Efter en tuff inledning där vi i BK Wobbler förlorat våra två första matcher i serien hade vi en intensiv matchperiod framför oss. I söndags mötte vi Landala IF borta på Guldheden Södra och igår mötte vi Sjövalla FK hemma på Överåsvallen. Två nykomlingar som precis som vi var i starkt poängbehov och då gärna trepoängare. En tät matchserie som vi gått ur med fullpott – sex poäng av sex möjliga!

Dock inledde vi inte bra. I matchen i söndags mot Landala uppträdde vi så som vi gjort i många matcher nu, ängsligt, blygt och försiktigt. På så vis var det tydligt att vi var ett lag som har haft en jobbig period, självförtroendet satt inte där och det märktes i vårt spel. Vi har också en ful ovana att hamna i lika tidiga som onödiga lägen och hade efter en usel inledning 0-1 i baken och få tendenser på bättre spel.

En förändring jag gjorde inför matchen var att tillfälligt förändra vår formation från en 4-4-2 med smal diamant till en variant av 4-4-2 med mer tydliga yttrar och ett par sittande mittfältare lite längre ner i banan. Det var så vi avslutade matchen mot FC Heden innan dess med gott resultat och det kändes lite mer stabilt då vi hade mer klara instruktioner för kantspelarna. Kanske var det detta som förvirrade, för vi hittade inte alls våra positioner i början av matchen. Vi såg loja ut och hade inte många rätt första 20-25 minuterna.

Efter en instruktion från mig att låta vår vänsterytter, som i vanliga fall gärna spelar offensiv centralmittfältare, lyckades vi överbelasta på mitten och då såg det genast bättre ut. Vi avslutar halvleken bra och gör både 1-1 och 2-1, men ledningen kändes bräcklig. Mycket riktigt visade den sig också vara det och vi släppte in 2-2 tidigt i andra, men trummade sedan på för att vinna matchen.

20 minuter från slutet fick vi också betalt, något oväntat på en fast situation och kan i slutet även fastställa slutresultatet 4-2 till oss. Vi hade ytterligare två bollar på mållinjen som rensades undan så segersiffrorna borde kanske varit större, men samtidigt otroligt skönt att ha fått årets första trepoängare.

Bara två dagar senare skulle vi möte Sjövalla FK på hemmaplan, så det var bara att åka hem och ladda batterierna på nytt i och med det täta spelschemat. Till skillnad från den förra matchen mot Landala hade vi pratat om vikten av att ta kommandot direkt från avspark, vilket vi gjorde med all önskvärd tydlighet.

Detta gällde inklusive mig och övriga i tränarteamet, vi skulle höja nivån avsevärt i energin och utstråla pondus från bänken redan från start. Inget sitta med armarna i kors, helt enkelt, utan full aktivitet från sidlinjen. Redan efter ett par minuter gjorde vi 1-0 och fortsatte att trumma på efter det.

Det blev dock smärtsam tydligt att vi fortfarande behöver jobba på att vårda bollen inom laget och inte bli för ivriga med den, vilket också straffade oss emellanåt. Vi släpper på nytt in två mål, men vinner ändå med klara 7-2 i en islossningskavalkad på slutet. Sjövalla är kanske inte det mest varierande laget i serien sett till sitt passningsspel, så vi kommer att bli straffade om vi inte kan hålla bollen bättre inom laget mot bättre motstånd.

Jag är nöjd med att vi efter en svag inledning har kämpat oss uppåt och tagit två raka segrar, men är långt ifrån nöjd med prestationen i allmänhet och med vårt bollinnehav i synnerhet. Vi har vunnit våra matcher för att vi individuellt sett har bättre fotbollsspelare än Landala och Sjövalla och hade högre intensitet, men det kommer inte räcka mot de bättre lagen i division 6B. Vi behöver skruva upp allting en nivå till för att verkligen kunna konkurrera om de bättre placeringarna.

Nu väntar ett par dagars vila innan vi går på ny träningsvecka på måndag. Nästa helg väntar Santos Cruzazul IF, ett lag som överraskat och gjort bra ifrån sig hittills. Det blir en värdemätare som heter duga för BK Wobbler.

Och i vanlig ordning längtar jag redan!

Jag är egentligen emot att göra någon slags ovärdig reklam på bloggen, men i det här fallet gör jag ett undantag.

Eminente Rudy Alvardo har sin blogg GBGfotboll som följer ungdomsfotbollen. En mycket läsvärd hemsida som i alla fall jag läser ett par gånger i veckan. För oss aktiva inom Göteborgsfotbollen i allmänhet och de som är inblandade i den lokala ungdomsfotbollen i synnerhet finns det ingen bättre (eller någon allas för den delen) webbplats att vända sig till.

Jag lägger givetvis till Rudys blogg i min länklista, men här har ni också länkarna till hans respektive plattformar:

BLOGG: http://www.gbgfotboll.com
INSTAGRAM: http://www.instagram.com/gbgfotboll_com
TWITTER: http://www.twitter.com/RudyAlvarado

Ja, jag vet. Jag inser ju själv hur otroligt pretentiös ovanstående rubrik är. Som någon slags feelgood-bok som går att köpa i pocket på närmsta tågstation under skylten “Tag 3 betala för 2”.

Det är lätt att raljera över det, men faktum är att det ÄR viktigt med samtal och dialog, inte minst inom fotbollen men även i samhället i stort. Vi har alldeles för lite tid för att sätta oss ned och prata, det är så otroligt viktigt att vi skall uppnå resultat att vi glömmer bort att det är människor som skall ta oss dit.

Därför var en av mina första och viktigaste punkter när jag tog över huvudansvaret i BK Wobbler att införa individuella samtal. Först ett större inledande, sedan ett kort i mitten av säsongen och sedan ett avslutande under sluttampen.

Under dessa samtal kommer jag, tillsammans med spelaren, att dels prata om dennes nuvarande situation, hur denne trivs i klubben, vad som är bra och dåligt men dels också vilka förväntningar jag har på spelaren, vilken målsättning som är rimlig för laget generellt och personligen samt vad de kräver av mig som deras tränare. På så vis blir rollfördelningen tydlig och vi vet vad vi har att vänta oss av varandra. De får även en kopia på protokollet, så de vet vad vi har pratat om och kan gå tillbaka.

Det är lätt att tro när man har sådana här möten att spelarna kanske inte har något att säga, men faktum är att det verkligen finns hur mycket som helst att prata om. Inget av mina möten med spelarna har gått under den inbokade halvtimmen, vilket väl får ses som att spelarna haft ett stort behov att prata, speciellt när jag är ny in i gänget. Jag tror att det finns ett starkt önskemål från de flesta spelarna, precis som anställda i arbetslivet, att träffas någonstans där det är lugnt och prata om sin arbetssituation.

Sedan gäller det ju givetvis att få snurr på samtalen så att de ger resultat även på fotbollsplanen, men jag är själv övertygad om att dialog krävs för att bygga ett lag. Och det skadar ju knappast att ha lite trevligt under tiden.

En ny svidande förlust igårkväll hemma på Överåsvallen blev det mot FC Heden. Kanske inte helt oväntat sett till att “Real Heden” är tippade att vinna hela Division 6B, men det gör ju knappast att såret svider mindre. Speciellt med tanke på hur matchen utvecklade sig så skall vi i BK Wobbler vara rejält missnöjda med noll poäng.

FC Heden har tidigare under säsongen spelat ett 4-2-3-1 med en bred uppställning, men lämnade överraskande nog till en betydligt mer rak 4-4-2 med hög press på vårt innermittfält. Det överraskade mig, men det som förvånade mig mest var att vi inte lyckades vinna mittfältskampen trots vår övertalighet. Kanterna blev blottade och trots att vi pratade om det innan match så kom de fram där gång på gång.

0-1 sker däremot på många individuella misstag. Vi missar helt att gå upp i press på bollhållare som kan pricka in bollen mot en ensam anfallare som ingen tagit markering på. Ett tamt avslut senare och vi ligger under. Det var givetvis många bitar som inte funkade i den sekvensen och när de kort därpå trycker in 2-0 på kontring från kanten blir det mycket gamnacke.

I andra bestämmer vi oss för att stänga deras kanter och övergå till en rak 4-4-2. Det visar sig göra susen, vi stänger dem helt och de har knappt en målchans i andra. Vi dunkar snabbt in en reducering och med vind i seglen trummade vi på för ett kvitteringsmål.

Men det kom inte.

Trots mängder av målchanser, misstänkta straffsituationer, hörnor i horder så gick inte bolluslingen in. Effektiviteten var förödande och vi borde både ha kvitterat och vunnit den här matchen långt innan den 90: e minuten. Istället kan FC Heden på en kontring i slutet när vi går ner på trebackslinje i slutet göra slutresultatet 1-3.

Surt givetvis, sett till att vi gör en så pass bra andra halvlek, men effektiviteten visar sitt fula ansikte för BK Wobbler och vi blir utan poäng på nytt. Kanske inte överraskande sett till motståndet, men till matchen helt klart. Vi borde givetvis tidigare stängt till kanterna och där brast min matchcoachning bitvis, samtidigt som vi ändå trots allt har tillräckligt med chanser för att avgöra.

Nu väntar några dagar ledigt innan vi i nästa vecka har två träningar och sedan match på bortaplan mot nykomlingen Landala IF. Då har vi match den 26 april och sedan igen hemma mot Sjövalla FK den 28 april. Tätt schema och vi skulle verkligen behöva lite poäng nu för att få vind i seglen.

Det som dock gläder mig är att vi så snabbt kunde ställa om till en klassisk 4-4-2 för att få lite bättre fart på kanterna. Sådant är skönt att ha med sig inför fortsättningen om spelet trasar sönder. Men det betyder inte att vi för den delen skall glömma bort att spela vårt fina passningsspel och vara laget som tar tag i matchpinnen. Vi skall inte vara ett reaktivt fotbollslag, utan ett agerande som dominerar med bollinnehav. På så vis tror jag att vi vinner flest matcher i längden, även om det är viktigt med en varierande spelidé.

Kanske något för den 26 april?

Lördag. 15 grader varmt. Vår i luften. Inga underställ. Och seriepremiär.

Allting var upplagt för fest.
Istället blev det årets baksmälla.

I eftermiddags mötte vi Göteborgs Studenters IFGuldheden Södra i vår seriepremiär i division 6B. Det märktes inför matchen att killarna var laddade och förväntansfulla. Trots allt har vi haft en bra försäsong med fem raka segrar, varav 16-0 i målskillnad på de tre senaste. Lägg därtill ett lyckat träningsläger i Danmark för en vecka sedan och det mesta kändes kanon inför matchen.

Jag behövde knappast jobba med att motivera dem, om vi säger så. Hade jag pumpat dem mer hade antagligen ballongen spruckit, men nu låg den på rätt nivå.

Inför matchen pratade vi om att behålla lugnet första kvarten. I en premiär är det lätt att bli kalv på grönbete och vilja för mycket, istället skulle vi vara coola, lite på vår bolltrygghet och vara dem som dikterade matchbilden. Detta lyckas vi bra med och även om vi inte skapar överdrivet med chanser så känns det stabilt. Vi är tålmodiga, konsekventa och trygga, det är min känsla från sidlinjen.

Dessvärre lyckas GSIF på en tillfällighet och enda chans sätta 1-0 efter en misskommunikation mellan mittback och målvakt. När de sedan gör 2-0 kort därpå tack vare sin stora fysik, något vi i BK Wobbler tyvärr inte är bortskämda med, blir det många huvuden som hänger. Skickligt, eller turligt beroende på hur man ser på det, lyckas vår defensiva mittfältare sätta reducering på distans och vi är med i matchen igen. Vi har en bra period i slutet på första, men det står 2-1 i paus till hemmalaget.

Min känsla i halvtid är att vi är på gång och har lite momentum, men att vi behöver omvandla vårt bollinnehav till fler chanser. Vår rörelse på mittfält och anfall har varit för dålig och vi behövde hota mer i djupled. Med några förändringar trodde vi också att vi skulle ordna det.

Andra halvlek börjar där första slutar; Vi har kontrollen och kommer till avslut mot deras mål. Vi har i en andra våg 2-2 inne i buren på distans, men målet döms bort av domaren. Det är givetvis svårt att se från min position och jag är absolut part i målet, men känslan är att bollen är inne.

Surt nog går GSIF upp och kan med sin stora fysik trycka in 3-1. De är storväxta, pojkarna i GSIF, vilket vi hade stora problem med. Vi går ner på en trebackslinje och provar 3-4-3 och har några chanser att komma igen, men istället gör de 4-1 och ridån känns som ett faktum. Vi byter friskt för att förändra och har några halvlägen som dessvärre inte resulterar. Istället kan motståndarna trycka in 5-1 på sista minuten på långt avstånd och defileringen är ett faktum.

Det som suger mest är inte att vi förlorar, utan att vi gör det utan att GSIF får visa upp hela sitt register. 1-0 ger vi bort och hamnar tidigt i uppförsbacke, samtidigt som de kan spela mycket på våra misstag. Vi rör oss inte och gör oss inte tillräckligt spelbara, vilket försvårar arbetet för vår defensiva mittfältare och den offensiva ditot. Mycket av spelet tidigare under försäsongen är som bortblåst.

Sedan ska vi komma ihåg att det är mycket tillfälligheter. De gör 1-0 på en miss i kommunikationen mellan vår mittback och målvakt, vi får 2-2 bortdömt på ett som känns som ett ickekorrekt sätt, de gör 3-1 i samma veva samtidigt som det känns som att vi behöver sex målchanser för att göra ett mål, medan de gör fem mål på sex chanser.

Men jag gillar inte att skylla i från mig. Detta kändes som årets bottennapp och bra nog så har vi ny match redan på onsdagkväll på Överåsvallen. Då möter vi topptippade FC Heden, ett lag som också hade det tufft i sin premiär och säkerligen vill komma tillbaka i vinnarspåret igen.

Bästa chansen att hämnas är att jobba hårt, vilket vi gör redan på träningen på måndag. Då är rörelse på temat.

Det är 21 matcher kvar och 63 poäng att spela om.
Vi förlorade slaget, men inte kriget.

Det ska i alla fall FC Heden blir varse om på onsdag.

I vanlig ordning har Dalla i sin FCF-blogg gjort en säsongsguide för lokalfotbollen i Göteborg. Han tippar oss som femma, alltså en stabil placering på övre halvan, i årets upplaga av division 6B.

För lågt eller för högt?

Ja, det lär ju framtiden utvisa. Själv vill jag se att vi gör bra prestationer och insatser, spelar ett utvecklande spel och har roligt ihop. Då kommer också resultaten, det är jag övertygad om.

Nedan finner ni texten om BK Wobbler inför säsongen:
http://www.fcfiskeback.se/blogg/?p=19765 

Lagbild inför genrepet mot Österbro IF i Danmark.

Lagbild – 4 april 2015 – Mot Österbro IF – Ishöj, Danmark

Påsken har som bekant tillbringats i vår grannland i väster, Danmark, eller i Köpenhamn närmare bestämt. Vi i BK Wobbler har varit på träningsläger inför seriepremiären lördagen den 11 april mot Göteborgs SIF och gnuggat på detaljerna.

Summa summarum har det varit ett lyckat läger. Detta är ju mitt första läger som huvudtränare och lägret var redan bokat lång tid innan jag kom in i bilden så man får ta lite det som bjuds, men det har ändå på det stora hela blivit mycket lyckat.

Vi har bott på ett centralt vandrarhem, vilket kanske inte alltid har varit till belåtenhet för oss i tränarteamet men desto mer lyckat för spelarna. Det är lätt att glömma bort när jag är på andra sidan, men det sociala är minst lika viktigt för ett fotbollslag och vad passar då bättre än att göra det på ett läger? Jag tror att om vi mår bra tillsammans och trivs i varandras sällskap så växer lagsammanhållningen och på sikt kommer vi då att nå bra prestationer / insatser som i sin tur leder till bra resultat.

Men alldeles enkelt är det inte var man drar gränsen för vad som är OK eller inte på ett läger. I och med att många är med för det sociala så finns det alltid en uppenbar risk att spelare lägger sig alldeles för sent, speciellt när man övernattar i en så pass kulturrik stad som Köpenhamn, men jag tycker att spelarna höll sig på rätt sida gränsen, vilket gläder mig. Jag tror på frihet under ansvar och det tror jag dessutom är nödvändigt när vi har att göra med vuxna männsikor som gör detta på sin fritid. Det är inte min grej att stå med moralpekpinnar om det inte behövs och den här gruppen löser detta utan min inblandning. Dock har jag ingen aning om vad de hade för sig på inkilning för de nya killarna efter sista matchen och tur är väl det…

I genrepet mötte vi Österbro IF, en Köpenhamnbaserad förening med cirka 800 medlemmar. Deras A-lag spelar i motsvarande division 4, så det var en rejäl värdemätare för oss trots att de ställt upp med en reservbetonad trupp kryddad med stjärnorna från första uppställningen. Icke desto mindre ett bra fotbollslag, vilket vi skulle bli varse.

Detta var årets första match på riktigt naturgräs, något av en ovanlighet för oss Göteborgslag i de lägre serierna. Tyvärr förde det med sig allt som är dåligt med naturgräs; sliten, geggig och tung matta. Med andra ord inga goda förutsättningar för finlir, så ingången till matchen var att spela med breda marginaler och stor säkerhet. Att inte slarva i uppspelsfasen och hela tiden vara spelbara på egen planhalva för att inte försätta defensiv mittfältare eller backlinjen i onödigt trångmål.

Detta lyckades vi fint med. Vi använde vår smartness på rätt sätt och var laget som var mest bolltrygga oväntat nog, trots Österbros finare serietillhörighet. De chanser de grävde fram kom på kontring och det var där de var de var det största hotet. De hade ett par snabba killar på kanterna och kunde / borde fått med sig något mål, men vår backlinje spelade uppoffrande och vår målvakt gjorde försäsongens bästa match och höll tätt.

Vi hade å vår sida än fler chanser och lyckades till sist ro hem en stabil 3-0-seger inför premiären. Detta var tredje matchen i rad vi höll nollan och dessutom fick alla anfallare göra mål, vilket givetvis stärker självförtroendet. Ifjol gjorde vi inte ett enda mål på försäsongen, på årets åtta matcher har vi gjort 30. En stor skillnad och känslan är god inför säsongen. Även om vi inte ska tro att vi skall jogga hem serien utan vara ödmjuka så är inställningen att vi kan gå långt om allting klaffar.

Förhoppningsvis klaffar den redan från början på lördag.
Jag längtar!