Som så många gånger förr handlar det om de berömda marginalerna.

I några matcher i år har vi haft dem emot oss. Förlusterna mot FC Heden och Santos Cruzazul IF var sådana matcher där vi borde tagit alla pinnar efter bländande spel, men istället fick inga. Mycket stolpe ut, men igår var det äntligen dags för lite payback time.

Igår mötte vi i BK Wobbler Syrianska Arameiska Föreningen hemma på Överåsvallen. Och om vädret hade lite borderline (hagel och sol om vartannat) så gäller detsamma vårt spel. Ena stunden fint passningsspel med rörelse, i andra fall klarar vi inte ens av enkla uppspel längs med backen. Vår match var absolut inte bra, kanske till och med en av våra sämre insatser för säsongen, men ändå likväl avgick vi med segern.

Innan match pratade vi om vi skulle spela enkelt så vi tidigt kom in i vårt passningsspel, behålla tålamodet för att skapa längre anfall och slutligen våga vara tuffa utan att vara oschyssta. Vi hade på känn att spelarna i Syrianska Arameiska skulle tappa humöret om vi spelade tufft mot dem, vilket visade sig stämma då de fick flera gula kort för protester och även ett rött sådant.

Vi lyckas förvisso med det sistnämnda, men vårt passningsspel är inte i närheten av den nivån vi klarat av tidigare på såväl träning som match. Vi ska förvisso komma ihåg att vi möter ett bra motstånd som straffar oss om vi inte är beslutsamma, deras press var hög från start, men vi ska ändå göra det bättre. Bortsett från första 10-15 minuterna, då vi även gör 1-0, så kommer vi aldrig upp i vår standard. Det ser ängsligt och trevande ut, många passar som går fel och mycket bolltapp. Där har vi något att jobba på, helt klart.

Det är tyvärr också i uppspelsfasen vi släpper in båda våra mål. Jag och min assisterande David Pettersson snackade om det här innan match, att vi antagligen har släppt in hälften av våra mål på fasta och andra hälften på grund av slarv i uppspelsfasen. Vi tappar boll i kritiska lägen som straffar sig. Kanske behöver vi spela enklare i uppspelen, kanske behöver vi bli skickligare, men något måste hända här.

Det jag dock tar med mig, trots den mediokra insatsen, är de tre poängen och att vi reser oss från ett 1-2-underläge i andra halvlek. Känslan att avgöra med några minuter kvar är i det närmaste obeskrivlig och är viktigt för moralen. Nu fick vi med oss en skitseger, rent ut sagt.

Sådant kan bli viktigt i slutändan. Nu har vi alla förutsättningar kvar att avsluta vårsäsongen på ett fint sätt.

En sådan där natt man inte kan somna på, tätt följd av en morgon där man helst inte vill gå upp ur sängen.

Att förlora är givetvis aldrig kul, men än värre givetvis att göra det så klart och stort som vi gjorde igår. Speciellt tråkigt när det finns en laddning i luften om att vi kan få med oss alla poängen hem, men när det sedan blir pannkaka av alltihop blir det som att luften går ur en (ja, här kommer alla klyschiga liknelser på en och samma gång). Att då försöka sig på att skriva någon slags matchanalys är inte speciellt motiverande, men måste likväl göras för att fortsätta utvecklas.

Innan gårdagens möte mot topptippade FC BosonaGamlestadsvallen pratade vi om att vi ville stänga ned dem centralt. Så istället för vår sedvanliga 4-1-3-2 tog vi bort en anfallare och körde med två defensiva mittfältare. I och med deras spetskompetens i offensiven ville vi säkra bakåt och ge stöd till backlinjen. Jag trodde inför matchen att vi skulle få svårt att få mycket boll mot Bosona och att det var bättre att vi att vi lät dem ha bollen för att sedan kontra.

Jag fick åtminstone delvis rätt. Vi lyckades stänga ned dem centralt och gav dem inga ytor. Förvisso fick de stå och motta bollar bakom vår backlinje, men då vi var bättre i luftrummet än Bosona så såg jag inga bekymmer i det. Det krävs knivskarp precision i passen och ett i närmaste perfekt mottag för att lyckas med en sådan boll bakom vår backlinje, vi spelade med lätthet bort dem där.

Tråkigt nog släpper vi tidigt in ett mål, dock. I uppspelsfasen slarvar vi och med en oturlig touch friställer vi deras forward på vår vänsterkant. Trots att han inte är i perfekt vinkel kan han med ett klassavslut göra mål redan efter åtta minuter. Där och då spricker vi matchplan tyvärr och istället för att stänga till måste vi öppna upp oss mer.

Defensivt ser det bra ut i första halvlek, men vi kommer ingenstans offensivt. Att spela med en anfallare är svårt, det fick Wobbler bittert erfara förra säsongen, och vi lyckas inte kontra mot dem på kanterna som vi snackade om. Löpningar är få eller för sena och passningskvalitén för dålig för att på allvar kunna hota dem. Vi har som bäst en semichans i slutet på halvleken.

Vi behöver givetvis satsa framåt för att komma någon vart och jag offrar en defensiv mittfältare mot en till anfallare. I början på andra ser det bättre ut, men i precis fel tillfälle förlorar vi bollen igen (!) i uppspelsfasen. De ser att vår målvakt är långt ut och drar ett skott, som inte alls ser otagbart ut, som går in. 2-0 till Bosona och det börjar bli jobbigt.

Vi överger vår låga press och satsar mer framåt, men blottas bakåt betänkligt. Båda deras sista mål kommer på två kontringar när vi satsar allt för att komma tillbaka. Det blir ridå, helt enkelt.

Det är lätt att skylla på otur och att vi får mål emot oss i fel lägen i matchen, men faktum är att vi förlorat fyra matcher av sju möjliga och alla dessa har varit mot lag på övre halvan. Det kan omöjligen vara en slump. Vi är inte tillräckligt trygga med boll, har för låg passningsprocent och slarvar i uppspelsfasen.

Men mycket av förlusten tar jag på mig. Jag hade haussat upp Bosona för mycket inför matchen och nästan skrämt upp spelarna, kändes det som. Det såg ängsligt ut och där gjorde jag helt fel. Jag lade för mycket fokus på motståndarna, gav för mycket information, vilket gjorde att det blev rörigt och okoncist för spelarna. Det tar jag på mig och borde gjort mycket bättre.

Därför är jag extra mycket besviken idag. På laget i allmänhet (klarar vi ens av fem pass i rad?!), men på mig i synnerhet.

Det är lätt som tränare att bli självkritisk. Borde jag gjort så här istället? Varför blev resultatet så här? Vad kunde jag gjort annorlunda? Sanningen är att vi rent taktiskt inte kunde gjort mycket annorlunda. Det är inte där vi förlorar matchen, utan det är på hur jag förbereder spelarna och vår låga passningsprocent. Det tar jag med mig.

Passande nog är det helg med släkt och vänner på agendan så jag för några dagar kan glömma besvikelsen, det lär behövas. Men samtidigt vill jag ladda upp ordentligt för att ge killarna bästa möjliga träning redan på måndag.

Jag, precis som laget, behöver höja mig flera steg för att poängen skall trilla in. Men nog fan skall de komma in, jag har långt ifrån gett upp!

Någon gång skall ju vara den första, så därför är jag därmed intervjuad av Dalla i FCF-bloggen som följer lokalfotbollen i Göteborgs lägre serier. Bloggen är läsvärd i allmänhet (värd att bokmärkas) och nu därmed även i synnerhet.

Många goa citat utlovas och ett lite längre resonemang om BK Wobblers säsong så här långt. Håll till godo!

http://www.fcfiskeback.se/blogg/?p=20177 

En till synes nöjd coach.

En till synes nöjd coach.

Efter en svidande förlust på övertid i lördags borta mot Santos Cruz Azul IF kändes tre poäng hemma mot Göteborgs BK som en nödvändighet i onsdags. Inte bara för att inte hamna efter i tabellen, utan också för vårt eget självförtroende. I flera matcher har vi i BK Wobbler spelat bra och gjort goda prestationer, dock utan att få med oss resultaten alla gånger. Nu lossnade det dock rejält i och med en klassisk tennisseger (6-1!) mot derbykonkurrenten.

Men vi tar det från början.

Vår motståndare GBK hade haft en tuff start i serien. På fem matcher hade de inkasserat blott en seger, och det mot BK S:T Jakob som hamnat i botten av tabellen. Ett något sargat gäng således, men i och med att Wobbler under årens lopp haft täta och tuffa derbyn mot detta lag så kunde ju givetvis vad som helst hända.

Jag var dock övertygad om att vi skulle komma segrande ur striden om vi bibehöll vårt goda spel från senast och inte föll in i underskattning. Vi pratade innan om att ha tålamod i vårt passningsspel, hitta alternativ och göra oss spelbara. Spela framåt när vi kan, bakåt när vi behöver, helt enkelt. Om vi sedan kunde störa dem i deras uppspelsfas och hålla bollen på backen skulle mycket vara vunnet.

Inför matchen hade min hjälptränare David Pettersson gjort ett gediget scoutingjobb. Han visste att om vi hindrade deras vänsterback och defensiva mittfältare från att göra uppspelen skulle deras mest bollskickliga spelare inte vara med mycket i spelet. Kunde vi dessutom förhindra att ge dem onödiga fasta situationer skulle vi ha kommit en bra bit på vägen, i och med deras styrka på dessa.

Utan att överdriva så hade DP: s scouting en stor betydelse för hur jag valde att formera laget, ett resultat som minst sagt föll väl ut.

Vi vann bollinnehavet i en förkrossande stil. Enligt vår ordförande från läktaren så var det ett lag på plan. Vi behöll bollen inom laget, gjorde oss spelbara för varandra, vårdade bollen, växlade upp och gjorde processen kort.

I halvtid stod det 3-0 till oss. Om inte matchen var död där så var den det efter 60 minuter, då vi lade in 5-0. Matchen slutade 6-1 till sist och även om jag grämer mig å det grövsta över att vi inte höll nollan så får jag väl ändå säga att jag är nöjd. Vi gör ju en hel del byten också för att lufta bänken, så då kanske det är förståeligt, men jag hade unnat vår backlinje och framförallt vår målvakt att för en gångs skull få hålla nollan. Vi blir lite okyliga när vi får sådana ytor på slutet och vill bara göra fler mål, istället för att spela av och ge vår målvakt en skön nolla. Men det kommer väl också, som småningom.

Vill ni läsa mer om matchen i detalj finns en matig matchrapport på BK Wobblers hemsida, samt en mer eller mindre lustig intervju med undertecknad:

http://bkwobbler.se/index.php?option=com_content&view=article&id=1028:total-overkorning-av-goteborgs-bk-6-1&catid=78&Itemid=54

http://bkwobbler.se/index.php?option=com_content&view=article&id=1029:coach-intervjuar-sig-sjalv-efter-segern&catid=78&Itemid=54

Mycket gottigt att läsa för den nyfikna, alltså.

Nu närmast har vi långledigt innan vi i nästa vecka börjar uppladdningen mot topptippade FC Bosona på bortaplan. Ett lag som jag tittat på och är mycket imponerad av. Detta är ett lag med mycket spelskickliga spelare, så det blir en tuff nöt att knäcka helt klart.

Men det är då, som sagt.

Nu långledigt, njuta av sköna tre poäng och att jag åtminstone får behålla jobbet en vecka till…

Den femte seriematchen för säsongen slutade dessvärre i förlust. Här är jag (orange väst) i full färd med att instruera våra spelare under match.

Den femte seriematchen för säsongen slutade dessvärre i förlust. Här är jag (orange väst) i full färd med att instruera våra spelare under match.

Efter två inledande förluster hade vi inför dagens match borta mot Santos Cruz Azul IFSälöfjordsvallen på Hisingen två raka vinster mot nykomlingarna Landala och Sjövalla. Framförallt 7-2-islossning i den sista matchen kändes skönt och vi i BK Wobbler gick in med gott självförtroende.

SCA har varit lite av seriens överraskning. De tippades i FCF-bloggen av Dalla att komma sist i vår tabell, men hade tre raka segrar inför dagens holmgång med 2-5-vinsten borta mot GSIF (som vi i vår torskade mot med 5-1 i premiären) som ett utstickande resultat. Vi visste att det var ett tekniskt lag med bollskickliga spelare, så därför var det viktigt att vinna bollinnehavet.

Min filosofi har alltid varit att det mest effektiva sättet att hindra motståndarna från att göra mål är att hindra dem från att ha bollen och det var vår infallsvinkel i den här matchen.

Och vi gör verkligen en strålande första halvlek.

Vi är tålmodiga med bollen, känns trygga i uppspelen, variera långt och kort och äger bollinnehavet. Deras farligaste chanser kommer ur två fasta situationer, men annars är det vi som har lägena. Dessvärre är vi inte tillräckligt skärpa vid avslutslägena och bränner mycket chanser, men känslan är ändå god efter första. Vi har dem i vårt grepp.

Tyvärr blir den andra halvleken inte lika välspelad, vi blir lite för ivriga att avgöra, vilar inte lika mycket med bollen och tappar även i ork vid hemjobbet. De har flera omställningar när vi tappar boll, men känslan är ändå att vi har dem och att de går på knäna. Vi har ett friläge som prickas i stolpen, ett annat friläge som skjuts mitt på målvakten.

Med mindre än fem kvar blir deras målvakt skadad och jag passar på att ta killarna till sidlinjen. Vi vill vinna matchen och går för det, speciellt när de får kalla in en reservmålis. Med facit i hand kanske jag skulle gjort annorlunda, säkra hemåt och vara nöjd med pinnen, men jag ville verkligen vinna den här matchen. Det kändes som att vi förtjänade det.

Tyvärr gör vi ett misstag på offensiv planhalva, varpå de kontrar och med ett kliniskt avslut trycker de in segermålet. Skottet känns inte otagbart, men är hårt och bestämt och framförallt räcker det för att vinna.

Mindre än en minut senare blåser domaren av och vi får noll poäng.

Självklart ska vi, sett till bollinnehav och chanser, avgöra detta redan i första halvlek. Hade vi spelat om matchen hade vi vunnit detta med 2-0 eller 3-1, men det var inte vår dag idag med avsluten. Samtidigt är jag inte orolig så länge vi kommer till chanser, de kommer sitta som småningom även om det är klen tröst en sådan här regnig lördageftermiddag.

Det är lätt att vara efterklok, men om sanningen skall fram så gör vi i princip allt rätt utom avsluten idag. Vi har spelet, vi har chanserna och vi har kontrollen, så vi bör inte gräva ner oss i onödan. Turligt nog har vi chans till revansch redan på onsdagen då Göteborgs BK gästar oss hemma på Överåsvallen.

Då ska de få känna på ett hungrigt lag som vill få ur all sin frustration.