Miraklet i Härryda!

2015-06-13

En nöjd coach och ett glatt gäng firar segern mot Härryda IF!

En nöjd coach och ett glatt gäng firar segern mot Härryda IF!

Att prata om bragder är en sliten klyscha som sällan stämmer. Ordet används till leda för att beskriva intensiva sporthändelser och är kanske inte riktigt sanningsenliga, men fanken vet om inte dagens seger mot Härryda IF ligger betydligt närmare en bragd än snittet?

Inför dagens match har vi i BK Wobbler drabbats av mycket frånvaro. Mer än halva truppen har varit indisponibel för allt från cykellopp och semestrar till plugg och hemresor. På det fick jag mindre än 24 timmar innan match två avhopp på grund av sjukdomar, så det gällde verkligen att laborera med elvan.

Jag ville någonstans försöka behålla mittfältets konstellation så intakt som möjligt, så istället för att använda en mittfältare på mittbacksplatsen provade jag att stoppa in en ovan spelare från bänken på positionen. Bortsett från att kondisen tröt för honom så gjorde han en bra match, kändes positionsäker och bra på att fördela boll, vilket gjorde att mittfältarna mer kunde syssla med sina offensiva åtaganden. Skönt när sådana chansningar och spelarförtroenden betalar sig.

Denna match var vår enda (!) på riktigt gräs i den här säsongens seriespel och det märktes. Redan efter 20 minuter började spelarna krokna i sommarvärmen. Vi pratade tidigt om att pressa deras backlinje högt, men vi orkade helt enkelt inte fullfölja den planen. Emellanåt var det mycket lågt tempo, i princip gåfotboll, och det är lätt hänt när man står vid sidan att känna att ingen springer, men sanningen är att det är nog så tufft att ta sig runt på en så pass dålig matta när man är van vid konstgräs. Mattan var torr, spräcklig och tung att springa på, helt enkelt.

Innan vi pratar för mycket om naturgräs (säkert ämne för en separat blogg vad det lider…) så fanns där ju en match också. Vi försökte spela oss ur situationer, men underlaget gjorde det svårt för oss. Härryda tog ledningen i mitten på halvleken genom ett påpassligt inkast till en fri anfallare som inte gjorde något misstag. Vi spelar upp oss i slutet på halvleken, men det är tydligt att vi är mycket trötta.

I halvtid ville jag att spelarna skulle komma in i matchen och visa fighting spirit, att detta var en krigarmatch som vi behöver ge 110 % om vi vill vinna. Jag anade inte hur rätt jag hade.

Tidigt i andra halvlek lyckas vi spela oss upp på högerkanten och når till slut vår anfallare som trycker in 1-1 i nättaket. Det kändes som vi hade medvind, men bara minuter senare river vår ordinarie mittback ner deras snabba anfallare i ett friläge. Både straff och rött kort emot oss blir slutprodukten. Det går att debattera om det är rättvist med en sådan dubbelbestraffning, men domaren dömer enligt regelboken. 2-1 sitter för hemmalaget, vi är en man kort och är i brygga.

Nu är det lätt att tänka att det blir ett sällan skådat ras, men här börjar vår mäktiga resa tillbaka in i matchen.

Plötsligt tar alla spelarna ett extrakliv, vinner sina dueller och krigar ihop som en enhet. Alla löper för varandra på ett sätt vi inte gjort tidigare i matchen och hjälper varandra. Det betalar sig när vi trycker in 2-2 på hörna strax därpå, men fortfarande är det mycket tid kvar och vi är en man kort.

Trots detta äger vi matchen, spelar runt och låter dem få jaga trots sitt numerära övertag. Jag börjar känna igen BK Wobbler igen, helt enkelt. Till sist hittar vår offensiva mittfältare vår högerytter som smugit sig in i banan. Det är oklart om det är en dålig mottagning som skuttar in i mål eller ett behärskat avslut, men det spelar ingen roll – Vi har mirakulöst tagit ledningen med 2-3 på bortaplan med en man mindre!

Nu handlar det givetvis om att stänga matchen och jag gör våra sista byten. Det ser inte vackert ut när vi parkerar bussen på egen planhalva, men vi är en man kort i ledning och behöver inte prestera något. Här blir det smärtsamt tydligt för Härryda att de inte är vana att föra spelet. De försöker sig mest på luftlyror, men som vi inte har några större problem att hantera. De får dock två lägen, varav ett där deras anfallare inte inser hur ren han är och i ett stressat läge bränner långt utanför och ett annat där vår målvakt, som utan tvekan var matchens lirare, limmar bollen på mållinjen.

När domaren åtta minuter senare blåser av matchen är det många glada miner. Vi har nyss stått för årets vändning och all den otur som förföljt oss hittills verkar ha vänt senaste två matcherna. Det ligger tydigen något i uttalandet om att tur och otur spelar ut varandra under en säsong. Vi visar en riktig lagmoral som lyckas vända på steken, det är en styrka att föra med sig och att vi tillsammans kan vända på matcher bara vi hjälper varandra.

I ärlighetens namn var detta ingen vacker fotbollsmatch, men tre poäng är alltid tre poäng och med tanke på hur bra vi spelat tidigare utan att få poäng är det skönt att få lite flyt. Men med det sagt skulle det vara skönt att få avsluta vårsäsongen med att spela riktigt bra OCH få med oss ett bra resultat.

På måndag är vårens sista träningspass och på tisdag möter vi Rambergets SK på hemmaplan. Seger där och vi har tre raka segrar och ett intressant utgångsläge inför hösten med en hängmatch i beaktande.

Men en sak i taget: Jobbet måste göras och prestationen måste finnas där.
Då kommer också resultaten.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: