Därför är jag inget fan av kvadraten

2016-02-27

Igår skrev GP-skribenten Eric Hilmersson ett blogginlägg med namnet Hata kvadraten, en text som ni kan läsa här: http://blogg.gp.se/hilmersson/2016/02/26/hata-kvadraten/

Av någon anledning hamnade undertecknad i en mindre Twitterstorm där jag inte bara tog den gode Hilmersson i försvar, utan också gick till ganska skarpt angrepp mot kvadraten som fotbollsövning. Mitt påstående var att kvadraten, i dess ursprungliga form, inte är en bra övning om vi vill utveckla bra fotbollsspelare.

Det skulle jag inte (eller?) ha sagt.

Mitt Twitterflöde var bokstavligen bombarderat av fotbollsmänniskor som ville berätta hur fel jag hade. Argumenten varierade, några menade på att det är en alldeles utmärkt passningsövning där spelarna får träna på tillslag, någon annan att de fick träna på att göra tunnlar och en tredje som menade att spelarna tränade på teknik. Det vanligaste argumentet var dock att kvadraten är en rolig övning, något som spelarna gör för att ha kul, få igång träning med att snacka av sig och skratta ihop.

Min ambition med den här texten är att förklara min syn på kvadraten, varför jag anser att det är en dålig övning i sin mest rena form och varför jag tror folk blir så upprörda över mina åsikter.

Men vi tar det här från början, för den som inte är helt insatt.

Kvadraten är en övning som från början skapades av forskare, lärare och instruktörer på Halmstad Högskola för ett antal årtionden sedan. Det fanns förvisso liknande övningar i Spanien under beteckningen el Rondo sedan tidigare, men kvadraten skiljer sig framförallt i sin form och utförande mycket från det spanska fenomenet. Syftet var att skapa en fotbollsövning där spelarna fick ha så mycket boll som möjligt, träna på tillslag och att skapa ett snabbt passningsspel.

I sitt grundutförande är kvadraten precis vad det låter – En liksidig kvadrat med varierande längd beroende på spelarnas kunskapsnivå och en motspelare i mitten. Motspelarens roll är att bryta bollbanan genom att pressa spelarna som står på sidorna. Spelarna som står på sidorna skall i sin tur passa runt bollen i kvadraten och hålla den borta från motspelaren så länge som möjligt. I vissa mer eller mindre lokala varianter har spelaren i mitten fått göra upphopp, squats eller armhävningar som straff om denne inte lyckats ta bollen under en viss tidsrymd, men det tillhör inte ursprungsformen av övningen utan kan snarare ses som ett sätt att krydda upp drillen för de inblandade.

I grund och botten är ju idén mycket god.

Jag menar, bolltouch får spelarna så det räcker och blir över. De måste spela bollen snabbt för att inte tappa den till motspelaren i mitten och tillslagen kan variera mellan att använda utsida, insida, vrist och så vidare. Dessutom en övning som i många fall leder till många skratt och att spelarna i en lugn miljö får snacka av sig.

Så varför är jag då så kritisk mot den kvadraten, om den nu är så fantastisk?

1. VAD är syftet EGENTLIGEN med övningen? Är det en försvars- eller anfallsövning? Är det motspelaren i mitten som tränas eller är det spelarna som försöker hålla bollen i liv?

Här får jag alltid olika svar och i vissa fall står de som skall svara som fågelholkar.

Om det nu ÄR en anfallsövning, vilket håll skall spelarna anfalla? Att anfalla är att ta sig framåt i spelplanen i djupled mot motspelarnas mål, som bekant. Jag ser i alla fall inga spelare på en fotbollsplan som bara försöker hålla i bollen så länge som möjligt utan en strävan att ta sig framåt i plan.

Om det nu ÄR en försvarsövning, varför pressar då motspelaren ENSAM i ytan? Grundregeln inom press & täck är att om spelaren saknar någon som täcker så går man inte upp i press, eftersom spelaren i 4-mot-1-situation snabbt blir överspelad. Kan ni se framför er i en 4-mot-1-situation då motspelarna kontrar och den sista backen går upp i press? Troligtvis inte, denne skulle antagligen försöka att täcka ytan så gott som möjligt och låta motspelarna göra första draget.

2. Övningen är inte riktningsbestämd, det vill säga att det inte finns något tydligt mål med övningen för de som skall spela runt bollen. Som jag skrev tidigare, vilket håll skall de åt?

Det finns inget fotbollslag i världen som bara försöker hålla i bollen utan att ta sig framåt.

3. Ponera att det är en passningsövning, varför står då alla spelare på sidorna så gott som stillastående? I ett passningsspel vill vi oftast se spelare i rörelse som gör sig spelbar, hittar nya ytor och så vidare. På grund av sin yta och konstruktion uppmanar inte kvadraten i sin mest klassiska form till detta.

En genomsnittlig passning färdas någonstans mellan 11-15 meter per sekund, beroende på tillslag. En stillastående fotbollsspelare kommer upp i cirka 3 meter per sekund. Om en kvadrat då är säg 10 X 10 meter så kan ni snabbt räkna ut att det inte finns en spelare som kan hinna upp en felslagen passning, vilket gör att spelarna blir stillastående. Vi hinner helt enkelt inte upp passningar som slås 4-5 meter fel.

4. Varför finns det en tillslagsbegränsning? Jag har aldrig varit med om att en domare blåser av spelet om en spelare använder tre touch på bollen. Det är inte tresteg vi sysslar med utan fotboll.

Någon kanske vill hävda att tillslagsbegränsning gör att det blir ett snabbare passningsspel, men blir det verkligen det? Jag tycker snarare att det blir ett pressat spel där medspelarna stressar iväg en illaslagen passning snarare än att ta emot bollen, titta upp efter alternativ och ha bra tillslagsteknik på bollen vid passningsögonblicket.

Om nu kvadraten är 10 X 10 meter så tar det mindre än en sekund innan bollen når mig som medspelare. Om en motspelare kommer mot mig i full fart plöjer denna pressande spelare någonstans mellan 6-8 meter per sekund. Det innebär att jag har mindre än två sekunder på mig att ta emot bollen, titta upp, välja ett alternativ och passa bollen. Inte ens Xavi hade varit nöjd med den betänketiden, han hade varit skogstokig över att bli passad i ett så pressat läge.

Hade det inte varit bättre utan denna begränsning? Om spelarna kladdar för länge lär ju den som pressar ta bollen ifrån dem, så begränsningen behövs således icke. Det som gör mig mest gråtfärdiga med denna begränsning är att vi använder den i yngre åldrar. Slutresultatet är att vi får spelare i vuxen ålder som är livrädda så fort de får bollen och försöker slå iväg den så fort som möjligt. Det behöver vi inte.

Däremot behöver vi spelare som är trygga med att ha bollen och som vill hålla i den, spelare som inte blir livrädda så fort någon kommer in i press. Med denna begränsning i yngre åldrar skapar vi spelare som lär sig att hålla i bollen är fel och det är bekymmersamt.

Det är mycket lättare att lära en spelare som håller i bollen att släppa den i rätt tid, än att lära en spelare som aldrig fått hålla i den att våga hålla i den. Därför ska vi inte heller ha några tillslagsbegränsningar i övningar som kvadraten.

5. Varför är alla spelarna på samma spelavstånd? I unga år lär vi oss att vi i vårt anfallsspel skall sprida ut oss på olika avstånd, såväl korta som långa, för att ge bollhållaren alternativ. Men här har vi alla spelare på 10 meters avstånd!

Jag hade varit mycket missnöjd med mina spelare om de alla hade stått i samma spelavstånd när vi har bollen och det tror jag att de flesta hade varit.

6. Övningen är inte matchlik. Det är i och för sig inget krav i sig, det finns många övningar som inte är matchlika men som funkar som färdighetsövningar, men i det här fallet finns det mycket att anmärka på. Exempelvis, om vi nu ska prata om spelförståelse, hur mycket sådant tränar vi upp i den här övningen? Hur ofta behöver vi vrida på huvudet bakåt i den klassiska kvadraten så att inte en motspelare kommer upp i ryggen när vi tar emot passningen?

På en fotbollsplan är det självklart att en spelare som är felvänd tittar bakom sin rygg när de får en passning, men i denna övning finns ingen sådan press. Vi behöver inte tänka på det alls, men när vi spelar matcher måste vi det. Är det då så smart att ha en övning som gör att vi inte behöver tänka på att titta omkring oss?

7. Ur ett uppvärmning-perspektiv (förberedelseträning), hur bra är egentligen kvadraten? Visst, de i mitten får ju springa lite grann, men alla andra? Övningens konstruktion innebär ju att förloraren får stå i mitten. Lek med tanken att vi har spelare som är så duktiga på kvadraten att de aldrig behöver stå i mitten, vilket inte är helt osannolikt. Det innebär att vi har spelare som inte har sprungit EN ENDA METER innan vi går in i den riktiga fotbollsträningen. De har stått stilla, på samma ställe, böjt sitt knä och slagit bredsidor. Hur förberedda är deras kroppar på att efter en kvart utan att springa särskilt många meter helt plötsligt gå in i ett smålagsspel med närkamper?

Hur många delar av kroppen blir aktiverade i kvadraten? Får vi verkligen igång bålen, så att vi lättare kan göra skuldertacklingar på träningen? Blir höfterna ordentlig uppvärmda? Har knäna fått känna på lättare belastning innan de går in ett tuffare matchspel för att slippa skador?

Ur ett fysperspektiv finns det mycket att anmärka på i kvadraten, då alla de kroppsdelar som vi använder under en fotbollsmatch inte får komma igång. Risken är att vi har inte tillräckligt förberedda spelare som går in i träning med tuffare spel.

Och efteråt kliar alla sig i håret och undrar varför vi har skador.

8. Ska vi verkligen bli bäst i världen på att slå passar på 10 meter? Eller vill vi jobba med att passa i vinklar, skapa nya trianglar, komma rättvända? Om det är det sistnämnda är den klassiska kvadraten ingen höjdare eftersom detta inte sker naturligt sett till övningens konstruktion.

9. Ur ett beteendeperspektiv, hur bra är det egentligen att vi hånar en spelare som är i mitten på kvadraten? Hur känner sig de spelaren?

Det är lätt att tro att “alla” gillar kvadraten, men så är det inte. Det är Hilmerssons text ett exempel på. Jag vet spelare som medvetet väljer att komma sent till träningar för att slippa bli förödmjukade i kvadraten. Sådant skapar knappast lagkänsla.

10. Om vi nu ska träna på tunnlar, är inte det bättre att göra det i en miljö där vi spelar en-mot-en eller två-mot-en?

Jag vet inte hur det är med er, men hade jag kommit i ett fyra-mot-ett-läge på offensiv planhalva hade jag knappast försökt tunnla min motspelare. Jag hade försökt passa eller skjuta. Det är betydligt mer effektivt än att försöka tunnla sin motspelare.

Listan kan göras hur lång som helst, men detta är bara ett axplock av orsaker som gör att jag inte använder mig av den klassiska kvadraten. I sin ursprungsform är kvadraten en övning som förvisso leder till skratt, men inte till att utveckla fotbollsspelare.

Däremot KAN kvadraten, med skickliga tränare och spelare och ett par justeringar, bli en övning som kan ge något till laget. Det kan räcka med att göra sidorna olika långa, ha olika stora ytor, ha flera motspelare i mitten, ta bort dumma tillslagsbegränsningar och så vidare så kan vi ha en övning som absolut är funktionell i sitt tekniska utförande. Det viktiga är att tänka ut en kvadde som på något sätt simulerar en riktig matchsituation, vilket den klassiska 4-mot-1-kvadden knappast gör på grund av ovanstående anledningar.

Jag träffade en tränarkollega en gång som sade att de allsvenska tränarna körde kvadraten och att till och med Barcelona gjorde det i vissa uppvärmningar. Då får vi börja med att skilja äpplen från päron. Utan att vara insatt i detalj så tränar dessa lag cirka 10 timmar per vecka på en fotbollsplan (exklusive fys, teori etc) under en matchtät period. Det innebär att om de spelar kvadde 15 minuter varje träning, har de 8 timmar och 45 minuter fotbollsträning kvar på veckan. Skulle ett lag som bara tränar 2-3 gångar i veckan göra kvadraten 15 minuter varje träning har de kvar någonstans mellan 2 timmar och 30 minuter till 3 timmar och 45 minuter i ren fotbollsträning. Det är, som ni ser, en monstruös skillnad mot att ha kvar 8 timmar och 45 minuter.

När lagen på lägre nivåer då har så lite riktig fotbollsträning, ont om att få plantider, varför då inte lägga den tiden på en övning som faktiskt är matchlik, funktionell och nyttig? Om ni tränar 60 pass på ett år innebär det att ni lägger 15 timmar (!) per säsong att passa 10-meterspassar. Finns det inget bättre att göra av den tiden?

Så var det ju det här med att det är en rolig övning.

På den punkten har jag inget att säga emot. Den bjuder till skratt, glädje och en avslappnad miljö. No questions about that. Alla gör sin egna val och jag är inte person någon att säga åt folk vad de ska tycka är roligt. Så länge man vet med sig att man gör kvadraten för att spelarna tycker att det är skoj och inte för att den utvecklar passningsspelet så har jag inget emot den.

Men en tanke bara – Kvadraten har inte patent på glädje. Det finns hur många övningar som helst som är matchlika och funktionella som dessutom är roliga. Ni kan till och med utveckla den för att göra den till en nyttig övning. Om nu bara kvadraten är den enda roliga övningen, varför tränar vi inte bara på det till 100 %?

Jag tror att den stora anledningen till folks irritation på mitt uttalande har att göra med konservatism. Det kan jag förstå. Har man spelat kvadraten 15 minuter varje träning i 20 år och sedan får höra att det är en kass övning om man vill skapa bra fotbollsspelare så hade jag också blivit förbannad.

Fotbollen är tyvärr en konservativ sport där många har svårt att lämna gamla värderingar åt sidan. Fotbollsfysen (mer om det i ett senare inlägg) är ett annat exempel på det. Det finns spelare och tränare som fortfarande tror att en löparrunda på en mil tränar upp spelarnas kondition, men då vet de oftast inte vad fotbollsuthållighet är. Springer vi verkligen rakt fram, i uppförsbackar och på grus, på en fotbollsplan? Eller springer vi baklänges, i sidled, hoppar, sprintar i 5 sekunder, står stilla, går och sedan sprintar igen? Ett löppass är inte matchlikt, vill man åt fotbollsuthållighet ska vi träna fotboll och inte löpning i skogen.

Men jag både tror och hoppas att jag med detta inlägg har kunnat föra fram mina åsikter i frågan och kanske kan någon lära sig något på det också. Kanske har någon ändrat sig, kanske inga alls.

Jag vill förtydliga att alla får göra vad de vill på sina träningar. Om de gillar kvadraten och kan leva med att det inte är världens mest matchlika övningen utan bara vill ha kul så varsegoda. Så länge ni inte inbillar er att det är en bra fotbollsövning.

Kvadraten är lite grann som godis – Det är gott, men inte speciellt nyttigt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: