Som många av er vet om har jag under snart ett läsår pluggat tränarutbildningen på Halmstad Högskola. I september satte studierna igång och i början av juni ska jag kvittera ut mitt UEFA A-diplom, motsvarande gamla Advance / Steg 3, vilket är den näst högsta tränarutbildningsnivån.

Nu är det förvisso några månader kvar innan jag kan slå igen boken för den här gången, men en sak kan jag i alla fall slå fast – Om jag trodde att jag kunde mycket fotboll innan är det INGENTING mot vad jag kan idag.

Det känns i det närmaste genant att kolla i genom gamla matchplaner, träningsscheman, övningar jag konstruerat… Det var sådana där härligt otydliga instruktioner som “var tuffa”, “ha rätt avstånd” och “vårda bollen”. Vad fan menade jag med det?

Där och då verkade det tydligt, men idag förstår jag inte vad jag menar. Vad menar jag egentligen med att “vara tuff”? Att spelarna skulle tacklas mer på kropp eller vara fula och komma med efterslängar? Eller menade jag att de alltid skulle stå upp?

Oklart.

Och samma sak med avstånd. Vad menade jag med det? Hur många meter är “rätt avstånd”? Och “vårda bollen”, hur då? På vilket sätt?

Idag skulle jag vilja säga att jag är en betydligt mer noggrann fotbollstränare och tack vare utmärkta instruktörer kan jag dessutom mer om själva spelet fotboll. Dessvärre har ju detta också inneburit den läbbiga insikten att jag behövt ändra på gamla sanningar som jag hållit hårt i.

För ett år sedan kunde jag inte tänka mig att ha fem backar i försvarsspelet. Det innebar att jag förlorade för mycket kraft framåt. Jag kunde inte heller tänka mig att bara ha en forward i utgångspositionerna. Hur skulle vi då kunna göra mål om vi bara hade en forward?

Ett år senare och BK Häckens damlag, som jag är huvudtränare för, har fem backar i försvarsspel och en forward i utgångsposition… Det handlar alltså inte nödvändigtvis om hur många spelare vi har i varje lagdel, utan våra arbetssätt i försvars-, anfalls- och omställningsspel.

För ett år sedan föraktade jag lag som spelade med lågt försvarsspel och kontrade på sina motspelare, idag kan jag se det gedigna lagbygget bakom. Jag kunde också få för mig att spela ett fysiska uttröttande smålagsspel bara dagen innan match, med resultatet av att ha fått trötta spelare dagen efteråt. Och för att då upp konditionen förordade jag att de skulle ut och springa i spåret… Idag vet jag bättre på många punkter, som sagt.

Bortom allt som har med instruktioner, träningslära och ledarskap att göra har jag framförallt lärt mig en sak; Säg ALDRIG aldrig!

Det kan komma ett tillfälle då allt ställs på ända och jag måste ändra på gamla värderingar / myter / sanningar. För bara ett par månader sedan älskade jag att jobba med anfallsspelet. Idag tycker jag att det är minsta lika givande att sätta ett snortajt försvar. Men det ena behöver inte ta död på det andra, de båda kan samarbeta.

Förhoppningsvis för denna nya insikt med sig att jag aldrig slutar att utvecklas som fotbollstränare. Jag har för mig att Stefan Lundin en gång sade att en tränare aldrig blir fullärd och det kan nog stämma mer än väl.

Så även när mitt diplom finns i handen i sommar tänker jag inte sluta att lära mig mer om detta fantastiska spel även kallat fotboll.