När fotboll inte spelar någon roll

2016-04-10

Klockan har precis slagit åtta.

Det är torsdagkväll och sista träningen innan seriepremiären på söndag. Det ligger en slags förväntan i luften, att de närmaste 90 minuterna kommer att bli viktiga i våra förberedelser är det inget snack om. Att det dessutom är en konkurrenssituation, alla kan inte bli uttagna, gör sitt till det hela.

Vi kör igång förberedelseträningen.

Det är ett högt tempo från start. Intensiteten är stark och det märks att det är ett annat driv i träningen.

Efter ett par minuter stannar jag för att gå i genom ett par punkter. Spelarna lyssnar. En av dem, en av dem som inte provspelat med oss så länge, säger att hon inte mår så bra och att hon behöver vila. Jag säger åt henne att gå och sätta sig en stund medan jag fortsätter att instruera.

Helt plötsligt ropar någon av spelarna till mig. Den illamående spelaren ligger på marken. Hon är medvetslös.

Ett gäng med spelare kommer fram för att se hur det är med henne. Pulsen rusar ena stunden för att i nästa i princip avta. Bröstkorgen lyfter sig varken upp eller ner.

Har hon slutat andas?

Vi försöker få kontakt med henne, men hon svarar inte. Hon får kramper emellanåt, men det är också allt.

Nu har vi börjat förstå att det är skarpt läge. En spelare ringer 112, några hjälper till att hålla spelaren i fråga varm medan de andra försöker röja vägen för ambulans.

Var är den där djävla ambulansen?
Borde den inte vara här nu?

Till sist, efter vad som känns som en evighet, kommer ambulansen. De berättar att allt kommer att gå bra och lämnar platsen.

Det känns olustigt att fortsätta träningen, men det behövs oavsett vad. The show must go on. Men innerst vet jag vad alla tänker.

Undrar hur det går för henne?

Senare samma kväll får jag prata med henne på telefon. Hon har vaknat. Lättnad.

Hon säger att hon mår bra, att hon till och med är lite uttråkad. Hon saknar sin Ipad.

Jag skrattar.

Det är lätt hänt att vi är en i verklighet där allt mäts i siffror. Tre poäng, ett poäng eller noll poäng. Gjorda mål, insläppta mål. Seriesegrar och seriedegraderingar.

Men ibland glömmer vi bort människan.

Vad hade hänt om hon faktiskt inte överlevt den där kollapsen? Hade vi ens kunnat spela match? Hade vi velat?

Vi får aldrig glömma att bortom alla resultat, alla titlar och alla sagor finns det någonstans människor. Gjorda av kött och blod.

De kan aldrig bli ersatta av en skön 1-0-seger.

Aldrig. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: