For those of you who does not know what do to tomorrow – At 1 PM I will be in studio as an “expert commentator” when the swedish Champions, IFK Göteborg Futsal, will face the top team Borås AIK.

I will talk about my view of futsal from a coach perspective, the future of the sport and be an “expert”.

I do not know what it takes to be an “expert”, but you can nevertheless watch the game Saturday 14 th January 1 PM at the link below.



At the moment, I am without a coach job (if anyone has an interesting offer, just get in touch), but that does not mean in any way that I’ve been lazy. As a football / soccer coach, you rarely have time to improve yourself or have the space for your own field studies, so I try to use the time I have to educate myself in areas I find interesting.

One area that has interested me for a long time is futsal, a kind of indoor version of football / soccer (which not in any way be associated with that felt ball and tough tackles in slatted chairs). One of the biggest reasons why I have become curious about futsal is that it in many ways removes the things I dislike about football / soccer. More time with the ball per player, no long balls, effective playing time, timeouts allowed for coaches, fluid positions, focus on skill and understanding of the game … Yes, the list runs long and I have not even begun to write about how much fun the sport is to watch.

The other night IFK Uddevalla played against IFK Gothenburg in the Swedish top league, the SFL. They drew 0-0, which apparently was the first time in history that a futsal game ended 0-0 in Sweden. That alone says a lot about how many goals there is in futsal.

To satisfy my curiosity, I went on a course for futsal coaches on Saturday with the Swedish Football Association. Today’s supervisor was Lars Ternström, with dual championships as a coach on his resume as futsal coach of IFK Göteborg Futsal. We were a motley crew of about 10 students who wanted to take us of one of Sweden’s relatively new sports.

In South America, futsal began as a response to the lack of space that existed in the cities, where there simply was not room for large football / soccer pitches. Instead of abandoning playing football / soccer completely, futsal was created, a variant of indoor football / soccer, where the games are played five against five (including goalkeepers) on a surface the size of a handball court. Futsal has been around since the 30’s, but in Sweden, the sport is still relatively new, and our men’s national team (we have no national teams for women yet) have not yet managed to qualify for either the World Cup or European Championship. However, it is the fastest growing sport in the country right now, with about 140 000 licensed players. This compared to ice hockey that has about 64 000 players who are licensed.

It is, as I imagine it was for floorball’s relation to ice hockey, easy to bundle futsal and football / soccer together. It is easy to believe that it is “the same sport, but indoors instead of outdoors” but the differences between sports are striking. Almost as to the degree that I would say that futsal has more in common with sports like basketball and handball than football / soccer.

If we start with the similarities, the feet are main center of attention here. Just like in football / soccer, I pass and shoot with my feet, but that’s about where the similarity ends.

For example, you use much more sole in futsal than you do in football / soccer. There is even a direct necessity to control the ball with the sole in a sensible way. The ball has its own history. It is smaller than a standard football and has a moderate bounce. It feels heavier and is therefore more suited to a game via the ground, the long ball is virtually non-existent in futsal.

There is, because of the size of the court, of course, a difference between the number of practitioners at the same time (five players on each team including the goalkeeper), but there are free substitutions in futsal, unlike football / soccer. The coaches also have timeouts that they can use during a game. When the ball crosses the long side, it is not even throw in, but a play in with the feet.

With this in mind, what did I want to get out of the day that I could pass on to my football / soccer?

One idea I had was if it was possible to use futsal instead of practicing too much at the gym during the winter months. In Sweden, we have a long winter and pre-season training traditionally has contained very little training with the ball. Futsal could be a response to this while developing the individual technical skills and game understanding. Happily, futsal is an interesting complement to this type of gym training, but I much more than that with me from this education day.

One thing that was striking to me is how different the individual movement pattern is in futsal versus football / soccer. In football / soccer, it is normal to follow up a pass with “run with the ball” or go into a new space to be a playable option. In futsal, it is more normal to “back” from the original position and thus rotate with another player. The starting positions are not as important in futsal as there are in football / soccer, the players almost seamlessly switch roles with each other for what is best in the situation. A back can in the next stage become a forward and vice versa.

This makes the players more involved in the game than in football / soccer, but also places greater demands. You cannot sneak cheat in the defense in futsal, the team loses 20% of its total team effort when a player does not defend. Same thing in the attacking game, the team cannot afford to have bad passing players when it comes to attacking. All players are needed in the defense as well as in the attack.

In my head, I thought it was much more skills and less tactics in futsal compared to football / soccer, but oh how wrong I was. The coach’s role is incredibly important in futsal, not only because it is free substitutions and timeouts, but also because it is important to set up the right tactics. Each player is important and needs to have clearly defined roles. Above all, the strategy at set pieces is crucial. To just “shoot the ball” is a guarantee of a conceding a goal, so this needs to be chosen carefully by the coach.

Finally, I had not anticipated that it would be so tough physically to play futsal. Tackling is strictly prohibited, but it does not mean that players should be lazy. The fact that there are so few players on each team, each individual takes up much more space than they do on a football / soccer pitch. In futsal, small teams game is a constant, which is very demanding. Free substitutions are thus understandable. It’s about constantly being in motion to help your teammates. I would not call myself out of shape, but I got sore muscles after Saturday’s practice. That says a lot.

In sum, it was a rewarding education with a good instructor, but the question remains – What is the next step for futsal?

Obviously, there is a breeding ground of many players, but can the media attention increase? I doubt that futsal will outrank football / soccer or ice hockey, but to be the third largest sport in the future should not be impossible. It’s fun to watch, warmer than going to watch football / soccer outdoors, you get closer to the game … All the possibilities are there.

For me personally, now that I’ve got a official futsal coach eduaction, I would enjoy to one day coach a futsal team. I think there are many intriguing similarities (and differences) between football / soccer and futsal that would be interesting to explore in my coaching and leadership.

Futsal may only be in its early stages here in Sweden, therefore it will be exciting to see what the future

First, let us start with a fact that, to most people, is no secret at all. I am a BK Häcken fan, a supporter who for many years stood on Sektion G and sang my team to new victories (and losses, all these losses…). I do not dislike or hate any other club, but BK Häcken is my team.

To be a fan is not something strange, most people tend to have a favorite team when they grow up, even though the relationship to the club changes over the years. I have spent big parts of my childhood in Gothenburg, but I have always felt more attracted to the small club from Hisingen Island than IFK Göteborg, one of the few giants in Swedish football / soccer. BK Häcken was the outsider, the opponent who fought against the Goliaths and a team who did this by playing, at times, fantastic football / soccer. It was not always effective, but it was certainly entertaining to look at. It was never boring to watch a game with the club from Hisingen.

Since I became a football / soccer coach, I have more of a professional view of things. Since this is my profession, I am no longer the fan who jumps up and down at the supporter section, but still the club has a safe place in my heart. For all my adult life, except for one year, I have lived on Hisingen, so I have strong connections to the island and the mentality of both the people and the club. Therefore, it has been a great honor to work for the club when I was the Head Coach for the Women’s Team, but as I said I need to have a more professional view of my football / soccer since I work with it every day.

During the last eight seasons, Peter Gerhardsson (also called PG), has been the Head Coach for the Men’s Team in BK Häcken. He is a man you either love or hate, or so it seems anyway. When he came to the club, most of the teams in the Swedish first division played a rather defensive and disciplined football / soccer. He wanted to change that and he told us many times that he was inspired by the football / soccer from the Netherlands and Spain, not England or Italy. The ball was on the ground most of the time and he wanted his team to brave and to take decisions. He did not want puppets who just followed orders, he wanted players who took responsibility.

I must admit something when it comes to PG – We have not always agreed on the same opinions. In fact, in many cases, I think that he has been a naïve coach who never coached his player to have a decent defense. During all his year, the defense was the team’s weak point, still I never felt he was willing to adjust this matter. He did not want his players to be cowards, so he stood by his philosophy.

Now, in retrospect, I think that Gerhardsson, with a more cynical view, could have achieved more on the pitch. He won a league silver and the Swedish cup, regarding of how long time he has been on the post I would have expected more. But beyond the medals we never took, I am forever grateful for his deeds. Mainly for two things – That he showed courage when everybody thought he was stupid and the mentality he brought to BK Häcken.

He may have, at times, been naïve in his football / soccer philosophy, but still he was a man of his word and always tried to play an attractive football / soccer. It was not always effective, as I said, but it takes courage to still command the players to continue to do so when the results are bad. The offensive style became a trademark of BK Häcken, something that everybody in Sweden recognizes. It is unthinkable today that BK Häcken should play a defensive style of play like Iceland did in this summer Euro 2016. Regardless of what I might think of that, it is Gerhard sons work that made many people to have respect for the club. This was not just a small team anymore, it was a contender who fought with the big clubs. All that was thanks to Gerhardsson.

My fondest memory of Gerhardsson was when I wanted to do my final exam of the UEFA A-course at BK Häcken. I were kind of nervous when I asked him, but his answers were as brave as his view on football / soccer. He said yes right away and came with suggestions on when I could come. In the end, I had my final exam in another city, but still this impression was still with me, that Gerhardsson was a positive and brave coach.

Eight long years have come to an end and today, Peter Gerhardsson is no longer the Head Coach of BK Häcken. It is a sad, but nevertheless necessary, fact. I hope PG finds a new club soon where he can bring his ideas into motion. As I said, I have not always agreed with him, but he have my respect nonetheless. Regardless of where he might end up, I will greet him with a standing ovation next time he comes to Bravida Arena.

It is the least I can do for a yellow and black hero.

As you probably already noticed, my website has a new, more international, address.

Previously, everything was in Swedish and you could come here via

Now, it’s a new era, everything is in English and now you come here by the address

Even the e-mail address is changed from to

However, you can still access the website via the old address during the remainder of 2016, but in 2017 this address will shut down. Then it’s just the COM addresses that works, but obviously I answer email in both Swedish and English.

There are some of you who wondered what happened to the old blog posts written in Swedish. These are still here under the category of old posts (see the bottom of the website), but all new posts will be written in English.

If you have any more questions on this, please feel free to contact me, tentatively at the new address.

 My time at the club was only a year, but the place in my heart remains.

My time at the club was only a year, but the place in my heart remains.

As some of you already know, it became official this weekend – I leave BK Häcken women’s team. My period at the club became only one year.

Of course it is a sad decision, however, it is a decision that has evolved over time. As usual, it is not a single reason that made me come to this point, but I will try to summarize the reasons as clearly and simply as possible.

First and foremost, I want to clarify that there is no schism between me and BK Häcken. We have throughout the year had a good dialogue and tried to find a common ground to extend my contract. Unfortunately, the club and I wanted different things.

We have made tremendous strides in our development, a year ago hardly anyone knew about BK Häcken women’s team, now it is commonly known. When I came here for less than a year ago, we had 15 players in the squad in total, three of which were long-term injuries. Now, the squad holds over 30 players. So even if the results could have been better, we have been in a construction stage that has taken more time than we anticipated. Now there is a good foundation to stand on.

I wanted to invest even more in the women’s team and bring them into the elite divisons, something that the club also wanted aswell, but the board wanted to take it a little more slow than me. I wanted to speed things up, they wanted to take it easy. There is no trouble in that, I understand them fully and respect it even if I disagree with them.

While it is of course sad, I do not regret my time at the club. It has been an incredibly rewarding year where I especially understood the importance of social interaction between players. Unfortunately, I underestimated it during the year, which resulted in some conflicts that worried the team as a whole. There were many new players in a short time, we more than doubled the squad numbers in just a few months. Naturally, this affected the result.

Another thing I analysed wrongly was our own ability to attack. Unfortunately we had not enough skilled player types to solve the complex gaming system, and I should have realized that earlier. Once I adjusted the idea of the game to be a bit more cynical, results also came at the end of the season. We had a more points than last year, scored more goals and conceded fewer. Although hopes for greater investment was not realized, it was an improvement over the year before.

However, I am both proud and happy about my year as Head Coach of BK Häcken. My greatest achievement is that I put the women’s team on the map. Before this year, barely anyone knew  that the club had a women’s team, now it’s like I said widely known. The seriousness within the squad has also increased. Now it is a much more professional bunch available on site who wants something with their football. It is a great foundation for the next coach to get into.

During my time as Head Coach of BK Häcken, there were people that meant much to me. First and foremost my Assistant Coach Erika Faith, who was the one who took me to the club in the first place. She’s also been a good friend when we discussed everything from training schedules to leadership. She will go far in her coaching career.

I also want to thank Anders Wahrnberg, who was my boss. He let me basically have free hands when it came to building the team. Other people in the staff, as goalkeeper coach Mats Pervik and physio Seppo Koskimies has been extremely valuable for our cause. The office, with Karro and Richard, have set up with everything from laundry to player registrations. For that I owe you big time.

Finally, a big thank you to the squad, which has been both ambitious and a great team to work with. It will be incredibly interesting to see how next season unfolds for them.

Me and BK Häcken are not separated like enemies, but as friends. There is no farewell, but see you later.

What comes now, then? 

Well, as you probably have noticed, almost everything on the website is in English. I have over the past year prompted many foreign visitors on the website, ordinary readers as well as clubs and sports managers abroad, who wanted an English version. It would be a bit too much work to maintain the website in both Swedish and English, so that is why the website from now will be in English.

Regarding my coaching career, I will be incredibly selective about what I undertake. If I should jump on a head coaching assignment next year there must be a sporting ambition that is exciting, a clear and well-structured organization around the team and the club, and economic tools that enables the vision.

I will not be actively running around and chasing jobs, maybe I will put up an ad on this website, but I will be careful with what I’m giving myself into.

If nothing interesting will emerge in 2017, I will spend time with my family, but also do some freelance work. Lectures may be necessary while I go in as an instructor somewhere where I can coach the players on my terms. This is to keep the coach muscle alive, for coaching is just like a muscle – If you do not practice the muscle will get weaker.

The blog is bound to live even in 2017, so nothing to worry about there. Perhaps it will be more posts as long as I am unemployed.

Stay tuned! 

Bara pojkar & män


Igår läste jag en intressant sammanställning av Fotbollskanalens Kamil Bochenski. I korta ordalag visar artikeln på att det är få elitklubbar på herrsidan som satsar på en egen dam- och flickverksamhet. I vissa fall har man bara flicklag, men inget damlag, och i många fall inte ens en sådan sektion. Bara pojkar och män.

Mer om detta kan ni läsa här:

Jag fann artikel intressant ur fler än en aspekt, inte minst eftersom BK Häckens damlag nämns i texten. Så nedan kommer några högljudda tankar från min sida.

Till att börja med är BK Häcken den enda elitklubben på herrsidan i 031-området som också har ett representationslag för damer. Vare sig GAIS, ÖIS eller IFK Göteborg har det, möjligen att vi kan ha Qviding som ett exempel då de har ett herrlag i division 1 och ett damlag i division 2.

Jag har flera gånger funderat på varför det är så och jag tror i ärlighetens namn att det mesta stavas pengar. Jag tror inte att elitklubbarna ser hur de ska få någon bäring i att ha en damverksamhet och därför skippar att ha en sådan. Intäkterna är mycket lägre på damsidan jämfört mot herr och intresset likaså och kanske ytterligare ett skäl till varför flera väljer bort en fungerande dam- och flickverksamhet. Sedan kan det säkert vara som Svante Samuelsson säger att de inte vill konkurrera ut de mindre klubbarna som har bra flicksektioner, vilket ju är en fin tanke men då borde ju detsamma gälla även på pojksidan då de även där rent praktiskt tar spelare och konkurrerar ut mindre klubbar. Tankekedjan blir helt enkelt inte konsekvent då det pratas om att inte konkurrera ut på flicksidan, men på pojksidan finns en annan idé om hur verksamheten skall byggas upp.

Det jag kan tycka är beklämmande är att många av de klubbar som i alla fall på pappret säger att de står för mångfald och gärna vill se en mer uppblandad publik på läktarna snarare än bara unga män inte själva lever som de lär. Vill de ha fler flickor och damer på matcher och visa att de står för mångfald så är det självklart att de skall ha en flick- och damverksamhet, hur ska de annars få med sig kvinnorna?

Så i slutändan tror jag inte att det handlar om konkurrens eller dylikt utan att de antingen är ointresse eller en resursfråga. Det sistnämnda kan jag förstå. Som jag skrev tidigare är intäkterna inte lika stora på damsidan och därmed inte heller resurserna.

Vi i BK Häcken har ett damlag i division 3 och ett herrlag i allsvenskan. Det skulle vara direkt oförskämt av oss att förvänta oss samma resurser som herrlaget sett till våra position. Förutsättningarna skall ges efter var man är och det tycker jag vi har så det räcker och blir över. Vi har egen träningsanläggning, eget material och utrustning, eget omklädningsrum och spelar alla våra hemmamatcher på nybyggda Bravida Arena, precis som herrlaget. Ur det hänseendet behandlar klubben oss med stor värdighet och visar att damlaget har ett egenvärde. Det skall inte bara vara något som ser “snyggt ut” på pappret utan något som faktiskt skapar mervärde till klubben.

Unga flickor känner inte att de får rätt förutsättningar och då väljer de att gå till klubbar som satsar på sin damverksamhet. I Göteborg har vi flertalet klubbar som bara är inriktade mot damer, just för att det är så många klubbar som inte väljer att satsa på damer alls. Där är Göteborgs DFF, Kopparberg och Jitex några exempel. Kvinnliga fotbollsspelare är inte oresonliga, vilket många verkar tro. De förväntar sig inte att ha samma förutsättningar som ett herrlag som spelar i eliten, men de förväntar sig att ha bra möjligheter att utvecklas utefter den positionen de befinner sig på.

Jag tror som sagt att många av klubbarna skulle få enorma synergieffekter av att ha en fungerande dam- och flickverksamhet och jag hoppas de ändrar på sig i den frågan. Vill vi få in fler kvinnor inom föreningslivet i allmänhet och fotboll i synnerhet så är det i princip ett måste. Svenska Fotbollsförbundet trummar ofta på om att så många skall kunna spela så mycket, så bra och så länge som möjligt, men de förutsättningarna finns inte för alla idag. Flera tjejer slutar tidigt med sin fotboll för de har ingenstans att ta vägen.

Kort sagt – Det är OK om klubbarna utan damlag väljer att inte ha någon dam- eller flickverksamhet för att resurserna saknas, men gnäll då inte på att det är för få kvinnor på matcher, att det är en för homogen målgrupp som handlar i deras souvenirshoper eller att de vill visa på mångfald.

De kan inte ha kakan och äta den.

Fotografering i de vackraste av färger.

Fotografering i de vackraste av färger.

Det har varit lite stiltje här på bloggen, minst sagt. Över två månader sedan senaste inlägget. Orsaken till detta har varit att jag under hela vintern har suttit i möten och åter möten med flera klubbar i jakten på min nästa uppdragsadress.

Jag har gått långa promenader och funderat över vilket steg som skulle vara bäst för min framtid som fotbollstränare och därför känns det extrakul att nu, med en bra bit över 60 dagar sedan jag senast skrev här, kunna avslöja vilket lag jag skall träna kommande säsong.

Nu är det äntligen klart, påskrivet och officiellt – Med start måndag tar jag över som huvudansvarig tränare för BK Häckens damlag i division 3.

Men då undrar ni säkert nu, varför valde jag att gå till Häcken?

Jag har sedan i november haft samtal med ett 10-tal klubbar, många av dem i betydligt högre divisioner och mer pengar i lönekuvertet, så alternativ har det inte varit ont om. Flera av uppdragen som jag erbjudits har varit prestigefyllda och det har varit en ära att ha varit nämnd i samma sammanhang som dessa föreningar, men jag bestämde mig tidigt för helt andra kriterier.

Det viktigaste för mig var att komma till en klubb där jag kände att jag kunde utveckla och själv utvecklas. Till en föreningen där jag kunde vara med på en resa och bygga upp något nytt, men också till en förening där jag kände att jag kunde växa in i kostymen.

BK Häckens damlag spelar för tillfället i division 3 och slutade trea från slutet förra året. Detta till trots är det ett lag som tagit stora kliv på kort tid och nu vill de göra en nysatsning för att etablera damsektionen än mer för att komma till nästa nivå. Damsektionen är ännu relativt ung inom föreningen och det finns många bra förutsättningar att utveckla både laget och klubben på långsikt, vilket tilltalade mig mycket i diskussionerna med Anders Wahrnberg (vill även passa på och tacka juniortränaren och kurskamraten Erika Faith för förmedlad kontakt, utan dig hade jag inte varit här), ungdoms- och breddansvarig i BK Häcken. Det finns helt enkelt mycket outnyttjad potential att hämta för en lagbyggare som jag ändå anser mig själv vara, en oslipad diamant om ni så vill.

Sedan ska jag inte sticka under stol med att det känns som att “komma hem”, i och med mina starka sympatier för Hisingen i allmänhet och Häcken i synnerhet. Jag tror det är en direkt nödvändighet att känna starkt för föreningen i det här uppdraget och där råder det inga diskussioner om vilket klubbmärke som ligger mig närmast hjärtat. Det kommer onekligen att klappa lite extra innanför bröstkorgen när jag gör mitt första träningspass på Slätta Damm eller min första match på Bravida Arena. Att det dessutom logistikmässigt sett är den bästa lösningen för mig (inte ens en kvart från min egen ytterdörr) är inte direkt en nackdel med tanke på att jag kommer att förälder i till sommaren. Sådant har också vägt in i mitt beslut.

Jag vill passa på att tacka alla föreningar som hört av sig för visat intresse och lycka till med era kommande säsonger. Det har varit smickrande med ett så pass stort intresse som det varit.

Summa summarum känns det otroligt inspirerande att ta på sig de vackraste av färger och inleda ett nytt kapitel på min tränarresa, både för mig själv och för BK Häcken. Givetvis kommer ni, kära läsare, få följa med från första parkett här på hemsidan.

Framförallt hoppas jag att vi snart syns på match på Bravida snart igen.


Som ni redan har kunnat läsa så är jag numera utan klubb inför säsongen 2016. Tanken är inte att jag skall vara det så länge till.

2016 vill jag komma till en klubb och ett lag bestående av spelare som vill satsa seriöst på att utveckla sin fotboll, så väl individuellt som kollektivt. Förra året ledde jag ett herrseniorlag, men jag är mycket öppen för förslag. Såväl herr-, dam– som ungdomslag är intressanta, samt även att vara assisterande på högre nivåer (division 3 och uppåt).

Det viktiga är inte ålder eller kön, utan att det är en grupp av spelare som vill något med sin fotboll och som vill utvecklas, samt en stabil förening med en bra värdegrund som jag kan stå bakom. Jag har höga ambitioner med mitt tränarskap och vill givetvis träna ett lag så högt upp som möjligt, men motivationen, viljan att utvecklas och en fin förening är förutsättningar.

Alla förslag som motsvarar ovanstående kriterier mottages tacksamt.

Det som ni får i utbyte är en ung och ambitiös tränare som just nu pluggar på tränarutbildningen. Kursen heter Tränarskap med inriktning fotboll och hålls på Halmstad Högskola. När kursen är klar i vår kommer jag att kvittera ut mitt UEFA A-diplom, den nästhögsta utbildningen (motsvarande gamla Steg 3 / Advanced) som går att genomföra.

Vill ni veta mer om mitt ledarskap eller min fotbollsfilosofi får ni gärna klicka på ovanstående länkar i menyn här på hemsidan, alternativt gärna kontakta mig på antingen , telefonnummer 0763-690970 eller via twitter på @johansolinger så berättar jag mer.

Ser fram emot att just din förening hör av sig!

Nu är det eftersäsongstider, en period där det kanske inte händer så mycket på planen men desto mer vid sidan om. Därför har jag lite nyheter att dela med mig av.

Efter diskussioner mellan mig och klubben BK Wobbler har vi bestämt att avbryta vårt samarbete. Det innebär att jag inte kommer att träna laget under nästa säsong. Jag vill poängtera att detta är ett beslut som tagits ömsesidigt mellan mig och klubben i en god ton. Detta är något som också växt fram under en period från bådas sidor, vilket gör beslutet än mer rätt för samtliga parter. Förhoppningsvis innebär det att såväl klubb som tränare får ut det som de vill av sin fotboll.

BK Wobbler skriver även lite kort om detta på sin egna hemsida:

Jag vill tacka hela klubben och alla spelare för den här tiden, men det finns givetvis några som betytt extramycket för mig personligen.

Först och främst går det inte att komma ifrån ordförande och sportchef Rikard Attling. Han har trott på mig och mina idéer och var personen som vill få in mig i föreningen. För det tålamodet han haft vill jag tacka honom, samt även att han vågade att satsa på en relativt oprövad tränare på seniornivå. Det resulterade i den bästa placeringen för klubben på tre år, så friskt vågat, hälften vunnet!

Rickard Peterson, min assisterande, vill jag också tacka. Han har gett mig mycket råd under säsongen på osjälviskt sätt, vilket har gjort att jag utvecklat mig själv som tränare under 2015. Även David Pettersson, min andra assisterande, har betytt mycket, inte minst genom sin pålitlighet och att han alltid ställt upp för laget i första hand på ett osjälviskt sätt. Utan DP hade säsongen inte gått så bra som den gjort.

Tack för den här tiden och lycka till under säsongen 2016!

Fortfarande eftersäsongstider, men det innebär inte att bloggen lägger sig ner och dör.

Jag har fullt upp med mina studier på Halmstad Högskola där jag pluggar Tränarskap med inriktning fotboll. Målet är att jag till sommaren skall kunna kvittera ut mitt UEFA A-diplom (motsvarande gamla Steg 3 och Advanced på Svenska Fotbollsförbundets tränarstege).

Som ett led i att bli en bättre ledare fick jag i uppgift att presentera min ledarskapsfilosofi. Vad står jag för i mitt ledarskap? Vad är mina ledstjärnor? Hur vill jag leda andra?

Presentationen hade jag i tisdags på Halmstad Högskola och är givetvis filmad för er beskådan. På nedanstående Youtube-video redogör jag för min ledarskapsfilosofi under lite drygt 18 minuter.

Håll till godo och hör mer än gärna av er om ni har kommentarer, synpunkter eller frågor!