Som så många gånger förr handlar det om de berömda marginalerna.

I några matcher i år har vi haft dem emot oss. Förlusterna mot FC Heden och Santos Cruzazul IF var sådana matcher där vi borde tagit alla pinnar efter bländande spel, men istället fick inga. Mycket stolpe ut, men igår var det äntligen dags för lite payback time.

Igår mötte vi i BK Wobbler Syrianska Arameiska Föreningen hemma på Överåsvallen. Och om vädret hade lite borderline (hagel och sol om vartannat) så gäller detsamma vårt spel. Ena stunden fint passningsspel med rörelse, i andra fall klarar vi inte ens av enkla uppspel längs med backen. Vår match var absolut inte bra, kanske till och med en av våra sämre insatser för säsongen, men ändå likväl avgick vi med segern.

Innan match pratade vi om vi skulle spela enkelt så vi tidigt kom in i vårt passningsspel, behålla tålamodet för att skapa längre anfall och slutligen våga vara tuffa utan att vara oschyssta. Vi hade på känn att spelarna i Syrianska Arameiska skulle tappa humöret om vi spelade tufft mot dem, vilket visade sig stämma då de fick flera gula kort för protester och även ett rött sådant.

Vi lyckas förvisso med det sistnämnda, men vårt passningsspel är inte i närheten av den nivån vi klarat av tidigare på såväl träning som match. Vi ska förvisso komma ihåg att vi möter ett bra motstånd som straffar oss om vi inte är beslutsamma, deras press var hög från start, men vi ska ändå göra det bättre. Bortsett från första 10-15 minuterna, då vi även gör 1-0, så kommer vi aldrig upp i vår standard. Det ser ängsligt och trevande ut, många passar som går fel och mycket bolltapp. Där har vi något att jobba på, helt klart.

Det är tyvärr också i uppspelsfasen vi släpper in båda våra mål. Jag och min assisterande David Pettersson snackade om det här innan match, att vi antagligen har släppt in hälften av våra mål på fasta och andra hälften på grund av slarv i uppspelsfasen. Vi tappar boll i kritiska lägen som straffar sig. Kanske behöver vi spela enklare i uppspelen, kanske behöver vi bli skickligare, men något måste hända här.

Det jag dock tar med mig, trots den mediokra insatsen, är de tre poängen och att vi reser oss från ett 1-2-underläge i andra halvlek. Känslan att avgöra med några minuter kvar är i det närmaste obeskrivlig och är viktigt för moralen. Nu fick vi med oss en skitseger, rent ut sagt.

Sådant kan bli viktigt i slutändan. Nu har vi alla förutsättningar kvar att avsluta vårsäsongen på ett fint sätt.

Advertisements
Den femte seriematchen för säsongen slutade dessvärre i förlust. Här är jag (orange väst) i full färd med att instruera våra spelare under match.

Den femte seriematchen för säsongen slutade dessvärre i förlust. Här är jag (orange väst) i full färd med att instruera våra spelare under match.

Efter två inledande förluster hade vi inför dagens match borta mot Santos Cruz Azul IFSälöfjordsvallen på Hisingen två raka vinster mot nykomlingarna Landala och Sjövalla. Framförallt 7-2-islossning i den sista matchen kändes skönt och vi i BK Wobbler gick in med gott självförtroende.

SCA har varit lite av seriens överraskning. De tippades i FCF-bloggen av Dalla att komma sist i vår tabell, men hade tre raka segrar inför dagens holmgång med 2-5-vinsten borta mot GSIF (som vi i vår torskade mot med 5-1 i premiären) som ett utstickande resultat. Vi visste att det var ett tekniskt lag med bollskickliga spelare, så därför var det viktigt att vinna bollinnehavet.

Min filosofi har alltid varit att det mest effektiva sättet att hindra motståndarna från att göra mål är att hindra dem från att ha bollen och det var vår infallsvinkel i den här matchen.

Och vi gör verkligen en strålande första halvlek.

Vi är tålmodiga med bollen, känns trygga i uppspelen, variera långt och kort och äger bollinnehavet. Deras farligaste chanser kommer ur två fasta situationer, men annars är det vi som har lägena. Dessvärre är vi inte tillräckligt skärpa vid avslutslägena och bränner mycket chanser, men känslan är ändå god efter första. Vi har dem i vårt grepp.

Tyvärr blir den andra halvleken inte lika välspelad, vi blir lite för ivriga att avgöra, vilar inte lika mycket med bollen och tappar även i ork vid hemjobbet. De har flera omställningar när vi tappar boll, men känslan är ändå att vi har dem och att de går på knäna. Vi har ett friläge som prickas i stolpen, ett annat friläge som skjuts mitt på målvakten.

Med mindre än fem kvar blir deras målvakt skadad och jag passar på att ta killarna till sidlinjen. Vi vill vinna matchen och går för det, speciellt när de får kalla in en reservmålis. Med facit i hand kanske jag skulle gjort annorlunda, säkra hemåt och vara nöjd med pinnen, men jag ville verkligen vinna den här matchen. Det kändes som att vi förtjänade det.

Tyvärr gör vi ett misstag på offensiv planhalva, varpå de kontrar och med ett kliniskt avslut trycker de in segermålet. Skottet känns inte otagbart, men är hårt och bestämt och framförallt räcker det för att vinna.

Mindre än en minut senare blåser domaren av och vi får noll poäng.

Självklart ska vi, sett till bollinnehav och chanser, avgöra detta redan i första halvlek. Hade vi spelat om matchen hade vi vunnit detta med 2-0 eller 3-1, men det var inte vår dag idag med avsluten. Samtidigt är jag inte orolig så länge vi kommer till chanser, de kommer sitta som småningom även om det är klen tröst en sådan här regnig lördageftermiddag.

Det är lätt att vara efterklok, men om sanningen skall fram så gör vi i princip allt rätt utom avsluten idag. Vi har spelet, vi har chanserna och vi har kontrollen, så vi bör inte gräva ner oss i onödan. Turligt nog har vi chans till revansch redan på onsdagen då Göteborgs BK gästar oss hemma på Överåsvallen.

Då ska de få känna på ett hungrigt lag som vill få ur all sin frustration.

Efter en tuff inledning där vi i BK Wobbler förlorat våra två första matcher i serien hade vi en intensiv matchperiod framför oss. I söndags mötte vi Landala IF borta på Guldheden Södra och igår mötte vi Sjövalla FK hemma på Överåsvallen. Två nykomlingar som precis som vi var i starkt poängbehov och då gärna trepoängare. En tät matchserie som vi gått ur med fullpott – sex poäng av sex möjliga!

Dock inledde vi inte bra. I matchen i söndags mot Landala uppträdde vi så som vi gjort i många matcher nu, ängsligt, blygt och försiktigt. På så vis var det tydligt att vi var ett lag som har haft en jobbig period, självförtroendet satt inte där och det märktes i vårt spel. Vi har också en ful ovana att hamna i lika tidiga som onödiga lägen och hade efter en usel inledning 0-1 i baken och få tendenser på bättre spel.

En förändring jag gjorde inför matchen var att tillfälligt förändra vår formation från en 4-4-2 med smal diamant till en variant av 4-4-2 med mer tydliga yttrar och ett par sittande mittfältare lite längre ner i banan. Det var så vi avslutade matchen mot FC Heden innan dess med gott resultat och det kändes lite mer stabilt då vi hade mer klara instruktioner för kantspelarna. Kanske var det detta som förvirrade, för vi hittade inte alls våra positioner i början av matchen. Vi såg loja ut och hade inte många rätt första 20-25 minuterna.

Efter en instruktion från mig att låta vår vänsterytter, som i vanliga fall gärna spelar offensiv centralmittfältare, lyckades vi överbelasta på mitten och då såg det genast bättre ut. Vi avslutar halvleken bra och gör både 1-1 och 2-1, men ledningen kändes bräcklig. Mycket riktigt visade den sig också vara det och vi släppte in 2-2 tidigt i andra, men trummade sedan på för att vinna matchen.

20 minuter från slutet fick vi också betalt, något oväntat på en fast situation och kan i slutet även fastställa slutresultatet 4-2 till oss. Vi hade ytterligare två bollar på mållinjen som rensades undan så segersiffrorna borde kanske varit större, men samtidigt otroligt skönt att ha fått årets första trepoängare.

Bara två dagar senare skulle vi möte Sjövalla FK på hemmaplan, så det var bara att åka hem och ladda batterierna på nytt i och med det täta spelschemat. Till skillnad från den förra matchen mot Landala hade vi pratat om vikten av att ta kommandot direkt från avspark, vilket vi gjorde med all önskvärd tydlighet.

Detta gällde inklusive mig och övriga i tränarteamet, vi skulle höja nivån avsevärt i energin och utstråla pondus från bänken redan från start. Inget sitta med armarna i kors, helt enkelt, utan full aktivitet från sidlinjen. Redan efter ett par minuter gjorde vi 1-0 och fortsatte att trumma på efter det.

Det blev dock smärtsam tydligt att vi fortfarande behöver jobba på att vårda bollen inom laget och inte bli för ivriga med den, vilket också straffade oss emellanåt. Vi släpper på nytt in två mål, men vinner ändå med klara 7-2 i en islossningskavalkad på slutet. Sjövalla är kanske inte det mest varierande laget i serien sett till sitt passningsspel, så vi kommer att bli straffade om vi inte kan hålla bollen bättre inom laget mot bättre motstånd.

Jag är nöjd med att vi efter en svag inledning har kämpat oss uppåt och tagit två raka segrar, men är långt ifrån nöjd med prestationen i allmänhet och med vårt bollinnehav i synnerhet. Vi har vunnit våra matcher för att vi individuellt sett har bättre fotbollsspelare än Landala och Sjövalla och hade högre intensitet, men det kommer inte räcka mot de bättre lagen i division 6B. Vi behöver skruva upp allting en nivå till för att verkligen kunna konkurrera om de bättre placeringarna.

Nu väntar ett par dagars vila innan vi går på ny träningsvecka på måndag. Nästa helg väntar Santos Cruzazul IF, ett lag som överraskat och gjort bra ifrån sig hittills. Det blir en värdemätare som heter duga för BK Wobbler.

Och i vanlig ordning längtar jag redan!