Trots få ljusglimtar handlar det hela tiden om att se lagbyggandet som ett långsiktigt arbete.

Trots få ljusglimtar handlar det hela tiden om att se lagbyggandet som ett långsiktigt arbete.

Processen är en mycket välkänd roman som är skriven av Franz Kafka. Den klassas av många som en klassiker i litteraturkretsar, men nu är ju detta inte en biblioteksblogg utan min egna fotbollstränarblogg.

Så varför har jag då snöat in på ordet “processen”?

För några dagar sedan läste jag en intervju med Pep Guardiola, Bayern Münchens nuvarande tränare men som nästa säsong kommer att träna Manchester City. Utan att minnas citatet ordagrant så pratade han om att vara fotbollstränare handlar om att se lagbyggandet som en process.

Visst, vi tränare lever i en verklighet där resultaten många gånger är det som omgivningen definierar oss efter. Det finns många duktiga tränare i vårt avlånga land som aldrig fått chansen högre upp i seriesysteme på grund av sviktande resultat och många urusla sådana som fått chansen för att de vann en serie för 20 år sedan när de hade rätt spelare.

Människor ser resultat och där finns det sällan gråzoner inom idrotten.

Du vinner.
Du spelar jämnt.
Du förlorar.

Det är de utgångarna det finns i en fotbollsmatch. Och det är ofta det alla andra ser.

En dialog skulle kunna se ut så här:

– Tjena Johan! Hur gick matchen? 

– Tjena! Jo, vi hade verkligen lyckats sätta avstånden mellan lagdelarna den här gången. Vi var mycket mer disciplinerade och gav varandra information som hjälpte. På det stora hela en mycket bättre prestation än senast, även om vi har en del att jobba på i anfallsspelet förstås.

– Jojo… Men, hur slutade matchen? 

Det är oftast den sista frågan är det det som många till sist frågar om – Resultatet.

Jag vill inte med detta blogginlägg skriva att resultatet är oviktigt, för det är det inte. Lars Lagerbäck berättade för några år sedan i ett sommarprat att resultat alltid är viktigt, men vi som är tränare kan inte enbart se på resultaten när vi planerar träningar, formerar laget eller delar ut taktiska direktiv.

För något år sedan ledde jag ett lag där vi verkligen behövde träna på försvarsspelet. Det tyckte inte spelarna. Vi hade ju vunnit våra matcher och inte släppt in några mål. Varför skulle vi då behöva träna på vårt försvarsspel? Resultaten sade ju sitt tydliga språk.

Men jag som tränare såg ju att vi inte alls hade ett bra försvarsspel. Vi mötte motspelare som inte alls var på rätt nivå, det var för enkelt motstånd och inga riktiga tester för att se vad vi klarade av. Jag visste att vi skulle få sota för detta senare.

Mycket riktigt, efter ett par omgångar hade vi släppt in nio mål på tre matcher. Ingen förstod någonting. Vi som hade ett SÅ BRA försvarsspel förut, vad har hänt? Hur kan vi plötsligt släppa in tre mål per match?

Jag visste att det berodde på att vi inte tränat på det tillräckligt, men för spelarna själva blev detta ett wake up-call.  Och det är lite detta jag är inne på – Att vi som är tränare måste kunna se bortom resultaten och se processen, kunna balansera det kortsiktiga och långsiktiga resultaten.

Vi i BK Häckens damlag har nu spelat två omgångar av Division 3. Vi har torskat två matcher med 1-7 i målskillnad.

Då är det lätt att stirra sig blind på siffrorna och begära formationsbyte, nya spelare in och ut, förändra i träningsupplägget och så vidare.

Men är det verkligen det som behöver ändras på?
Kan det vara så att vi inte tränat tillräckligt mycket på vissa saker än eller att vi faktiskt går framåt rent spelmässigt, att vår prestation tar stora kliv?

I vår första match släpper vi in tre mål, i vår andra fyra mål.
Ändå tycker jag att vårt försvarsspel är mycket bättre i den andra matchen än den första.

Mycket för att vi i den andra matchen mötte en betydligt bättre motspelare och kanske borde ha torskat med tvåsiffrigt, men vi spelar ett mycket bättre positionsförsvar än i den första matchen där vi gav bort poäng.

Det är sådana gråzoner som jag som tränare måste kunna se och ha lite is i magen. Att vara fotbollstränare handlar inte om att vara populist och göra vad alla andra vill, utan det jag tror på och som jag på långsikt tror kommer ge oss resultat. Jag behöver tålamod, till skillnad från gaphalsarna på läktaren som vill se förändringar nu eller helst igår.

Att bygga ett lag är en process och det tar tid. Och det är kanske det som är roligt, för hur kul hade det varit om resultaten bara hade kommit utan ansträngning?

I så fall borde en hellre satsa pengar på säkra aktier än att investera sin tid i världens vackraste sport.

Advertisements

Bara pojkar & män

2016-02-06

Igår läste jag en intressant sammanställning av Fotbollskanalens Kamil Bochenski. I korta ordalag visar artikeln på att det är få elitklubbar på herrsidan som satsar på en egen dam- och flickverksamhet. I vissa fall har man bara flicklag, men inget damlag, och i många fall inte ens en sådan sektion. Bara pojkar och män.

Mer om detta kan ni läsa här:
http://www.fotbollskanalen.se/allsvenskan/sammanstallning-6-av-16-allsvenska-lag-valjer-bort-damfotbollen/

Jag fann artikel intressant ur fler än en aspekt, inte minst eftersom BK Häckens damlag nämns i texten. Så nedan kommer några högljudda tankar från min sida.

Till att börja med är BK Häcken den enda elitklubben på herrsidan i 031-området som också har ett representationslag för damer. Vare sig GAIS, ÖIS eller IFK Göteborg har det, möjligen att vi kan ha Qviding som ett exempel då de har ett herrlag i division 1 och ett damlag i division 2.

Jag har flera gånger funderat på varför det är så och jag tror i ärlighetens namn att det mesta stavas pengar. Jag tror inte att elitklubbarna ser hur de ska få någon bäring i att ha en damverksamhet och därför skippar att ha en sådan. Intäkterna är mycket lägre på damsidan jämfört mot herr och intresset likaså och kanske ytterligare ett skäl till varför flera väljer bort en fungerande dam- och flickverksamhet. Sedan kan det säkert vara som Svante Samuelsson säger att de inte vill konkurrera ut de mindre klubbarna som har bra flicksektioner, vilket ju är en fin tanke men då borde ju detsamma gälla även på pojksidan då de även där rent praktiskt tar spelare och konkurrerar ut mindre klubbar. Tankekedjan blir helt enkelt inte konsekvent då det pratas om att inte konkurrera ut på flicksidan, men på pojksidan finns en annan idé om hur verksamheten skall byggas upp.

Det jag kan tycka är beklämmande är att många av de klubbar som i alla fall på pappret säger att de står för mångfald och gärna vill se en mer uppblandad publik på läktarna snarare än bara unga män inte själva lever som de lär. Vill de ha fler flickor och damer på matcher och visa att de står för mångfald så är det självklart att de skall ha en flick- och damverksamhet, hur ska de annars få med sig kvinnorna?

Så i slutändan tror jag inte att det handlar om konkurrens eller dylikt utan att de antingen är ointresse eller en resursfråga. Det sistnämnda kan jag förstå. Som jag skrev tidigare är intäkterna inte lika stora på damsidan och därmed inte heller resurserna.

Vi i BK Häcken har ett damlag i division 3 och ett herrlag i allsvenskan. Det skulle vara direkt oförskämt av oss att förvänta oss samma resurser som herrlaget sett till våra position. Förutsättningarna skall ges efter var man är och det tycker jag vi har så det räcker och blir över. Vi har egen träningsanläggning, eget material och utrustning, eget omklädningsrum och spelar alla våra hemmamatcher på nybyggda Bravida Arena, precis som herrlaget. Ur det hänseendet behandlar klubben oss med stor värdighet och visar att damlaget har ett egenvärde. Det skall inte bara vara något som ser “snyggt ut” på pappret utan något som faktiskt skapar mervärde till klubben.

Unga flickor känner inte att de får rätt förutsättningar och då väljer de att gå till klubbar som satsar på sin damverksamhet. I Göteborg har vi flertalet klubbar som bara är inriktade mot damer, just för att det är så många klubbar som inte väljer att satsa på damer alls. Där är Göteborgs DFF, Kopparberg och Jitex några exempel. Kvinnliga fotbollsspelare är inte oresonliga, vilket många verkar tro. De förväntar sig inte att ha samma förutsättningar som ett herrlag som spelar i eliten, men de förväntar sig att ha bra möjligheter att utvecklas utefter den positionen de befinner sig på.

Jag tror som sagt att många av klubbarna skulle få enorma synergieffekter av att ha en fungerande dam- och flickverksamhet och jag hoppas de ändrar på sig i den frågan. Vill vi få in fler kvinnor inom föreningslivet i allmänhet och fotboll i synnerhet så är det i princip ett måste. Svenska Fotbollsförbundet trummar ofta på om att så många skall kunna spela så mycket, så bra och så länge som möjligt, men de förutsättningarna finns inte för alla idag. Flera tjejer slutar tidigt med sin fotboll för de har ingenstans att ta vägen.

Kort sagt – Det är OK om klubbarna utan damlag väljer att inte ha någon dam- eller flickverksamhet för att resurserna saknas, men gnäll då inte på att det är för få kvinnor på matcher, att det är en för homogen målgrupp som handlar i deras souvenirshoper eller att de vill visa på mångfald.

De kan inte ha kakan och äta den.

Fotografering i de vackraste av färger.

Fotografering i de vackraste av färger.

Det har varit lite stiltje här på bloggen, minst sagt. Över två månader sedan senaste inlägget. Orsaken till detta har varit att jag under hela vintern har suttit i möten och åter möten med flera klubbar i jakten på min nästa uppdragsadress.

Jag har gått långa promenader och funderat över vilket steg som skulle vara bäst för min framtid som fotbollstränare och därför känns det extrakul att nu, med en bra bit över 60 dagar sedan jag senast skrev här, kunna avslöja vilket lag jag skall träna kommande säsong.

Nu är det äntligen klart, påskrivet och officiellt – Med start måndag tar jag över som huvudansvarig tränare för BK Häckens damlag i division 3.

http://www.svenskalag.se/bkhacken-dam/nyheter/756704/ny-tranare-for-dam-seniorerna-2016

http://www.svenskafans.com/fotboll/hacken/ny-tranare-for-damerna-545621.aspx

Men då undrar ni säkert nu, varför valde jag att gå till Häcken?

Jag har sedan i november haft samtal med ett 10-tal klubbar, många av dem i betydligt högre divisioner och mer pengar i lönekuvertet, så alternativ har det inte varit ont om. Flera av uppdragen som jag erbjudits har varit prestigefyllda och det har varit en ära att ha varit nämnd i samma sammanhang som dessa föreningar, men jag bestämde mig tidigt för helt andra kriterier.

Det viktigaste för mig var att komma till en klubb där jag kände att jag kunde utveckla och själv utvecklas. Till en föreningen där jag kunde vara med på en resa och bygga upp något nytt, men också till en förening där jag kände att jag kunde växa in i kostymen.

BK Häckens damlag spelar för tillfället i division 3 och slutade trea från slutet förra året. Detta till trots är det ett lag som tagit stora kliv på kort tid och nu vill de göra en nysatsning för att etablera damsektionen än mer för att komma till nästa nivå. Damsektionen är ännu relativt ung inom föreningen och det finns många bra förutsättningar att utveckla både laget och klubben på långsikt, vilket tilltalade mig mycket i diskussionerna med Anders Wahrnberg (vill även passa på och tacka juniortränaren och kurskamraten Erika Faith för förmedlad kontakt, utan dig hade jag inte varit här), ungdoms- och breddansvarig i BK Häcken. Det finns helt enkelt mycket outnyttjad potential att hämta för en lagbyggare som jag ändå anser mig själv vara, en oslipad diamant om ni så vill.

Sedan ska jag inte sticka under stol med att det känns som att “komma hem”, i och med mina starka sympatier för Hisingen i allmänhet och Häcken i synnerhet. Jag tror det är en direkt nödvändighet att känna starkt för föreningen i det här uppdraget och där råder det inga diskussioner om vilket klubbmärke som ligger mig närmast hjärtat. Det kommer onekligen att klappa lite extra innanför bröstkorgen när jag gör mitt första träningspass på Slätta Damm eller min första match på Bravida Arena. Att det dessutom logistikmässigt sett är den bästa lösningen för mig (inte ens en kvart från min egen ytterdörr) är inte direkt en nackdel med tanke på att jag kommer att förälder i till sommaren. Sådant har också vägt in i mitt beslut.

Jag vill passa på att tacka alla föreningar som hört av sig för visat intresse och lycka till med era kommande säsonger. Det har varit smickrande med ett så pass stort intresse som det varit.

Summa summarum känns det otroligt inspirerande att ta på sig de vackraste av färger och inleda ett nytt kapitel på min tränarresa, både för mig själv och för BK Häcken. Givetvis kommer ni, kära läsare, få följa med från första parkett här på hemsidan.

Framförallt hoppas jag att vi snart syns på match på Bravida snart igen.

NU KÖR VI!