Ja, hur skall yttermittfältaren lösa den här situationen?

Ja, hur skall yttermittfältaren lösa den här situationen?

Det röda laget anfaller mot de blåa på sin egna vänsterkant. Tack vare en skicklig teknisk manöver har den röda yttermittfältaren lyckats dribbla förbi den blåa ytterbacken och tagit sig in i straffområdet. Precis som spelaren lärt sig på träning väljer denne att spela bollen snett inåtbakåt, ett mönster laget har gnuggat på de senaste träningarna.

Men PRECIS när passningen slås upptäcker yttermittfältaren det fasansfulla – Det är INGEN där!

I den luckan som yttern har skapat, mellan ytterback och mittback, där det normalt sett skall stå en sugen forward eller central mittfältare som följt med upp, är det nu tomt. Yttern inser detta försent och passningen är redan avlossad. På ett retfullt enkelt sätt tar det blåa lagets försvarare hand om bollen och kan ställa om på det röda laget.

Yttermittfältaren, som gjort en så fin fotbollsaktion genom att ta sig förbi sin försvarare och gjort PRECIS så som de har tränat in, blir vansinnig. Spelaren slår ut med armarna åt sina lagkamrater, skäller och gapar på dem. “Varför var ni inte där ni skulle vara?”, vrålar han och struntar således att ta löpningen hemåt.

I omställningen som följer gör det blåa laget mål.

Det här är inte helt ovanligt att se på en fotbollsplan. Lagkamrater som gormar på varandra för att de inte är på rätt plats vid rätt tillfälle, där mönstrena som en har jobbat med på träning inte sitter på match och så vidare. Det skapar givetvis frustration, men hur skall spelarna egentligen lösa en situation som denna ovan, när alla mönster och planer en haft gått i stöpet?

Det i särklass vanligaste svaret en spelare får från sin tränare, vågar jag påstå, är “använd din spelförståelse”. Det låter ju förvisso fint, men det rymmer sällan någon förklaring kring vad eller hur tränaren menar. Det leder oss också onekligen in på den centrala frågan – Vad ÄR spelförståelse?

Det skulle vara enkelt för mig att skriva något i stil med “det får du upptäcka själv” eller “det är att förstå spelet”, men så pass luddiga svar sysslar vi inte med här. Jag ogillar själv i livet generellt när saker beskrivs på ickekonkret sätt och jag gissar på att spelare gör detsamma. Ett sådant svar må kanske inte vara fel i sig, men hjälper knappast adepten att hitta svaret.

Påpassligt nog så finns det faktiskt en lika delar konkret som faktiskt beskrivning av vad spelförståelse består av enligt UEFA:s nya tränarutbildning. “Att förstå spelet fotboll” består av fyra olika faser i denna ordning:

1. UPPFATTA
2. VÄRDERA
3. BESLUTA 
4. AGERA

Hur skulle detta då kunna fungera på en fotbollsplan?

Jo, först behöver jag UPPFATTA situationen som jag befinner mig i. Jag behöver se mig omkring vad som händer med både mig själv, mina medspelare och motspelare. Det pratas ofta om att bra fotbollsspelare har sett vad som kommer hända långt innan det händer och det beror på deras sätt att UPPFATTA vad som händer på en fotbollsplan. De rör på huvudet i 360 grader jämt och ständigt och låter blicken falla på alla delar av planen, inte bara det som sker i ens omedelbara närhet. Spelaren gör alltså inte så mycket mer än att ta in så mycket information som möjligt i denna fas.

Nästa del är att VÄRDERA all information som kommit in. Ska jag passa bollen vidare eller hålla i den? Och om jag nu skall passa, skall jag göra en kort- eller långpassning? Eller driva med bollen själv? Spelaren VÄRDERAR nu alla alternativ denne har och försöker således hitta den bästa lösningen för situationen.

När spelaren till sist tagit fram alla sina alternativ måste denne ta ett BESLUT om vad denne skall göra. Det kan vara allt från att passa en kortpassning istället för en långpassning eller vad det nu må vara, men det är ett BESLUT baserat på att det är det bästa alternativ utefter den informationen denne har hämtat in.

Slutligen kommer det som vi som åskådare ser utåt – Själv aktionen, när spelaren AGERAR efter sitt beslut. För det är en sak att ta beslutet, men en annan att faktiskt genomföra och agera efter det. Det är ju ofta där kråksången kommer in, men det handlar oftast mer om det tekniska än om det rent spelförståelsemässiga.

Kortfattat; Först uppfattar spelaren situationen, därefter värderar denne alla alternativ, tar förhoppningsvis det bästa beslutet och slutligen agerar efter det. Och detta tar inte några minuter, den här processen. I bästa fall får spelaren ett par sekunder på sig, men normalt sett ett par tiondelar eller ännu värre hundradelar. Inte mycket till tid, således.

Men hur tränar en upp spelförståelse?

Vissa hävdar att det inte går att träna upp, jag hävdar motsatsen. Till att börja med får du träna spelaren i att se situationerna, att uppfatta vad som sker. Det gör tränaren genom att skapa övningar där spelaren ofta får vara med i olika situationer och på så vis uppfatta dem. På så vis tränar vi informationsinhämtningen, för det är trots allt det som första fasen är, att hämta in informationen.

Som tränare vill vi ofta sätta spelare i situationer där det finns många olika lösningar, det gör att de tränar sitt sätt att ta in information och hur de tar beslut. Blir det då träningar med övningar som inte ger dem chansen att ta beslut så blir de inte bättre på spelförståelse. På match får spelaren sällan mycket tid på sig att ta beslut, det innebär att vi måste sätta spelaren i olika scenarier så att de, istället för att rangordna alla alternativ, VET vad de skall göra eftersom de blivit satta i den här situationen så många gånger innan. Det är alltid lättare att ta ett beslut om jag har erfarenhet från en liknande situation tidigare, men det gör det också enklare att ändra beslut eftersom spelaren vet om att olika situationer kräver olika lösningar.

Jag såg en reklamfilm för ett tag sedan med Torbjörn Nilsson och Glenn Hysén där de ville få människor att bli lite mer trafiksmarta, eller TQ som de kallade det. Där beskrev de flera olika trafiksituationer som om det vore en fotbollsmatch. Ett kul grepp där det finns stora likheter med hur en beskriver spelförståelse.

Som ett exempel; Jag går mot trafikljus som är grönt, men innan jag går över så vrider jag ändå huvudet åt båda håll för att se att det inte kommer någon trafik (UPPFATTAR). Jag ser att 50 meter längre bort kommer en bil i 120 knyck som inte har en chans att hinna stanna innan rödljuset. Nu börjar jag VÄRDERA mina alternativ; Normalt sett hade det varit helt rätt att gå över vägen då det är grönt ljus för mig, men längre bort kommer dåren i 120 kilometer i timmen. Så jag BESLUTAR mig då för att stå kvar, eftersom jag bedömer att det är bästa alternativet för stunden. Jag bestämmer mig för att stå kvar och AGERAR efter det.

Detta går givetvis att applicera på ovanstående scenario som jag inledde den här texten med, den om yttermittfältaren.

Yttern har ju kommit in i straffområdet efter bortdribblingen av sin back, men som ni säkert varit noggranna med när ni läst så tittade inte spelaren upp innan passningen som de tränat in. Spelaren UPPFATTADE inte situationen, att det inte fanns någon medspelare dit som denne passar, eftersom denne inte tog in information genom att vrida på huvudet och tittade. I och med det så använde spelaren inte någon spelförståelse, utan agerade bara på instinkt eller invant mönster, utan att se vad som händer. Detta händer oerhört ofta på framförallt lägre nivåer, för hur ofta hör man inte “sorry, jag såg inte att du var där” eller “förlåt, jag trodde du var där borta”. Allt detta beror på att spelarna missar första fasen i spelförståelse – Alltså att UPPFATTA situationen.

Självklart har yttermittfältaren ovan all rätt i världen att vara förbannad på sina lagkamrater som inte gjort det de pratat om på träning, men kan det finnas information som spelaren glömt bort att ta in i detta? Kanske har den centrala mittfältaren fått en tackling och legat ner i gräset och hann således inte upp? Kan det vara så att forwardsparet har blivit bortmarkerade?

Omöjligt för yttermittfältaren att veta eftersom den inte alls ser sig omkring och försöker förstå situationen.

Hade denna spelare haft en bättre uppfattningsförmåga hade denne förstått att spelaren får lösa situationen på ett annat sätt, kanske att själva avlossa ett skott mot bortre stolpen där de båda forwardsen finns, beredda på en retur från målvakten. Istället för att passa till en spelare som inte finns där.

Det är också det kreativitet handlar om för mig – Att med hjälp av sin spelförståelse tolka situationen och ändra sin aktion för att det inte längre är det bästa beslutet.

Så nästa gång ni ser en spelare som gestikulerar vilt över spelare som inte är på rätt plats vid rätt tillfälle – Fråga denne om den verkligen har tittat efter före.

Det är nämligen första steget mot en bättre spelförståelse.

Advertisements
Trots få ljusglimtar handlar det hela tiden om att se lagbyggandet som ett långsiktigt arbete.

Trots få ljusglimtar handlar det hela tiden om att se lagbyggandet som ett långsiktigt arbete.

Processen är en mycket välkänd roman som är skriven av Franz Kafka. Den klassas av många som en klassiker i litteraturkretsar, men nu är ju detta inte en biblioteksblogg utan min egna fotbollstränarblogg.

Så varför har jag då snöat in på ordet “processen”?

För några dagar sedan läste jag en intervju med Pep Guardiola, Bayern Münchens nuvarande tränare men som nästa säsong kommer att träna Manchester City. Utan att minnas citatet ordagrant så pratade han om att vara fotbollstränare handlar om att se lagbyggandet som en process.

Visst, vi tränare lever i en verklighet där resultaten många gånger är det som omgivningen definierar oss efter. Det finns många duktiga tränare i vårt avlånga land som aldrig fått chansen högre upp i seriesysteme på grund av sviktande resultat och många urusla sådana som fått chansen för att de vann en serie för 20 år sedan när de hade rätt spelare.

Människor ser resultat och där finns det sällan gråzoner inom idrotten.

Du vinner.
Du spelar jämnt.
Du förlorar.

Det är de utgångarna det finns i en fotbollsmatch. Och det är ofta det alla andra ser.

En dialog skulle kunna se ut så här:

– Tjena Johan! Hur gick matchen? 

– Tjena! Jo, vi hade verkligen lyckats sätta avstånden mellan lagdelarna den här gången. Vi var mycket mer disciplinerade och gav varandra information som hjälpte. På det stora hela en mycket bättre prestation än senast, även om vi har en del att jobba på i anfallsspelet förstås.

– Jojo… Men, hur slutade matchen? 

Det är oftast den sista frågan är det det som många till sist frågar om – Resultatet.

Jag vill inte med detta blogginlägg skriva att resultatet är oviktigt, för det är det inte. Lars Lagerbäck berättade för några år sedan i ett sommarprat att resultat alltid är viktigt, men vi som är tränare kan inte enbart se på resultaten när vi planerar träningar, formerar laget eller delar ut taktiska direktiv.

För något år sedan ledde jag ett lag där vi verkligen behövde träna på försvarsspelet. Det tyckte inte spelarna. Vi hade ju vunnit våra matcher och inte släppt in några mål. Varför skulle vi då behöva träna på vårt försvarsspel? Resultaten sade ju sitt tydliga språk.

Men jag som tränare såg ju att vi inte alls hade ett bra försvarsspel. Vi mötte motspelare som inte alls var på rätt nivå, det var för enkelt motstånd och inga riktiga tester för att se vad vi klarade av. Jag visste att vi skulle få sota för detta senare.

Mycket riktigt, efter ett par omgångar hade vi släppt in nio mål på tre matcher. Ingen förstod någonting. Vi som hade ett SÅ BRA försvarsspel förut, vad har hänt? Hur kan vi plötsligt släppa in tre mål per match?

Jag visste att det berodde på att vi inte tränat på det tillräckligt, men för spelarna själva blev detta ett wake up-call.  Och det är lite detta jag är inne på – Att vi som är tränare måste kunna se bortom resultaten och se processen, kunna balansera det kortsiktiga och långsiktiga resultaten.

Vi i BK Häckens damlag har nu spelat två omgångar av Division 3. Vi har torskat två matcher med 1-7 i målskillnad.

Då är det lätt att stirra sig blind på siffrorna och begära formationsbyte, nya spelare in och ut, förändra i träningsupplägget och så vidare.

Men är det verkligen det som behöver ändras på?
Kan det vara så att vi inte tränat tillräckligt mycket på vissa saker än eller att vi faktiskt går framåt rent spelmässigt, att vår prestation tar stora kliv?

I vår första match släpper vi in tre mål, i vår andra fyra mål.
Ändå tycker jag att vårt försvarsspel är mycket bättre i den andra matchen än den första.

Mycket för att vi i den andra matchen mötte en betydligt bättre motspelare och kanske borde ha torskat med tvåsiffrigt, men vi spelar ett mycket bättre positionsförsvar än i den första matchen där vi gav bort poäng.

Det är sådana gråzoner som jag som tränare måste kunna se och ha lite is i magen. Att vara fotbollstränare handlar inte om att vara populist och göra vad alla andra vill, utan det jag tror på och som jag på långsikt tror kommer ge oss resultat. Jag behöver tålamod, till skillnad från gaphalsarna på läktaren som vill se förändringar nu eller helst igår.

Att bygga ett lag är en process och det tar tid. Och det är kanske det som är roligt, för hur kul hade det varit om resultaten bara hade kommit utan ansträngning?

I så fall borde en hellre satsa pengar på säkra aktier än att investera sin tid i världens vackraste sport.