Till skillnad från den kontrollerade tillställningen fick vi till ett kaosartat lagfoto!

Till skillnad från den kontrollerade tillställningen fick vi till ett kaosartat lagfoto!

Såja!

Efter flera veckors uppehåll har äntligen höstsäsongen officiellt sparkats igång. Så kallat “riktiga träningar” (det vill säga med undertecknad som hållare av taktpinnen) har varit igång under en vecka.

Dessa träningar har jag och assisterande David Pettersson främst använt åt att värdera den fysiska statusen på truppen. Med några veckors semester i bagaget är det lätt hänt att diverse alkoholhaltiga drycker, glassiga dagar vid stranden samt lite väl mycket kött från grillen hamnar i fokus framför att dra några varv i motionsspåret, så vårt mål var tidigt att ha tuffa träningar för att se vad truppen tålde. Positivt nog så var de flesta i överraskande bra form, kanske inte många som tar Göteborgsvarvet på en timme och trettio minuter, men ändå inte så pass dåligt att straffrundor behövde kommenderas.

För att ytterligare få igång lite puls, och även komma in i matchtempo, hade vår eminenta ordförande & sportchef Rikard Attling bokat in en träningsmatch för oss som utspelade sig i lördags på Skatås motionscentral. Det blev mot ett av de tuffare motstånd vi kunde få – Tollereds IF, som vid skrivandets stund alltså är tvåa i division 6A efter Angereds FC (ett lag som vi för övrigt vann mot med 3-2 i Östra Cupen i vintras, för er som minns).

Det är lite vanskligt det där med träningsmatcher, tycker jag. Vad kan man få ut av dem, egentligen? I våras vann vi sex av åtta sådana, varav sex i följd, men åkte ändå på däng i de två första seriematcherna när allting väl drog igång. Visst var det kanske inte mot de vassaste motstånden, men ändå borde det gett mer än det gjorde.

Det lustiga med en träningsmatch så här mitt i säsongen och innan återstarten av en serie är vilken betydelse den har. Min känsla var tveeggad; antingen vinner vi den och det enda som sägs efteråt är att “det bara var en träningsmatch” eller så förlorar vi och det sägs att “vi är i en negativ trend som vi måste bryta”. Lite lose-lose-situation, om vi säger så.

Därför lade vi fokus, inför matchen, att detta skulle vara en genomkörare, ett förlängt träningspass där vi skulle komma tillbaka till vårt spel, komma in i matchtempo igen och se vad vi behöver jobba på inför återstarten. När Lars Lagerbäck talade i Sommar i P1 för några år sedan så sade han att det är en avskyvärd inställning att resultaten inte är viktiga, att ett vinnande resultat i en träningsmatch bygger en vinnarkultur och därför är det inte bara att strunta i hur det går. Jag är lite inne på samma spår, även om jag tycker att han hårdrar det. Vårt syfte med matchen var att ge alla som ville speltid, men vi skulle absolut inte tacka nej till ett bra resultat.

Inför matchen pratade Tollereds ledarstab om att de saknade lite folk från semestrarna, vilket även gällde för oss (därav inte full bänk som vi brukar ha). Kanske var det sant, kanske var det bara ett sätt att undfly ansvar vid en eventuell förlust, men sanningen var den att detta var en av de bättre matcherna vi gjort i år. Tidigt tog vi tag i taktpinnen, spelade tålmodigt runt bollen och letade efter öppningar i ett märkbart defensivt inriktat bortalag. Det var tydligt att de satsade på alla man bakom bollen och ett snabbt omställningsspel, något som ändå förvånande mig då de är ett topplag i sin serie. Så brukar sällan topplag spela, utan vill istället hålla i bollen och skapa något på egen hand. Detta gällde dock inte Tollereds IF.

Försmädligt nog var det vi som släppte in första målet på en sådan omställning redan efter sju minuter, trots att vi dominerat matchbilden fram tills dess. De tar sig förbi på vår vänsterkant och spelar in ett stenhårt inlägg mellan målvakt och backlinje i perfekt nickhöjd. Det är bara för anfallaren att sätta pannan till och det stod 0-1 till gästerna.

Men med vetskapen om att vi vänt de tre senaste matcherna till segrar fortsatte vi att trumma på. Vi ägde bollinnehavet och letade konstant efter öppningar både centralt och via kanterna. TIF hade stora problem att få tag på bollen och en kvittering kändes som en tidsfråga. Mycket riktigt fick vi till det också med lite snabb one-touch-fotboll inne i boxen och fortsatte att trumma på för ledningen, men det oavgjorda resultatet stod sig halvleken ut.

Jag har som mål med den här hösten att sitta ner mer på bänken och ge mina spelare förtroende att få spela, att endast ta mig upp när det var något jag ville förändra eller förstärka. Men i denna halvlek var det få saker jag var missnöjd med, det såg bitvis otroligt bra ut från sidan, så jag lät laget fortsätta på egen hand samtidigt som jag roterade runt för att ge alla speltid.

Halvtidssnack med spelarna och för en gångs skull hade jag inte mycket att anmärka på...

Halvtidssnack med spelarna och för en gångs skull hade jag inte mycket att anmärka på…

Vi tog över ännu mer av matchbilden i andra och dundrade på för att ta hem segern, men det visade sig svårare än vi trodde i den sista tredjedelen. Våra avslut var inte tillräckligt bra nog och vi borde i ärlighetens namn vunnit detta med ett par bollar, det blev onödigt spännande. Speciellt med tanke på att de inte har ett avslut på mål i hela andra halvlek. Om våra killar var i semesterlunk så var det ingenting mot vad motståndarna var.

Knepigt nog kom lednings- och segermålet inte till på vår spelmässiga dominans, utan på ett misstag i Tollereds backlinje som frispelar vår kvarliggande anfallare. Han kan enkelt vinkla in bollen i mål och resten av tiden var mest en transportsträcka mot slutsignalen. Där och då märktes det att vi inte var helt inne i matchform än, men vad gör det när vi kontrollerar matchen ändå?

En härlig seger blev det hur som helst mot ett på pappret svagt lag. Sedan går det säkert att skylla på omständigheter från motståndaren till varför de inte bjöd upp till bättre dans, men samtidigt kan vi inte göra det bättre än att besegra motståndet. Vi kan inte be om ursäkt för att de inte är bättre, utan bara gör vårt bästa. I det här fallet ledde det till tre poäng.

Detta var enligt min mening en av våra bättre insatser i år och det gör att jag med tillförsikt ser fram emot hösten. Vi har ett bra tabelläge och ett intressant spelschema med topptippade FC Heden på bortaplan som första match den 13 augusti. Det sägs att det är tradition med BK Wobbler som ett höstlag och jag har inget emot om den seden håller i sig när den gröna färgen på löven snart blir mer brandgula…

Hösten kan inte komma snabbt nog!

Advertisements

Någon gång skall ju vara den första, så därför är jag därmed intervjuad av Dalla i FCF-bloggen som följer lokalfotbollen i Göteborgs lägre serier. Bloggen är läsvärd i allmänhet (värd att bokmärkas) och nu därmed även i synnerhet.

Många goa citat utlovas och ett lite längre resonemang om BK Wobblers säsong så här långt. Håll till godo!

http://www.fcfiskeback.se/blogg/?p=20177 

Den femte seriematchen för säsongen slutade dessvärre i förlust. Här är jag (orange väst) i full färd med att instruera våra spelare under match.

Den femte seriematchen för säsongen slutade dessvärre i förlust. Här är jag (orange väst) i full färd med att instruera våra spelare under match.

Efter två inledande förluster hade vi inför dagens match borta mot Santos Cruz Azul IFSälöfjordsvallen på Hisingen två raka vinster mot nykomlingarna Landala och Sjövalla. Framförallt 7-2-islossning i den sista matchen kändes skönt och vi i BK Wobbler gick in med gott självförtroende.

SCA har varit lite av seriens överraskning. De tippades i FCF-bloggen av Dalla att komma sist i vår tabell, men hade tre raka segrar inför dagens holmgång med 2-5-vinsten borta mot GSIF (som vi i vår torskade mot med 5-1 i premiären) som ett utstickande resultat. Vi visste att det var ett tekniskt lag med bollskickliga spelare, så därför var det viktigt att vinna bollinnehavet.

Min filosofi har alltid varit att det mest effektiva sättet att hindra motståndarna från att göra mål är att hindra dem från att ha bollen och det var vår infallsvinkel i den här matchen.

Och vi gör verkligen en strålande första halvlek.

Vi är tålmodiga med bollen, känns trygga i uppspelen, variera långt och kort och äger bollinnehavet. Deras farligaste chanser kommer ur två fasta situationer, men annars är det vi som har lägena. Dessvärre är vi inte tillräckligt skärpa vid avslutslägena och bränner mycket chanser, men känslan är ändå god efter första. Vi har dem i vårt grepp.

Tyvärr blir den andra halvleken inte lika välspelad, vi blir lite för ivriga att avgöra, vilar inte lika mycket med bollen och tappar även i ork vid hemjobbet. De har flera omställningar när vi tappar boll, men känslan är ändå att vi har dem och att de går på knäna. Vi har ett friläge som prickas i stolpen, ett annat friläge som skjuts mitt på målvakten.

Med mindre än fem kvar blir deras målvakt skadad och jag passar på att ta killarna till sidlinjen. Vi vill vinna matchen och går för det, speciellt när de får kalla in en reservmålis. Med facit i hand kanske jag skulle gjort annorlunda, säkra hemåt och vara nöjd med pinnen, men jag ville verkligen vinna den här matchen. Det kändes som att vi förtjänade det.

Tyvärr gör vi ett misstag på offensiv planhalva, varpå de kontrar och med ett kliniskt avslut trycker de in segermålet. Skottet känns inte otagbart, men är hårt och bestämt och framförallt räcker det för att vinna.

Mindre än en minut senare blåser domaren av och vi får noll poäng.

Självklart ska vi, sett till bollinnehav och chanser, avgöra detta redan i första halvlek. Hade vi spelat om matchen hade vi vunnit detta med 2-0 eller 3-1, men det var inte vår dag idag med avsluten. Samtidigt är jag inte orolig så länge vi kommer till chanser, de kommer sitta som småningom även om det är klen tröst en sådan här regnig lördageftermiddag.

Det är lätt att vara efterklok, men om sanningen skall fram så gör vi i princip allt rätt utom avsluten idag. Vi har spelet, vi har chanserna och vi har kontrollen, så vi bör inte gräva ner oss i onödan. Turligt nog har vi chans till revansch redan på onsdagen då Göteborgs BK gästar oss hemma på Överåsvallen.

Då ska de få känna på ett hungrigt lag som vill få ur all sin frustration.

I vanlig ordning har Dalla i sin FCF-blogg gjort en säsongsguide för lokalfotbollen i Göteborg. Han tippar oss som femma, alltså en stabil placering på övre halvan, i årets upplaga av division 6B.

För lågt eller för högt?

Ja, det lär ju framtiden utvisa. Själv vill jag se att vi gör bra prestationer och insatser, spelar ett utvecklande spel och har roligt ihop. Då kommer också resultaten, det är jag övertygad om.

Nedan finner ni texten om BK Wobbler inför säsongen:
http://www.fcfiskeback.se/blogg/?p=19765