Ja, hur skall yttermittfältaren lösa den här situationen?

Ja, hur skall yttermittfältaren lösa den här situationen?

Det röda laget anfaller mot de blåa på sin egna vänsterkant. Tack vare en skicklig teknisk manöver har den röda yttermittfältaren lyckats dribbla förbi den blåa ytterbacken och tagit sig in i straffområdet. Precis som spelaren lärt sig på träning väljer denne att spela bollen snett inåtbakåt, ett mönster laget har gnuggat på de senaste träningarna.

Men PRECIS när passningen slås upptäcker yttermittfältaren det fasansfulla – Det är INGEN där!

I den luckan som yttern har skapat, mellan ytterback och mittback, där det normalt sett skall stå en sugen forward eller central mittfältare som följt med upp, är det nu tomt. Yttern inser detta försent och passningen är redan avlossad. På ett retfullt enkelt sätt tar det blåa lagets försvarare hand om bollen och kan ställa om på det röda laget.

Yttermittfältaren, som gjort en så fin fotbollsaktion genom att ta sig förbi sin försvarare och gjort PRECIS så som de har tränat in, blir vansinnig. Spelaren slår ut med armarna åt sina lagkamrater, skäller och gapar på dem. “Varför var ni inte där ni skulle vara?”, vrålar han och struntar således att ta löpningen hemåt.

I omställningen som följer gör det blåa laget mål.

Det här är inte helt ovanligt att se på en fotbollsplan. Lagkamrater som gormar på varandra för att de inte är på rätt plats vid rätt tillfälle, där mönstrena som en har jobbat med på träning inte sitter på match och så vidare. Det skapar givetvis frustration, men hur skall spelarna egentligen lösa en situation som denna ovan, när alla mönster och planer en haft gått i stöpet?

Det i särklass vanligaste svaret en spelare får från sin tränare, vågar jag påstå, är “använd din spelförståelse”. Det låter ju förvisso fint, men det rymmer sällan någon förklaring kring vad eller hur tränaren menar. Det leder oss också onekligen in på den centrala frågan – Vad ÄR spelförståelse?

Det skulle vara enkelt för mig att skriva något i stil med “det får du upptäcka själv” eller “det är att förstå spelet”, men så pass luddiga svar sysslar vi inte med här. Jag ogillar själv i livet generellt när saker beskrivs på ickekonkret sätt och jag gissar på att spelare gör detsamma. Ett sådant svar må kanske inte vara fel i sig, men hjälper knappast adepten att hitta svaret.

Påpassligt nog så finns det faktiskt en lika delar konkret som faktiskt beskrivning av vad spelförståelse består av enligt UEFA:s nya tränarutbildning. “Att förstå spelet fotboll” består av fyra olika faser i denna ordning:

1. UPPFATTA
2. VÄRDERA
3. BESLUTA 
4. AGERA

Hur skulle detta då kunna fungera på en fotbollsplan?

Jo, först behöver jag UPPFATTA situationen som jag befinner mig i. Jag behöver se mig omkring vad som händer med både mig själv, mina medspelare och motspelare. Det pratas ofta om att bra fotbollsspelare har sett vad som kommer hända långt innan det händer och det beror på deras sätt att UPPFATTA vad som händer på en fotbollsplan. De rör på huvudet i 360 grader jämt och ständigt och låter blicken falla på alla delar av planen, inte bara det som sker i ens omedelbara närhet. Spelaren gör alltså inte så mycket mer än att ta in så mycket information som möjligt i denna fas.

Nästa del är att VÄRDERA all information som kommit in. Ska jag passa bollen vidare eller hålla i den? Och om jag nu skall passa, skall jag göra en kort- eller långpassning? Eller driva med bollen själv? Spelaren VÄRDERAR nu alla alternativ denne har och försöker således hitta den bästa lösningen för situationen.

När spelaren till sist tagit fram alla sina alternativ måste denne ta ett BESLUT om vad denne skall göra. Det kan vara allt från att passa en kortpassning istället för en långpassning eller vad det nu må vara, men det är ett BESLUT baserat på att det är det bästa alternativ utefter den informationen denne har hämtat in.

Slutligen kommer det som vi som åskådare ser utåt – Själv aktionen, när spelaren AGERAR efter sitt beslut. För det är en sak att ta beslutet, men en annan att faktiskt genomföra och agera efter det. Det är ju ofta där kråksången kommer in, men det handlar oftast mer om det tekniska än om det rent spelförståelsemässiga.

Kortfattat; Först uppfattar spelaren situationen, därefter värderar denne alla alternativ, tar förhoppningsvis det bästa beslutet och slutligen agerar efter det. Och detta tar inte några minuter, den här processen. I bästa fall får spelaren ett par sekunder på sig, men normalt sett ett par tiondelar eller ännu värre hundradelar. Inte mycket till tid, således.

Men hur tränar en upp spelförståelse?

Vissa hävdar att det inte går att träna upp, jag hävdar motsatsen. Till att börja med får du träna spelaren i att se situationerna, att uppfatta vad som sker. Det gör tränaren genom att skapa övningar där spelaren ofta får vara med i olika situationer och på så vis uppfatta dem. På så vis tränar vi informationsinhämtningen, för det är trots allt det som första fasen är, att hämta in informationen.

Som tränare vill vi ofta sätta spelare i situationer där det finns många olika lösningar, det gör att de tränar sitt sätt att ta in information och hur de tar beslut. Blir det då träningar med övningar som inte ger dem chansen att ta beslut så blir de inte bättre på spelförståelse. På match får spelaren sällan mycket tid på sig att ta beslut, det innebär att vi måste sätta spelaren i olika scenarier så att de, istället för att rangordna alla alternativ, VET vad de skall göra eftersom de blivit satta i den här situationen så många gånger innan. Det är alltid lättare att ta ett beslut om jag har erfarenhet från en liknande situation tidigare, men det gör det också enklare att ändra beslut eftersom spelaren vet om att olika situationer kräver olika lösningar.

Jag såg en reklamfilm för ett tag sedan med Torbjörn Nilsson och Glenn Hysén där de ville få människor att bli lite mer trafiksmarta, eller TQ som de kallade det. Där beskrev de flera olika trafiksituationer som om det vore en fotbollsmatch. Ett kul grepp där det finns stora likheter med hur en beskriver spelförståelse.

Som ett exempel; Jag går mot trafikljus som är grönt, men innan jag går över så vrider jag ändå huvudet åt båda håll för att se att det inte kommer någon trafik (UPPFATTAR). Jag ser att 50 meter längre bort kommer en bil i 120 knyck som inte har en chans att hinna stanna innan rödljuset. Nu börjar jag VÄRDERA mina alternativ; Normalt sett hade det varit helt rätt att gå över vägen då det är grönt ljus för mig, men längre bort kommer dåren i 120 kilometer i timmen. Så jag BESLUTAR mig då för att stå kvar, eftersom jag bedömer att det är bästa alternativet för stunden. Jag bestämmer mig för att stå kvar och AGERAR efter det.

Detta går givetvis att applicera på ovanstående scenario som jag inledde den här texten med, den om yttermittfältaren.

Yttern har ju kommit in i straffområdet efter bortdribblingen av sin back, men som ni säkert varit noggranna med när ni läst så tittade inte spelaren upp innan passningen som de tränat in. Spelaren UPPFATTADE inte situationen, att det inte fanns någon medspelare dit som denne passar, eftersom denne inte tog in information genom att vrida på huvudet och tittade. I och med det så använde spelaren inte någon spelförståelse, utan agerade bara på instinkt eller invant mönster, utan att se vad som händer. Detta händer oerhört ofta på framförallt lägre nivåer, för hur ofta hör man inte “sorry, jag såg inte att du var där” eller “förlåt, jag trodde du var där borta”. Allt detta beror på att spelarna missar första fasen i spelförståelse – Alltså att UPPFATTA situationen.

Självklart har yttermittfältaren ovan all rätt i världen att vara förbannad på sina lagkamrater som inte gjort det de pratat om på träning, men kan det finnas information som spelaren glömt bort att ta in i detta? Kanske har den centrala mittfältaren fått en tackling och legat ner i gräset och hann således inte upp? Kan det vara så att forwardsparet har blivit bortmarkerade?

Omöjligt för yttermittfältaren att veta eftersom den inte alls ser sig omkring och försöker förstå situationen.

Hade denna spelare haft en bättre uppfattningsförmåga hade denne förstått att spelaren får lösa situationen på ett annat sätt, kanske att själva avlossa ett skott mot bortre stolpen där de båda forwardsen finns, beredda på en retur från målvakten. Istället för att passa till en spelare som inte finns där.

Det är också det kreativitet handlar om för mig – Att med hjälp av sin spelförståelse tolka situationen och ändra sin aktion för att det inte längre är det bästa beslutet.

Så nästa gång ni ser en spelare som gestikulerar vilt över spelare som inte är på rätt plats vid rätt tillfälle – Fråga denne om den verkligen har tittat efter före.

Det är nämligen första steget mot en bättre spelförståelse.

Advertisements

Vi ska börja dagens blogg med ett tankeexperiment; Vi leker med idén att du har ett barn som är redo att börja i förstaklass. Ni packar den fina ryggsäcken för första skoldagen. Det är en anteckningsbok, en linjal, några blyertspennor och kanske en frukt som mellanmål. Ni går hand i hand en vacker augustidag och lämnar av ert barn till en leende lärare.

Eftersom det är första skoldagen får alla föräldrar vara med och sitta längst bak i klassrummet för att beskåda den första skoldagen. Även om det givetvis är en känsla av stolthet som sköljer över dig är det något som känns konstigt när ni går hem några timmar senare. För visst var det något märkligt med den här läraren?

Samtidigt som du satt längst bak så observerade du många suspekta uttalanden. Som när ett av barnen vill mäta hur lång skolbänken var med den medhavda linjalen, men blev hejdad.

Linjal? Äh, på min tid hade vi ögonmått. Det är inte så noggrant, förklarade läraren.

Eller när ett annat barn vill visa en uträkning i sin räknebok.

Anteckningsbok? Men vad i allsin’ dar använder du blyertspennorna till? På min tid fick vi använda huvudet, skrockade läraren.

Eller som när ditt eget barn vill äta den medhavda frukten som ni så omsorgsfullt valde ut i affären för just denna skoldag.

Frukt? Att det skulle vara nyttigt är bara skrock, berättade läraren och slängde helt sonika ner äpplet i soptunnan.

Eller som… Ja, ni fattar säkert var jag vill komma.

Vi skulle aldrig få för oss att lämna våra barn till en skola med en lärare som i exemplet ovan. Det hade blivit ramaskri och insändare i lokaltidningen. Att skicka våra barn som skall lära sig för livet till en lärare som uppenbarligen inte har någon slags pedagogiskt utbildning, än mindre en lärarlicens, framstår som otänkbart idag. Våra barn skall ha en bra utbildning att stå på så de får bra förutsättningar i livet.

Samma sak gäller på många andra områden. Vi skulle aldrig gå till en tandläkare eller doktor som inte utbildat sig, till exempel. Ändå gör vi precis detta vecka ut och vecka in, skickar oss själva och våra barn till ställen där de som leder saknar adekvat utbildning och förmåga till kritiskt tänkande. Som uteslutande använder sina egna erfarenheter vid upplärningstillfället och struntar i om deras kunskaper inte har varit aktuella sedan 1976 blankt.

Ja, jag pratar givetvis om fotbollen.

I dessa sommartider, när flera fotbollsskolor startar upp, blir det som allra, allra tydligast. Förväntansfulla barn som hoppas få lära sig allt om det gröna gräsets schack och får en tränare som i bästa fall har ögnat i genom en handbok framför Let’s Dance. Ibland blir utfallet hårresande obehagligt. Som när jag ser tränare som på allvar försöker lära ut tiki-taka-fotboll till sexåringar som aldrig sett en boll innan i hela sitt liv. Än mindre vet de vad en passning är. Eller som förordar elvamannafotboll vid nioårsåldern för att “de måste ju ändå lära sig någon gång”. Eller tränare som beodrar 10 km i löparrundan för sina 12-åringar, trots att det vare sig är matchlikt eller speciellt effektivt ur fotbollsperspektiv.

Listan kan göras hur lång som helst, men egentligen klandrar jag inte de här tränarna. Ofta är det någon engagerad förälder som blivit tillfrågad för “ingen annan vill ju ta i det”. Och istället för att ta en tränarkurs och försöka förstå hur en på ett så pass bra sätt som möjligt tränar våra barn i att spela fotboll så blir det att en går på sina egna erfarenheter på vad en själv gillade när en spelade fotboll. Vilket inte nödvändigtvis behöver vara något dåligt alla gånger, men alltför ofta baseras dessa erfarenheter på gamla skrönor och sanningar som vi idag, med lite distans, kan säga är direkt felaktiga i fotbollsperspektiv.

Jag hade kanske inte blivit upprörd över detta om det inte hade varit så att det är just barn som far illa. De får “lära sig” hur fotboll skall gå till ur amatörtränarens perspektiv och till sist blir det deras sanning också, samtidigt som det inte skapas optimala förutsättningar för att de ska kunna bli så bra som möjligt. Så när de själva blir tränare en dag lär de ut precis samma saker som deras tränare felaktigt lärde ut många år tidigare…

Återigen klandrar jag inte tränarna i fråga, utan framförallt klubbarna. Ger de verkligen alla sina barn- och ungdomstränare rätt möjligheter att lyckas? Innan de startar upp ett nytt lag borde varje enskild klubb säkra utbildning för tränarna som är aktuella, så att standarden på träningarna höjs. Jag vet att det kan låta som att jag slår mig själv för bröstet nu, men i BK Häcken vet jag att de i alla fall på pappret, i sin policy, har som krav att alla tränare, oavsett nivå, minst skall ha UEFA C-utbildning, vilket är den lägsta utbildningsnivån och som max kräver en helg att klara. Sedan att detta inte alltid följs är en annan fråga gällande uppföljning (som ju egentligen förbundet borde följa upp för att ha någon slags kontrollfunktion).

Är det för mycket begärt att alla tränare som jobbar med barn och ungdomar som minst skall ha denna enkla, basala utbildning? Jag tycker inte det, men uppenbarligen tycker inte klubbarna att detta är viktigt.

Vi har läst mycket om Island och deras fotbollsunder under den senaste månaden och hur deras satsning på tränarutbildning har skapat en otrolig mängd duktiga fotbollsspelare. Där har de gått in och målmedvetet satsat på utbildning på sina tränare och ställt krav att de bör ha en hög lägsta nivå. Visst finns det en skillnad, som i att planhyran är betydligt lägre på Island än i Sverige och att de pengarna som skulle gått till våra tränare istället handlar om planhyror, men faktum kvarstår – Är en helg för mycket begärt?

Vill vi ha duktigt skolade fotbollsspelare måste vi förstå vidden av att ha välutbildade tränare som kan lära ut rätt saker, och inte bara det som de själva lärde sig. Att vara tränare är en konst och ett hantverk, det räcker inte med att ha spelat för att förstå de pedagogiska verktyg som används till fullo. Ingen knod borde få acceptera att tränas av en person utan legitim tränarutbildning, lika lite som vi vill skicka våra barn till en lärare utan utbildning.

Nu har jag skrivit en hel del om barn- och ungdomsfotboll, men konceptet borde gå att ta högre upp i åldrarna. Vi har idag cirka 1000 tränare i Sverige med som lägst UEFA A, den nästhögsta nivån på tränarstegen. Ändå är det förvånansvärt många tränare som på hög nivå precis under eliten som delvis och ibland helt saknar någon form av utbildning. De får sina uppdrag på kontakter och nätverk istället för vad de faktiskt kan, ofta på bekostnad på duktiga tränare som lagt ned både tid och pengar på en utbildning som i slutändan inte spelar någon roll. De får ändå inga tränarjobb.

Jag kan förstå att det är svårt att locka tränare på division 6- och 7-nivå och därmed borde vi inte heller ha några direkta kunskapskrav där (mer än tidigare nämnda UEFA C), men det vore rimligt att anta att tränare i division 4 och 5 åtminstone borde ha UEFA B som lägst.

Därefter borde tränare som är aktiva inom de nationella serierna under eliten, alltså division 1-3, åtminstone ha UEFA A. Det är ju ändå nationella serier vi pratar om och inte vilka skitdivisioner som helst. I Allsvenskan / Superettan finns redan kunskapskrav på UEFA Pro, så där behövs inga ytterligare krav.

Klubbar som ändå anställer tränare utan rätt utbildningsnivå skall antingen åtgärda detta genom att låta aktuella tränaren genom utbildning under det närmaste kalenderåret. Skulle det ändå inte genomföras blir klubben antingen bestraffad med böter eller i värsta fall tvångsnedflyttade. Det må låta hårt, men om föreningarna inte får spela med spelare som saknar licens eller är avstängda, varför ska vi då tillåta dem att ha tränare utan rätt utbildning?

Så för att summera; Inför licenskrav på föreningarna enligt nedanstående ordning.

UEFA C – Barn- och ungdomsfotboll, samt lägre divisionerna 6-7
UEFA B – Förbundsserierna division 4-5
UEFA A – Nationsserierna division 1-3
UEFA PRO – Allsvenskan / Superettan (finns redan idag)

Klubbar som inte skickar sina tränare på adekvata utbildningar bötfälls eller degraderas, så att det ligger i deras intresse att ha fler utbildade tränare.

Detta är väl en lysande idé, Svenska Fotbollsförbundet?

På så vis skapar vi mer trygga och utbildade tränare som i sin tur skapar bättre förutsättningar för att vi skall få så många som möjligt att så länge som möjligt bli så bra som möjligt (om möjligt).

För ingen spelare borde få ha en tränare som saknar rätt utbildning, lika lite som ett barn som får en lärare som saknar lärarlicens.

Riktlinjerna för 2016 sattes upp i januari. Men har de efterföljts?

Riktlinjerna för 2016 sattes upp i januari. Men har de efterföljts?

Igår spelade vi i BK Häckens damlag vårsäsongens sista match innan sommarens ledighet. Det blev 0-0 och en delad poäng med Sävedalens IF, ett resultat som jag inte tror att någon var nöjd men en prestation som känns lovande inför i höst.

På tal om prestationer är det ju sådant som en alltid skall utvärdera, kanske inte minst vi tränare som hela tiden måste se processer. Var är vi på väg? Går det åt rätt håll? Vad kan jag förbättra, både som ledare och fotbollstränare, för att bli ännu bättre?

Jag tror benhårt på utveckling av individer och är själv en person som ofta sätter upp egna mål för mig själv. Det finns å andra sidan en tendens att jag mest tittar på det jag inte är så nöjd med när det gäller mig själv (till skillnad från mina spelare där jag försöker poängtera allt bra de gör), men utveckling handlar om att inte alltid slå sig själv på axeln. I alla fall inte för ofta eller för mycket.

Så, vad är jag nöjd med under våren?

Ja, till att börja med att jag är mycket tydligare i vad jag vill se på fotbollsplanen. Var skall mina spelare stå? Hur ska vi spela? Hur ska det se ut? Sådana frågor har jag ställt mig ofta och det har resulterat i bättre och mer genomtänkta träningar där spelarna får träna på sina respektive roller. Detta gör att de får en matchlik träning på ett helt annat sätt än vad de fick förra året. Ibland har jag verkligen tagit till absurdum när vi gjort skuggspel och gått runt planen för att visa på de mönster jag vill åt, men jag tror sådant gör det extratydligt för spelarna hur det skall se ut. Jag är i varje fall en person som måste se saker för att förstå dem.

Jag är också nöjd med att jag kommit in i ett nytt lag och ny klubb och börjat sätta en organisation. Det har varit den största utmaningen och även om vi inte är i mål än har vi tagit bort mycket energiläckage och fokuserar numera på rätt saker. Det känns bra och är en bra förutsättning inför hösten och framtiden.

Vad kan jag förbättra inför hösten, då?

Jo, paradoxalt nog tydligheten. Att vara tränare är lustigt. Jag är betydligt tydligare än jag var för ett år sedan, men upplever ofta att jag kan bättre. Att spelarna inte alltid förstår och att jag behöver jobba på hur jag förmedlar kunskap om vår spelidé. Kanske behöver jag använda andra metoder, nya medier och nya infallsvinklar? Inte otroligt, men framförallt gå in mer i detalj hur jag vill att det skall se ut på planen. Det skall inte vara en slump att vi vinner, utan en följd av att en tydlig idé och ett lika tydligt agerande från vår sida.

Jag vill också bli bättre på att ställa krav på mina spelare. Vi i BK Häcken har en fantastisk situation, med egen träningsanläggning, nybyggd arena och goda förutsättningar i stort. Ändå tror jag inte våra spelare alltid greppar det, att de tar det för givet. Att detta är deras rättighet att få ta del av, snarare än deras möjlighet. Det behöver jag påtala och ställa kravbilden, då kommer vi också få en mer homogen grupp. Det kräver förstås en förening som är med på noterna och det kommer kanske ta längre tid än ett par månader att komma dit, men jag tror det är viktigt att jag är medveten om att jag emellanåt varit för tillåtande. Och även om ett flexibelt ledarskap inte alls är dumt emellanåt så kan det lätt ha gått till överdrift här.

Så, tydlighet och kravbild skall jag jobba på i höst.

Förhoppningsvis kan ni läsa ett glatt blogginlägg om det i november. Eller ett ledsamt sådant där jag inte alls i nöjd. Men då är det ingen idé att hänga läpp. Då är det bara att ta tag i det igen och jobba vidare mot det stora målet. För motgångar kommer jag alltid att ha som ledare och fotbollstränare, frågan är bara hur jag hanterar dem.

Det är trots allt det som kallas utveckling.

Till skillnad från den kontrollerade tillställningen fick vi till ett kaosartat lagfoto!

Till skillnad från den kontrollerade tillställningen fick vi till ett kaosartat lagfoto!

Såja!

Efter flera veckors uppehåll har äntligen höstsäsongen officiellt sparkats igång. Så kallat “riktiga träningar” (det vill säga med undertecknad som hållare av taktpinnen) har varit igång under en vecka.

Dessa träningar har jag och assisterande David Pettersson främst använt åt att värdera den fysiska statusen på truppen. Med några veckors semester i bagaget är det lätt hänt att diverse alkoholhaltiga drycker, glassiga dagar vid stranden samt lite väl mycket kött från grillen hamnar i fokus framför att dra några varv i motionsspåret, så vårt mål var tidigt att ha tuffa träningar för att se vad truppen tålde. Positivt nog så var de flesta i överraskande bra form, kanske inte många som tar Göteborgsvarvet på en timme och trettio minuter, men ändå inte så pass dåligt att straffrundor behövde kommenderas.

För att ytterligare få igång lite puls, och även komma in i matchtempo, hade vår eminenta ordförande & sportchef Rikard Attling bokat in en träningsmatch för oss som utspelade sig i lördags på Skatås motionscentral. Det blev mot ett av de tuffare motstånd vi kunde få – Tollereds IF, som vid skrivandets stund alltså är tvåa i division 6A efter Angereds FC (ett lag som vi för övrigt vann mot med 3-2 i Östra Cupen i vintras, för er som minns).

Det är lite vanskligt det där med träningsmatcher, tycker jag. Vad kan man få ut av dem, egentligen? I våras vann vi sex av åtta sådana, varav sex i följd, men åkte ändå på däng i de två första seriematcherna när allting väl drog igång. Visst var det kanske inte mot de vassaste motstånden, men ändå borde det gett mer än det gjorde.

Det lustiga med en träningsmatch så här mitt i säsongen och innan återstarten av en serie är vilken betydelse den har. Min känsla var tveeggad; antingen vinner vi den och det enda som sägs efteråt är att “det bara var en träningsmatch” eller så förlorar vi och det sägs att “vi är i en negativ trend som vi måste bryta”. Lite lose-lose-situation, om vi säger så.

Därför lade vi fokus, inför matchen, att detta skulle vara en genomkörare, ett förlängt träningspass där vi skulle komma tillbaka till vårt spel, komma in i matchtempo igen och se vad vi behöver jobba på inför återstarten. När Lars Lagerbäck talade i Sommar i P1 för några år sedan så sade han att det är en avskyvärd inställning att resultaten inte är viktiga, att ett vinnande resultat i en träningsmatch bygger en vinnarkultur och därför är det inte bara att strunta i hur det går. Jag är lite inne på samma spår, även om jag tycker att han hårdrar det. Vårt syfte med matchen var att ge alla som ville speltid, men vi skulle absolut inte tacka nej till ett bra resultat.

Inför matchen pratade Tollereds ledarstab om att de saknade lite folk från semestrarna, vilket även gällde för oss (därav inte full bänk som vi brukar ha). Kanske var det sant, kanske var det bara ett sätt att undfly ansvar vid en eventuell förlust, men sanningen var den att detta var en av de bättre matcherna vi gjort i år. Tidigt tog vi tag i taktpinnen, spelade tålmodigt runt bollen och letade efter öppningar i ett märkbart defensivt inriktat bortalag. Det var tydligt att de satsade på alla man bakom bollen och ett snabbt omställningsspel, något som ändå förvånande mig då de är ett topplag i sin serie. Så brukar sällan topplag spela, utan vill istället hålla i bollen och skapa något på egen hand. Detta gällde dock inte Tollereds IF.

Försmädligt nog var det vi som släppte in första målet på en sådan omställning redan efter sju minuter, trots att vi dominerat matchbilden fram tills dess. De tar sig förbi på vår vänsterkant och spelar in ett stenhårt inlägg mellan målvakt och backlinje i perfekt nickhöjd. Det är bara för anfallaren att sätta pannan till och det stod 0-1 till gästerna.

Men med vetskapen om att vi vänt de tre senaste matcherna till segrar fortsatte vi att trumma på. Vi ägde bollinnehavet och letade konstant efter öppningar både centralt och via kanterna. TIF hade stora problem att få tag på bollen och en kvittering kändes som en tidsfråga. Mycket riktigt fick vi till det också med lite snabb one-touch-fotboll inne i boxen och fortsatte att trumma på för ledningen, men det oavgjorda resultatet stod sig halvleken ut.

Jag har som mål med den här hösten att sitta ner mer på bänken och ge mina spelare förtroende att få spela, att endast ta mig upp när det var något jag ville förändra eller förstärka. Men i denna halvlek var det få saker jag var missnöjd med, det såg bitvis otroligt bra ut från sidan, så jag lät laget fortsätta på egen hand samtidigt som jag roterade runt för att ge alla speltid.

Halvtidssnack med spelarna och för en gångs skull hade jag inte mycket att anmärka på...

Halvtidssnack med spelarna och för en gångs skull hade jag inte mycket att anmärka på…

Vi tog över ännu mer av matchbilden i andra och dundrade på för att ta hem segern, men det visade sig svårare än vi trodde i den sista tredjedelen. Våra avslut var inte tillräckligt bra nog och vi borde i ärlighetens namn vunnit detta med ett par bollar, det blev onödigt spännande. Speciellt med tanke på att de inte har ett avslut på mål i hela andra halvlek. Om våra killar var i semesterlunk så var det ingenting mot vad motståndarna var.

Knepigt nog kom lednings- och segermålet inte till på vår spelmässiga dominans, utan på ett misstag i Tollereds backlinje som frispelar vår kvarliggande anfallare. Han kan enkelt vinkla in bollen i mål och resten av tiden var mest en transportsträcka mot slutsignalen. Där och då märktes det att vi inte var helt inne i matchform än, men vad gör det när vi kontrollerar matchen ändå?

En härlig seger blev det hur som helst mot ett på pappret svagt lag. Sedan går det säkert att skylla på omständigheter från motståndaren till varför de inte bjöd upp till bättre dans, men samtidigt kan vi inte göra det bättre än att besegra motståndet. Vi kan inte be om ursäkt för att de inte är bättre, utan bara gör vårt bästa. I det här fallet ledde det till tre poäng.

Detta var enligt min mening en av våra bättre insatser i år och det gör att jag med tillförsikt ser fram emot hösten. Vi har ett bra tabelläge och ett intressant spelschema med topptippade FC Heden på bortaplan som första match den 13 augusti. Det sägs att det är tradition med BK Wobbler som ett höstlag och jag har inget emot om den seden håller i sig när den gröna färgen på löven snart blir mer brandgula…

Hösten kan inte komma snabbt nog!

Igårkväll avslutade vi i BK Wobbler vårsäsongen mot Rambergets SK hemma på Överåsvallen. Att det var sommar i luften var tydligt – Det var tokvarmt på uppvärmningen samtidigt som solen idylliskt gick ner över de närliggande bostadshusen.

Ska man vara sådan så var vädret vår raka motsats mot hur vårt spel sett ut de senaste matcherna. Vi har gnetat, krigat och grisat till oss två raka inför den här matchen, vilket förvisso är ett bevis på moral då vi vänt två underlägen i båda matcherna, men nu ville vi annat med den här matchen. Jag ville se att vi kunde komma tillbaka till vårt spel i den här matchen, så att vi utöver tre poäng kunde visa att vi kan mer än att strida till oss segrar.

Vi hade tre punkter inför matchen:
1. Fullt ös från start – Ta tag i matchen direkt och visa att vi vill något!
2. Få igång passningsspelet direkt – Spela enkelt, var spelbara och kommunicera!
3. Om det blir för tajt i mitten – Utnyttja våra löpstarka kanter!

Döm om min besvikelse när vi inte uppfyller någon av dessa nycklar i första halvlek. Första minuterna får Ramberget stå och trilla boll, samtidigt som vi inte alls går in med beslutsamhet vare sig i löpningar eller dueller. Redan efter fem minuter kan deras högerytter med lätthet sprinta förbi sin försvarare, enkelt lägga in bollen i straffområdet där en (en!) ensam anfallare mot tre försvarare omarkerad får lägga in 0-1. Kalldusch deluxe. I den situationen såg vi slappa och ofokuserade ut.

Efter ett par minuter börjar vi beta oss in i matchen igen, men det ser fortfarande stingsligt ut. Rörelsen från mittfält och anfall är för dåligt, ingen möter eller går på djupet. Känslan är att ingen vill ha boll. Det slutar allt som oftast med att vi försöker trä in bollarna via mitten, trots att det är smälltjockt där som följd av RSKs femmannamittfält. Uppspelen förloras gång på gång och vi får farliga kontringar emot oss.

Som en blixt från klar himmel lyckas vi dock kvittera. Efter en soloprestation av vår offensiva mittfältare hittar han vår djupledsspringande (äntligen!) anfallare som läckert chippar över målvakten till 1-1 Gott så, men det rådde full aktivitet från oss på bänken. Vi behövde använda kanterna mer, våga utmana och vara betydligt mer beslutsamma. Det såg alldeles för slätstruket ut och vi var tvungna att agera i tid. Det kunde inte vänta till paus.

Vårt 2-1-kommer också som ett resultat av att vi använder kanten mer och jobbar oss SEDAN inåt i banan, men det ser fortfarande styltigt ut från sidan. Vi behåller ledningen i halvtid på ett i närmaste mirakulöst sätt. Så dåligt har vi inte spelat på hela säsongen, ändå leder vi matchen.

I halvtid pratar vi om att höja vårt spel, för så som det såg ut var det mer små individuella prestationer som gett oss ledningen än ett lagspel. Solen hade på Nils-Eric Johansson-vis varit vår motståndare i första då vi fått motsolen i plytet hela första halvlek, då den fortfarande var stark så visste vi att motståndarna skulle få det tufft med den. Detta gällde det att utnyttja till vår fördel.

Andra halvlek börjar betydligt bättre än första. Vi börjar kontrollera matchen, men det känns inte sällan farligt när RSK sticker upp på kontring. Matchen väger lite när jag kallar in vårt första byte, en vindsnabb anfallare för att kunna skapa ytor både för sig själv och andra. Det blir ett genidrag. Hans första bolltouch resulterar i ett mycket viktigt 3-1-mål.

I takt med att RSK måste släppa lite mer på handbromsen så kan vi med lätthet kontrollera händelserna och utnyttja misstagen. Vi gör 4-1 och när en RSK-spelare tappar humöret och skallar (!) vår anfallare åker han ut från plan. Ridå för Ramberget.

Vi spelar sedan av matchen utan att imponera.

I omklädningsrummet rådde en glad stämning, men jag ville höja ett varningens finger innan vi gick ut på sommarledighet. Förvisso har vi tagit tre raka segrar, men med det spelet vi haft kommer det inte räcka långt mot topplagen. Om vi vill något med vår säsong måste vi höja oss gällande passningsspel, spelbarhet och press-spel, för på samtliga punkter är det för lojt emellanåt. Nu löste vi biffen mot Rambergets SK, men vi behöver vara ödmjuka och förstå att vi har mycket att bli bättre på.

För hårt?

Kanske, och min mening var inte att skapa domedagsstämning när vi vunnit vårfinalen med 4-1, men jag vill inte att vi ska vara mätta. Det går att förlora men ha bra tendenser i sitt spel, likväl som det går att vinna men vara på väg neråt. Sådant måste vi akta oss för. Även om poäng är viktigt är det inte allt, trender är också viktigt att se och med vårt spel vi har nu är det en tidsfråga innan vi åker på däng. Därför är det av vikt att vi redan nu ställer in siktet på den 6 augusti då vi möter Göteborgs SIF i återstarten av serien.

Under tiden blir det några veckors ledighet både för mig och för spelarna. Spelarna har så kallat frivilliga träningar redan i början på juli och skall även lägga några individuella pass i veckan för att hålla sig i trim. Att komma tillbaka från semestern med öl- och bullmage är ingen hit, speciellt inte när vi nu har ett så pass intressant tabelläge som vi har med en hängmatch till godo på toppen.

Själv skall jag som bekant gifta mig och bli Coach Solinger (mer internationell touch på den, va?) istället för Karlsson Sjögren, sedan skall jag lägga mestadels av semestern åt reflektion kring vårsäsongen. Jag har varit i BK Wobbler i mer än ett halvår nu och det är dags att börja resonera kring hur det gått. Därför tar även bloggen några veckors paus innan jag i mitten på juli kommer med lite allmänna reflektioner om lagets insats i allmänhet och min i synnerhet som lagets tränare. Reflektion är viktigt för att uppnå förbättring, och bättre vill jag alltid bli.

Bäst i världen, till och med.

Glad sommar, kära bloggläsare, så syns vi om några veckor med en reflektionsblogg innan vi sätter igång återstarten av serien!

En nöjd coach och ett glatt gäng firar segern mot Härryda IF!

En nöjd coach och ett glatt gäng firar segern mot Härryda IF!

Att prata om bragder är en sliten klyscha som sällan stämmer. Ordet används till leda för att beskriva intensiva sporthändelser och är kanske inte riktigt sanningsenliga, men fanken vet om inte dagens seger mot Härryda IF ligger betydligt närmare en bragd än snittet?

Inför dagens match har vi i BK Wobbler drabbats av mycket frånvaro. Mer än halva truppen har varit indisponibel för allt från cykellopp och semestrar till plugg och hemresor. På det fick jag mindre än 24 timmar innan match två avhopp på grund av sjukdomar, så det gällde verkligen att laborera med elvan.

Jag ville någonstans försöka behålla mittfältets konstellation så intakt som möjligt, så istället för att använda en mittfältare på mittbacksplatsen provade jag att stoppa in en ovan spelare från bänken på positionen. Bortsett från att kondisen tröt för honom så gjorde han en bra match, kändes positionsäker och bra på att fördela boll, vilket gjorde att mittfältarna mer kunde syssla med sina offensiva åtaganden. Skönt när sådana chansningar och spelarförtroenden betalar sig.

Denna match var vår enda (!) på riktigt gräs i den här säsongens seriespel och det märktes. Redan efter 20 minuter började spelarna krokna i sommarvärmen. Vi pratade tidigt om att pressa deras backlinje högt, men vi orkade helt enkelt inte fullfölja den planen. Emellanåt var det mycket lågt tempo, i princip gåfotboll, och det är lätt hänt när man står vid sidan att känna att ingen springer, men sanningen är att det är nog så tufft att ta sig runt på en så pass dålig matta när man är van vid konstgräs. Mattan var torr, spräcklig och tung att springa på, helt enkelt.

Innan vi pratar för mycket om naturgräs (säkert ämne för en separat blogg vad det lider…) så fanns där ju en match också. Vi försökte spela oss ur situationer, men underlaget gjorde det svårt för oss. Härryda tog ledningen i mitten på halvleken genom ett påpassligt inkast till en fri anfallare som inte gjorde något misstag. Vi spelar upp oss i slutet på halvleken, men det är tydligt att vi är mycket trötta.

I halvtid ville jag att spelarna skulle komma in i matchen och visa fighting spirit, att detta var en krigarmatch som vi behöver ge 110 % om vi vill vinna. Jag anade inte hur rätt jag hade.

Tidigt i andra halvlek lyckas vi spela oss upp på högerkanten och når till slut vår anfallare som trycker in 1-1 i nättaket. Det kändes som vi hade medvind, men bara minuter senare river vår ordinarie mittback ner deras snabba anfallare i ett friläge. Både straff och rött kort emot oss blir slutprodukten. Det går att debattera om det är rättvist med en sådan dubbelbestraffning, men domaren dömer enligt regelboken. 2-1 sitter för hemmalaget, vi är en man kort och är i brygga.

Nu är det lätt att tänka att det blir ett sällan skådat ras, men här börjar vår mäktiga resa tillbaka in i matchen.

Plötsligt tar alla spelarna ett extrakliv, vinner sina dueller och krigar ihop som en enhet. Alla löper för varandra på ett sätt vi inte gjort tidigare i matchen och hjälper varandra. Det betalar sig när vi trycker in 2-2 på hörna strax därpå, men fortfarande är det mycket tid kvar och vi är en man kort.

Trots detta äger vi matchen, spelar runt och låter dem få jaga trots sitt numerära övertag. Jag börjar känna igen BK Wobbler igen, helt enkelt. Till sist hittar vår offensiva mittfältare vår högerytter som smugit sig in i banan. Det är oklart om det är en dålig mottagning som skuttar in i mål eller ett behärskat avslut, men det spelar ingen roll – Vi har mirakulöst tagit ledningen med 2-3 på bortaplan med en man mindre!

Nu handlar det givetvis om att stänga matchen och jag gör våra sista byten. Det ser inte vackert ut när vi parkerar bussen på egen planhalva, men vi är en man kort i ledning och behöver inte prestera något. Här blir det smärtsamt tydligt för Härryda att de inte är vana att föra spelet. De försöker sig mest på luftlyror, men som vi inte har några större problem att hantera. De får dock två lägen, varav ett där deras anfallare inte inser hur ren han är och i ett stressat läge bränner långt utanför och ett annat där vår målvakt, som utan tvekan var matchens lirare, limmar bollen på mållinjen.

När domaren åtta minuter senare blåser av matchen är det många glada miner. Vi har nyss stått för årets vändning och all den otur som förföljt oss hittills verkar ha vänt senaste två matcherna. Det ligger tydigen något i uttalandet om att tur och otur spelar ut varandra under en säsong. Vi visar en riktig lagmoral som lyckas vända på steken, det är en styrka att föra med sig och att vi tillsammans kan vända på matcher bara vi hjälper varandra.

I ärlighetens namn var detta ingen vacker fotbollsmatch, men tre poäng är alltid tre poäng och med tanke på hur bra vi spelat tidigare utan att få poäng är det skönt att få lite flyt. Men med det sagt skulle det vara skönt att få avsluta vårsäsongen med att spela riktigt bra OCH få med oss ett bra resultat.

På måndag är vårens sista träningspass och på tisdag möter vi Rambergets SK på hemmaplan. Seger där och vi har tre raka segrar och ett intressant utgångsläge inför hösten med en hängmatch i beaktande.

Men en sak i taget: Jobbet måste göras och prestationen måste finnas där.
Då kommer också resultaten.

Någon gång skall ju vara den första, så därför är jag därmed intervjuad av Dalla i FCF-bloggen som följer lokalfotbollen i Göteborgs lägre serier. Bloggen är läsvärd i allmänhet (värd att bokmärkas) och nu därmed även i synnerhet.

Många goa citat utlovas och ett lite längre resonemang om BK Wobblers säsong så här långt. Håll till godo!

http://www.fcfiskeback.se/blogg/?p=20177 

Den femte seriematchen för säsongen slutade dessvärre i förlust. Här är jag (orange väst) i full färd med att instruera våra spelare under match.

Den femte seriematchen för säsongen slutade dessvärre i förlust. Här är jag (orange väst) i full färd med att instruera våra spelare under match.

Efter två inledande förluster hade vi inför dagens match borta mot Santos Cruz Azul IFSälöfjordsvallen på Hisingen två raka vinster mot nykomlingarna Landala och Sjövalla. Framförallt 7-2-islossning i den sista matchen kändes skönt och vi i BK Wobbler gick in med gott självförtroende.

SCA har varit lite av seriens överraskning. De tippades i FCF-bloggen av Dalla att komma sist i vår tabell, men hade tre raka segrar inför dagens holmgång med 2-5-vinsten borta mot GSIF (som vi i vår torskade mot med 5-1 i premiären) som ett utstickande resultat. Vi visste att det var ett tekniskt lag med bollskickliga spelare, så därför var det viktigt att vinna bollinnehavet.

Min filosofi har alltid varit att det mest effektiva sättet att hindra motståndarna från att göra mål är att hindra dem från att ha bollen och det var vår infallsvinkel i den här matchen.

Och vi gör verkligen en strålande första halvlek.

Vi är tålmodiga med bollen, känns trygga i uppspelen, variera långt och kort och äger bollinnehavet. Deras farligaste chanser kommer ur två fasta situationer, men annars är det vi som har lägena. Dessvärre är vi inte tillräckligt skärpa vid avslutslägena och bränner mycket chanser, men känslan är ändå god efter första. Vi har dem i vårt grepp.

Tyvärr blir den andra halvleken inte lika välspelad, vi blir lite för ivriga att avgöra, vilar inte lika mycket med bollen och tappar även i ork vid hemjobbet. De har flera omställningar när vi tappar boll, men känslan är ändå att vi har dem och att de går på knäna. Vi har ett friläge som prickas i stolpen, ett annat friläge som skjuts mitt på målvakten.

Med mindre än fem kvar blir deras målvakt skadad och jag passar på att ta killarna till sidlinjen. Vi vill vinna matchen och går för det, speciellt när de får kalla in en reservmålis. Med facit i hand kanske jag skulle gjort annorlunda, säkra hemåt och vara nöjd med pinnen, men jag ville verkligen vinna den här matchen. Det kändes som att vi förtjänade det.

Tyvärr gör vi ett misstag på offensiv planhalva, varpå de kontrar och med ett kliniskt avslut trycker de in segermålet. Skottet känns inte otagbart, men är hårt och bestämt och framförallt räcker det för att vinna.

Mindre än en minut senare blåser domaren av och vi får noll poäng.

Självklart ska vi, sett till bollinnehav och chanser, avgöra detta redan i första halvlek. Hade vi spelat om matchen hade vi vunnit detta med 2-0 eller 3-1, men det var inte vår dag idag med avsluten. Samtidigt är jag inte orolig så länge vi kommer till chanser, de kommer sitta som småningom även om det är klen tröst en sådan här regnig lördageftermiddag.

Det är lätt att vara efterklok, men om sanningen skall fram så gör vi i princip allt rätt utom avsluten idag. Vi har spelet, vi har chanserna och vi har kontrollen, så vi bör inte gräva ner oss i onödan. Turligt nog har vi chans till revansch redan på onsdagen då Göteborgs BK gästar oss hemma på Överåsvallen.

Då ska de få känna på ett hungrigt lag som vill få ur all sin frustration.

I vanlig ordning har Dalla i sin FCF-blogg gjort en säsongsguide för lokalfotbollen i Göteborg. Han tippar oss som femma, alltså en stabil placering på övre halvan, i årets upplaga av division 6B.

För lågt eller för högt?

Ja, det lär ju framtiden utvisa. Själv vill jag se att vi gör bra prestationer och insatser, spelar ett utvecklande spel och har roligt ihop. Då kommer också resultaten, det är jag övertygad om.

Nedan finner ni texten om BK Wobbler inför säsongen:
http://www.fcfiskeback.se/blogg/?p=19765