Igårkväll avslutade vi i BK Wobbler vårsäsongen mot Rambergets SK hemma på Överåsvallen. Att det var sommar i luften var tydligt – Det var tokvarmt på uppvärmningen samtidigt som solen idylliskt gick ner över de närliggande bostadshusen.

Ska man vara sådan så var vädret vår raka motsats mot hur vårt spel sett ut de senaste matcherna. Vi har gnetat, krigat och grisat till oss två raka inför den här matchen, vilket förvisso är ett bevis på moral då vi vänt två underlägen i båda matcherna, men nu ville vi annat med den här matchen. Jag ville se att vi kunde komma tillbaka till vårt spel i den här matchen, så att vi utöver tre poäng kunde visa att vi kan mer än att strida till oss segrar.

Vi hade tre punkter inför matchen:
1. Fullt ös från start – Ta tag i matchen direkt och visa att vi vill något!
2. Få igång passningsspelet direkt – Spela enkelt, var spelbara och kommunicera!
3. Om det blir för tajt i mitten – Utnyttja våra löpstarka kanter!

Döm om min besvikelse när vi inte uppfyller någon av dessa nycklar i första halvlek. Första minuterna får Ramberget stå och trilla boll, samtidigt som vi inte alls går in med beslutsamhet vare sig i löpningar eller dueller. Redan efter fem minuter kan deras högerytter med lätthet sprinta förbi sin försvarare, enkelt lägga in bollen i straffområdet där en (en!) ensam anfallare mot tre försvarare omarkerad får lägga in 0-1. Kalldusch deluxe. I den situationen såg vi slappa och ofokuserade ut.

Efter ett par minuter börjar vi beta oss in i matchen igen, men det ser fortfarande stingsligt ut. Rörelsen från mittfält och anfall är för dåligt, ingen möter eller går på djupet. Känslan är att ingen vill ha boll. Det slutar allt som oftast med att vi försöker trä in bollarna via mitten, trots att det är smälltjockt där som följd av RSKs femmannamittfält. Uppspelen förloras gång på gång och vi får farliga kontringar emot oss.

Som en blixt från klar himmel lyckas vi dock kvittera. Efter en soloprestation av vår offensiva mittfältare hittar han vår djupledsspringande (äntligen!) anfallare som läckert chippar över målvakten till 1-1 Gott så, men det rådde full aktivitet från oss på bänken. Vi behövde använda kanterna mer, våga utmana och vara betydligt mer beslutsamma. Det såg alldeles för slätstruket ut och vi var tvungna att agera i tid. Det kunde inte vänta till paus.

Vårt 2-1-kommer också som ett resultat av att vi använder kanten mer och jobbar oss SEDAN inåt i banan, men det ser fortfarande styltigt ut från sidan. Vi behåller ledningen i halvtid på ett i närmaste mirakulöst sätt. Så dåligt har vi inte spelat på hela säsongen, ändå leder vi matchen.

I halvtid pratar vi om att höja vårt spel, för så som det såg ut var det mer små individuella prestationer som gett oss ledningen än ett lagspel. Solen hade på Nils-Eric Johansson-vis varit vår motståndare i första då vi fått motsolen i plytet hela första halvlek, då den fortfarande var stark så visste vi att motståndarna skulle få det tufft med den. Detta gällde det att utnyttja till vår fördel.

Andra halvlek börjar betydligt bättre än första. Vi börjar kontrollera matchen, men det känns inte sällan farligt när RSK sticker upp på kontring. Matchen väger lite när jag kallar in vårt första byte, en vindsnabb anfallare för att kunna skapa ytor både för sig själv och andra. Det blir ett genidrag. Hans första bolltouch resulterar i ett mycket viktigt 3-1-mål.

I takt med att RSK måste släppa lite mer på handbromsen så kan vi med lätthet kontrollera händelserna och utnyttja misstagen. Vi gör 4-1 och när en RSK-spelare tappar humöret och skallar (!) vår anfallare åker han ut från plan. Ridå för Ramberget.

Vi spelar sedan av matchen utan att imponera.

I omklädningsrummet rådde en glad stämning, men jag ville höja ett varningens finger innan vi gick ut på sommarledighet. Förvisso har vi tagit tre raka segrar, men med det spelet vi haft kommer det inte räcka långt mot topplagen. Om vi vill något med vår säsong måste vi höja oss gällande passningsspel, spelbarhet och press-spel, för på samtliga punkter är det för lojt emellanåt. Nu löste vi biffen mot Rambergets SK, men vi behöver vara ödmjuka och förstå att vi har mycket att bli bättre på.

För hårt?

Kanske, och min mening var inte att skapa domedagsstämning när vi vunnit vårfinalen med 4-1, men jag vill inte att vi ska vara mätta. Det går att förlora men ha bra tendenser i sitt spel, likväl som det går att vinna men vara på väg neråt. Sådant måste vi akta oss för. Även om poäng är viktigt är det inte allt, trender är också viktigt att se och med vårt spel vi har nu är det en tidsfråga innan vi åker på däng. Därför är det av vikt att vi redan nu ställer in siktet på den 6 augusti då vi möter Göteborgs SIF i återstarten av serien.

Under tiden blir det några veckors ledighet både för mig och för spelarna. Spelarna har så kallat frivilliga träningar redan i början på juli och skall även lägga några individuella pass i veckan för att hålla sig i trim. Att komma tillbaka från semestern med öl- och bullmage är ingen hit, speciellt inte när vi nu har ett så pass intressant tabelläge som vi har med en hängmatch till godo på toppen.

Själv skall jag som bekant gifta mig och bli Coach Solinger (mer internationell touch på den, va?) istället för Karlsson Sjögren, sedan skall jag lägga mestadels av semestern åt reflektion kring vårsäsongen. Jag har varit i BK Wobbler i mer än ett halvår nu och det är dags att börja resonera kring hur det gått. Därför tar även bloggen några veckors paus innan jag i mitten på juli kommer med lite allmänna reflektioner om lagets insats i allmänhet och min i synnerhet som lagets tränare. Reflektion är viktigt för att uppnå förbättring, och bättre vill jag alltid bli.

Bäst i världen, till och med.

Glad sommar, kära bloggläsare, så syns vi om några veckor med en reflektionsblogg innan vi sätter igång återstarten av serien!

Advertisements

Lördag. 15 grader varmt. Vår i luften. Inga underställ. Och seriepremiär.

Allting var upplagt för fest.
Istället blev det årets baksmälla.

I eftermiddags mötte vi Göteborgs Studenters IFGuldheden Södra i vår seriepremiär i division 6B. Det märktes inför matchen att killarna var laddade och förväntansfulla. Trots allt har vi haft en bra försäsong med fem raka segrar, varav 16-0 i målskillnad på de tre senaste. Lägg därtill ett lyckat träningsläger i Danmark för en vecka sedan och det mesta kändes kanon inför matchen.

Jag behövde knappast jobba med att motivera dem, om vi säger så. Hade jag pumpat dem mer hade antagligen ballongen spruckit, men nu låg den på rätt nivå.

Inför matchen pratade vi om att behålla lugnet första kvarten. I en premiär är det lätt att bli kalv på grönbete och vilja för mycket, istället skulle vi vara coola, lite på vår bolltrygghet och vara dem som dikterade matchbilden. Detta lyckas vi bra med och även om vi inte skapar överdrivet med chanser så känns det stabilt. Vi är tålmodiga, konsekventa och trygga, det är min känsla från sidlinjen.

Dessvärre lyckas GSIF på en tillfällighet och enda chans sätta 1-0 efter en misskommunikation mellan mittback och målvakt. När de sedan gör 2-0 kort därpå tack vare sin stora fysik, något vi i BK Wobbler tyvärr inte är bortskämda med, blir det många huvuden som hänger. Skickligt, eller turligt beroende på hur man ser på det, lyckas vår defensiva mittfältare sätta reducering på distans och vi är med i matchen igen. Vi har en bra period i slutet på första, men det står 2-1 i paus till hemmalaget.

Min känsla i halvtid är att vi är på gång och har lite momentum, men att vi behöver omvandla vårt bollinnehav till fler chanser. Vår rörelse på mittfält och anfall har varit för dålig och vi behövde hota mer i djupled. Med några förändringar trodde vi också att vi skulle ordna det.

Andra halvlek börjar där första slutar; Vi har kontrollen och kommer till avslut mot deras mål. Vi har i en andra våg 2-2 inne i buren på distans, men målet döms bort av domaren. Det är givetvis svårt att se från min position och jag är absolut part i målet, men känslan är att bollen är inne.

Surt nog går GSIF upp och kan med sin stora fysik trycka in 3-1. De är storväxta, pojkarna i GSIF, vilket vi hade stora problem med. Vi går ner på en trebackslinje och provar 3-4-3 och har några chanser att komma igen, men istället gör de 4-1 och ridån känns som ett faktum. Vi byter friskt för att förändra och har några halvlägen som dessvärre inte resulterar. Istället kan motståndarna trycka in 5-1 på sista minuten på långt avstånd och defileringen är ett faktum.

Det som suger mest är inte att vi förlorar, utan att vi gör det utan att GSIF får visa upp hela sitt register. 1-0 ger vi bort och hamnar tidigt i uppförsbacke, samtidigt som de kan spela mycket på våra misstag. Vi rör oss inte och gör oss inte tillräckligt spelbara, vilket försvårar arbetet för vår defensiva mittfältare och den offensiva ditot. Mycket av spelet tidigare under försäsongen är som bortblåst.

Sedan ska vi komma ihåg att det är mycket tillfälligheter. De gör 1-0 på en miss i kommunikationen mellan vår mittback och målvakt, vi får 2-2 bortdömt på ett som känns som ett ickekorrekt sätt, de gör 3-1 i samma veva samtidigt som det känns som att vi behöver sex målchanser för att göra ett mål, medan de gör fem mål på sex chanser.

Men jag gillar inte att skylla i från mig. Detta kändes som årets bottennapp och bra nog så har vi ny match redan på onsdagkväll på Överåsvallen. Då möter vi topptippade FC Heden, ett lag som också hade det tufft i sin premiär och säkerligen vill komma tillbaka i vinnarspåret igen.

Bästa chansen att hämnas är att jobba hårt, vilket vi gör redan på träningen på måndag. Då är rörelse på temat.

Det är 21 matcher kvar och 63 poäng att spela om.
Vi förlorade slaget, men inte kriget.

Det ska i alla fall FC Heden blir varse om på onsdag.

Lagbild inför genrepet mot Österbro IF i Danmark.

Lagbild – 4 april 2015 – Mot Österbro IF – Ishöj, Danmark

Påsken har som bekant tillbringats i vår grannland i väster, Danmark, eller i Köpenhamn närmare bestämt. Vi i BK Wobbler har varit på träningsläger inför seriepremiären lördagen den 11 april mot Göteborgs SIF och gnuggat på detaljerna.

Summa summarum har det varit ett lyckat läger. Detta är ju mitt första läger som huvudtränare och lägret var redan bokat lång tid innan jag kom in i bilden så man får ta lite det som bjuds, men det har ändå på det stora hela blivit mycket lyckat.

Vi har bott på ett centralt vandrarhem, vilket kanske inte alltid har varit till belåtenhet för oss i tränarteamet men desto mer lyckat för spelarna. Det är lätt att glömma bort när jag är på andra sidan, men det sociala är minst lika viktigt för ett fotbollslag och vad passar då bättre än att göra det på ett läger? Jag tror att om vi mår bra tillsammans och trivs i varandras sällskap så växer lagsammanhållningen och på sikt kommer vi då att nå bra prestationer / insatser som i sin tur leder till bra resultat.

Men alldeles enkelt är det inte var man drar gränsen för vad som är OK eller inte på ett läger. I och med att många är med för det sociala så finns det alltid en uppenbar risk att spelare lägger sig alldeles för sent, speciellt när man övernattar i en så pass kulturrik stad som Köpenhamn, men jag tycker att spelarna höll sig på rätt sida gränsen, vilket gläder mig. Jag tror på frihet under ansvar och det tror jag dessutom är nödvändigt när vi har att göra med vuxna männsikor som gör detta på sin fritid. Det är inte min grej att stå med moralpekpinnar om det inte behövs och den här gruppen löser detta utan min inblandning. Dock har jag ingen aning om vad de hade för sig på inkilning för de nya killarna efter sista matchen och tur är väl det…

I genrepet mötte vi Österbro IF, en Köpenhamnbaserad förening med cirka 800 medlemmar. Deras A-lag spelar i motsvarande division 4, så det var en rejäl värdemätare för oss trots att de ställt upp med en reservbetonad trupp kryddad med stjärnorna från första uppställningen. Icke desto mindre ett bra fotbollslag, vilket vi skulle bli varse.

Detta var årets första match på riktigt naturgräs, något av en ovanlighet för oss Göteborgslag i de lägre serierna. Tyvärr förde det med sig allt som är dåligt med naturgräs; sliten, geggig och tung matta. Med andra ord inga goda förutsättningar för finlir, så ingången till matchen var att spela med breda marginaler och stor säkerhet. Att inte slarva i uppspelsfasen och hela tiden vara spelbara på egen planhalva för att inte försätta defensiv mittfältare eller backlinjen i onödigt trångmål.

Detta lyckades vi fint med. Vi använde vår smartness på rätt sätt och var laget som var mest bolltrygga oväntat nog, trots Österbros finare serietillhörighet. De chanser de grävde fram kom på kontring och det var där de var de var det största hotet. De hade ett par snabba killar på kanterna och kunde / borde fått med sig något mål, men vår backlinje spelade uppoffrande och vår målvakt gjorde försäsongens bästa match och höll tätt.

Vi hade å vår sida än fler chanser och lyckades till sist ro hem en stabil 3-0-seger inför premiären. Detta var tredje matchen i rad vi höll nollan och dessutom fick alla anfallare göra mål, vilket givetvis stärker självförtroendet. Ifjol gjorde vi inte ett enda mål på försäsongen, på årets åtta matcher har vi gjort 30. En stor skillnad och känslan är god inför säsongen. Även om vi inte ska tro att vi skall jogga hem serien utan vara ödmjuka så är inställningen att vi kan gå långt om allting klaffar.

Förhoppningsvis klaffar den redan från början på lördag.
Jag längtar!

8-0 är alltid 8-0

2015-03-29

Dagens träningsmatch mot Surte IS var aldrig något snack – Det var bara ett lag på planen och det var vi i BK Wobbler. 8-0 talar sitt tydliga språk och vi hade bud på mer efter två (!) missade straffsparkar. 27 gjorda mål på 7 träningsmatcher är ett bra snitt, speciellt om vi jämför med fjolårets träningsmatcher som inte slutade i ett enda mål eller poäng under försäsongen.

Surte IS håller egentligen till i division 7, en nivå under oss, och slutade femma i samma serie som Backatorps IF vann. Därför var det viktigt med noggrannheten inför dagens match. Under veckan har vi arbetat på vårt press-spel som bygger på en bolloritenterad totalpress, eller gegenpressing som tyskarna kallar det och som dragits till sin spets i Jürgen Klopps Borussia Dortmund. Vi skall, direkt vid bolltapp på offensiv planhalva, omedelbart arbeta för att ta tillbaka bollen. Detta är både en defensiv och offensiv taktik på samma gång – Defensiv så till vida att den hindrar motståndaren att kontra eller ta sig i genom centralt då de inte får tid att vända upp, offensiv sättet att vi om vi tar tag i bollen kan kontra deras kontring.

I bästa fall erövrar vi bollen och kan gå till attack, i sämsta tvingar vi motståndaren att passa hem bollen, spela långt eller helt sonika tappa den. Ett sådant press-spel kräver givetvis kommunikation och att laget jobbar som en enhet annars så är det lätt att ta sig ur pressen, men också en god kondis då detta spel är extremt krävande.

Idag lyckas vi med det i perioder och stressar sönder ett på pappret sämre lag till en komfortabel 8-0-seger. Detta var vår sista träningsmatch på svensk mark innan träningslägret och har givetvis gett oss ett bra besked inför seriepremiären om mindre än två veckor.

Även om motståndarna var något snäpp eller två sämre än oss på pappret kan man inte be om ursäkt för motståndet utan göra det vi skall göra, vilket alla i BK Wobbler gör idag. Vi hade lika gärna kunnat sluta spela vid 3-0 i halvtid, men fortsätter att trumma på. Sådant är alltid kul för en tränare att se och ingjuter självförtroende i laget.

I påsk är det träningsläger i Danmark och ett genrep mot Österbro IF innan seriepremiären en vecka senare mot Göteborgs SIF.

Jag kan knappt vänta.

… Till seriepremiären!

Det känns ju givetvis i magen. Den 11 april möter vi Göteborgs SIF på Guldheden Södra i det som blir min första seriematch som ansvarig huvudtränare på seniornivå.

Jag kan knappt bärga mig tills dess, men naturligtvis har vi spelat en del matcher redan nu för att testa olika formationer, konstellationer och spelare och har även en del kvar innan vi framme vid premiären i april.

I vår första träningsmatch mötte vi lokalrivalerna Olskrokens IFÖveråsvallen den 16 februari. En match mot ett lag som slutade trea i sin Division 5-serie förra året, förvisso utan ny tränare men onekligen ett vasst lag. Här luftade vi många spelare för att så många som möjligt skulle få speltid, vilket innebar två olika elvor per halvlek.

Den första elvan som gick ut för årets första träningsmatch mot Olskrokens IF

Den första elvan som gick ut för årets första träningsmatch mot Olskrokens IF

Vi börjar matchen bra och håller en del i bollen, men blir alldeles för stressade i uppspelsfasen när de pressar högt och har i ärlighetens namn inte mycket att komma med offensivt i första halvlek. Trots en i stort sett nykomponerad backlinje håller vi dock stången bra i en halvtimme, men därefter rasslar det till rejält. Inom loppet av tio minuter släpper vi in tre mål i slutet på halvleken. 0-3 precis innan paus känns surt.

I andra kommer en ny elva ut som ställer sig lite högre och innehar lite mer boll. Olskroken går ju givetvis inte för fullt då de redan har tre mål samt att de gör lite byten, men vi reser oss bra och i slutet gör vi en skön reducering. Vi vinner åtminstone andra halvlek och avslutar med en bra känsla.

Nästa match var min första i tävlingssammanhang för klubben, mot Partille IF FK från Division 4 i första gruppspelsmatchen i Östra Cupen. En mycket svår motståndare förstås, inte minst med tanke på att de har en uttalad målsättning att vara ett topplag i sin serie i år.

Men ärligt talat var jag inte imponerad, det kändes som att det var en klassisk underskattning från deras sida i första och även om de hade mest boll så hade vi vassare chanser till ledningsmålet. Vi hade en bra känsla inför andra och mycket riktigt stack vi upp i en omställning och trycker dit 1-0.

En skräll var i vardande och vi höll ihop bra i minuterna efter målet, men sedan händer samma sak som mot Olskrokens IF; Vi faller ihop som ett korthus.

Först sätter de 1-1 på ett fint anfall från deras sida, men 1-2 sker alldeles för enkelt då de bara vänder upp på vår defensiva mittfältare och prickar simpelt in ledningsmålet. Bara minuter senare får de också en straff då vi är alldeles för heta i eget straffområde.

Vi lyckas hämta oss något genom att reducera till 3-2 kort därefter, men kan inte mobilisera nog med kraft för att ta fixa ett oavgjort resultat. En bra insats mot ett på pappret betydligt starkare motstånd, men förstås bittert att förlora på att vi faller ihop så efter insläppta mål. Vi borde haft med oss en pinne härifrån.

I den avslutande gruppspelsmatchen i cupen mötte vi Angereds FC, ett topplag i sin Division 6-serie och med ambitioner att vara en av utmanarna till seriesegern. Ingen av lagen kunde gå vidare till nästa omgång, så allt handlade om placering.

Och första minuterna var en mardröm. Vi hänger inte alls med och inom loppet av fem minuter har de gjort 0-2 och har ett jätteläge till trean. Återigen korthussyndromet, men vi reser oss betänkligt och i resterande delar av matchen är det vi som har kontroll. Vi har bollinnehavet, vinner närkamper, kommer upp bra i press och har mängder av målchanser men saknar inledningsvis kylan i avsluten.

Det står 1-2 i halvtid och vi matar på i andra. I mitten av halvleken får vi till sist in kvitteringen och i slutet knorrar vi in 3-2 på en frispark. Vändningen är ett faktum.

Här blir vi lite panikslagna och börjar att rensa bollen sista minuterna istället för att lugnt och metodiskt dra ut på tiden, men vi fredar vårt mål och tar årets första seger på försäsongen. Att det dessutom var BK Wobblers första försäsongsseger sedan 2012 gjorde ju inte saken sämre, på det mot ett bra motstånd och en andraplats i en svår cupgrupp dessutom!

Lagbild efter första försäsongssegern sedan 2012!

Lagbild efter första försäsongssegern sedan 2012!

Efter det väntade beskedligare motstånd i form av Backatorps IF, vinnare av en Division 7-serie förra året, på vår hemmaplan Överåsvallen. De hade mycket frånvaro på nyckelspelare och det märktes. Trots att det stod 2-2 i halvtid kunde vi skruva upp växeln i andra och gå upp till 5-2 innan de gjorde ett tröstmål mot slutet. I denna match provade vi oss på en 3-2-3-2-formation istället för vår mer traditionella 4-4-2 med smal diamant på grund av backbrist, så sätt till det var ju vinsten ett styrkebesked även om vi givetvis inte skulle släppt in så billiga mål med en vanlig fyrbackslinje.

I lördags var tanken att vi skulle ha mött Bosna IF, ett mittenlag i sin Division 6-serie, uppe på Länsmangårdens IP i mina hemtrakter på Hisingen, men efter en knepig dubbelbokning valde vi att ha internmatch för att på nytt lufta spelare. Ett mycket lyckat event där jag fick se så gott som alla spelare på plan samtidigt som det givetvis var kul att kunna ha något annat än en vanlig träning när vår tänkta träningsmotståndare ställde in. Faktum är att laddningen från spelarna nästan blev bättre av detta, för vem vill förlora årets internmatch mot sina lagkamrater?

Internmatch 2015 - BK Wobbler - Skatås - Lördagen den 14 mars 2015

Internmatch 2015 – BK Wobbler – Skatås – Lördagen den 14 mars 2015

Nu är mer än halva försäsongen gjord och vi har inte mycket tid kvar innan seriepremiären den 11 april. Enligt mina beräkningar har vi endast åtta träningar (träningslägret i Köpenhamn inkluderat), tre träningsveckor samt tre matcher kvar innan dess, varav en av dem spelar vi ikväll mot Hovås / Billdals IF: s P16-lag.

Under den resterande tiden kommer vi att fokusera på att sätta vårt spelsystem samt anamma passningsspel med rörelse, att klara av att hålla i bollen och vara spelförande samt att ha ett proaktivt press-spel.

Vi ska vara ett lag som är offensivt lagda, som vill föra matcher och agera snarare än reagera. Vi kanske inte blir det i år, men innan jag är klar med BK Wobbler vill jag att det är sexans vassaste lag gällande passningsspelet. En hög målsättning förstås, men fullt rimlig enligt mig då vi har materialet för det. Utöver det behöver vi givetvis komma upp i rätt nivå konditionsmässigt för att orka föra spelet, men det är ett arbete som redan är igång och ger resultat för varje träning.

Under dessa två månader har jag lärt mig mycket som nybakad seniortränare. Många gånger får man uppfinna hjulet på nytt, men tack vare bra hjälp från en strukturerad ledarstab samt resonabel spelartrupp har det än så länge gått vägen. Det visar resultaten inte minst. Förhoppningsvis kommer jag snart finna tid till att skriva ett längre blogginlägg om mina reflektioner kring min egen utveckling, men än så länge får ni hålla till godo med mina kortare matchanalyser enligt ovan.

Med det sagt ska det bli intressant att fortsätta resan, såväl den yttre som den inre, och den fortsätter ikväll i de södra delarna av stan!