Ikväll var det tänkt att vi skulle ta oss an vår nionde seriematch i Göteborgs division 6B. Så blir det dock inte. Matchen är inställd. Orsak? Vår motståndare, BK S:T Jakob, får inte ihop till fullt lag.

Det var relativt sent som vi fick reda på dessa nyheter. I tisdagskväll hörde vår ordförande och sportchef Rikard Attling av sig med att de hade en förfrågan om att flytta matchen till hösten. Det lustiga i kråksången är att vi redan från början ville flytta matchen eftersom att den krockar med IFK Göteborg – IF Elfsborg på Gamla Ullevi, en tillställning som många av våra spelare ville gå på.

Jag har funderat en hel del på den här inställda matchen.

Å ena sidan är det lätt att tycka att vår motståndare har satt sig i den här situationen själva. De har antagligen en för tunn trupp med för få spelare och har själva haft valet att i god tid be om att ändra matchdatum, men ändå inte accepterat detta. Det skulle absolut inte vara svårt för oss i BK Wobbler att rycka på axlarna och säga “inte vårt problem” och få med oss tre enkla poäng i en walk over-seger. Vi hade fått välbehövliga poäng, våra spelare hade fått vila och vi hade kunnat få in ordinarie gäng till nästa match.

Men det är å andra sidan ett sjukt cyniskt, oempatiskt och osportsligt sätt att se på situationen.

Min åsikt är att, på den nivån vi verkar på, skall försöka agera på ett så medmänskligt och sportsligt sätt som möjligt gentemot mot varandra, publik, motståndare och domare. Det kan låta djäkligt cheesy, men det är min fasta ståndpunkt i den här frågan.

Jag älskar att vinna i allmänhet och fotbollsmatcher i synnerhet, men inte till vilket pris som helst. Med handen på hjärtat, hur glad hade jag varit över att sätta hårt mot hårt, begära WO av motståndarna och kamma hem tre poäng utan att ens behöva stå vid sidlinjen? Antagligen inte alls, möjligen glad över poäng, men utan att ha förtjänat dem.

Dessvärre agerar inte alla på samma sätt. Utan att veta bakomliggande orsaker så fick Härryda IF en WO-seger mot Sjövalla i vår serie. Inget ont om HIF, jag känner ingen där, men var det verkligen totalt omöjligt att flytta den matchen till en annan dag? Var de där tre poängen viktigare än att försöka hitta ett nytt datum så matchen kunde avgöras på plan istället för på ett skrivbord?

Jag har en tränarkollega, Kara Ayan i Hovås / Billdals IF, som ikväll åker ut till skärgården för att möta Styrsö BK i division 5B. De får totalt ihop åtta man till sin bortamatch. Trots detta vill inte SBK byta speldatum, trots att de från början ändrade speldatum från lördag till torsdag för att de hade dubbelbokat av misstag.

Återigen, jag känner inga ledare eller spelare i vare sig Härryda IF eller Styrsö BK, har ingen ambition att starta en bitter fejd och har inte heller alla detaljerna på bordet och vill passa mig för att säga för mycket, men för mig låter det som att man är mer sugen på att få lätta tre poäng än att man är villig att vara sportslig. Visst kan det finnas skäl till att göra en befogad WO, som att åka till en lång bortamatch bara för att se motståndarna ställa in en timme innan avspark, men i många av dessa fall går situationen att lösa med dialog och lite god samarbetsvilja.

If there is a will, there is a way, helt enkelt.

Viljan att få en vinst är större än medkänslan, ärligheten och sportsligheten, vilket jag tycker är oerhört synd att det krupit ner till vår förhållandevis låga divisioner. När blev det så här att poängen blev viktigare än spelglädjen? Är vi beredda att vinna till vilket pris som helst, bara vi får hem de där tre pinnarna? Njuter vi verkligen av dessa segrar eller är det en förlust för fotbollen?

Jag tycker att vi alla har ett ansvar här för att skapa ett klimat där sportsligheten är i centrum. Att öppna för dialog och för att saker händer som gör det svårt att hålla i en match, på samma sätt som vi skall visa respekt mot domaren eller inte heller går ut på en fotbollsplan med avsikten att skada en motståndare. Det handlar om respekt. Viljan att vinna får aldrig bli på bekostnad av fair play, hur präktigt det än må låta.

För vad har vi kvar om vi skalar bort ärligheten, sportsligheten och spelglädjen i fotboll?

Antagligen bara en sport som snubbar som Sepp Blatter kan älska.

Advertisements
Jag instruerar BK Wobblers A-lag under första träningspasset i januari 2015.

Första uteträningen 2015 på Överåsvallen.

Så är äntligen till sist den berömda “kulan i luften”!

Några veckor har gått sedan jag tog över BK Wobblers A-lag och vi har redan nu hunnit med tre veckors försäsongsträning på Överåsvallen / Delsjöhallen. Just mixen av att kunna träna dels inne och dels ute har varit bra för oss i början: ute för att kunna öva på större plan och få till spel på vår egen hemmaplan och inne för att kunna spela mer komprimerat och slippa dåligt väder, men kanske framförallt för att slippa jaga bollar…

Min debutsäsong som fotbollstränare har än så länge varit över förväntan. Mycket av min smidiga ingång vill jag tillskriva klubbens proffsiga (för att vara Division 6) organisation och lagets mogna inställning. Truppen är i en bra ålder, villiga att lära sig nya saker och går att resonera med, samtidigt som styrelsen med ordförande / sportchef Rikard Attling i spetsen har ordnat allting administrativt så jag bara behöver fokusera på fotbollen.

Utöver det har jag fått god hjälp av assisterande Rickard Peterson (med förflutet i Qviding och Fässberg bland annat och som förra året bara huvudtränare i Wobbler). Han har, med sin goda erfarenhet, varit mycket behjälplig och delat med sig av sina råd, samtidigt som han hela tiden har varit noga med att påpeka att det är jag som måste ta de besluten som känns rätt för mig som tränare. David Pettersson, min spelande hjälptränare, har också varit till god hjälp. Dels för att ordna med all utrustning, men dels också för att han kan spelartruppen och förstår hur den fungerar. Dessutom mycket lojal gällande mina instruktioner, en riktig klippa så här långt.

Under de första träningarna har vi jobbat mycket med passningsspelet och spelbarheten, men från start den här veckan skall vi börja att sätta taktiken, spelsystemet och våra roller inom den. Jag vill ha en offensiv inriktning där anfall är bästa försvar, en filosofi som fallit väl ut i truppen än så länge. Om en vecka spelar vi första träningsmatchen ute för året då vi möter lokalrivalen Olskrokens IF (division 5). Wobbler förlorade mot dem 2013 med hela 7-2, så att säga att vi är underdogs är minst sagt än underdrift. Men resultatet är inte det viktiga, utan att vi gör en bra prestation och att vi anammar vårt spelsätt så bra vi kan. Mer kan jag inte begära i första matchen för året.

Även om ett bra resultat inte hade varit fy skam…