As some of you know, recently I was a guest at the “Rasta Möter” (a swedish podcast with focus on the local football / soccer of Gothenburg). One of the topics was about Pep Guardiola and Jürgen Klopp. The host, Fredrik Airosto, asked me which of them I liked the most, which was really a tough one for me.

To be frank, I don’t like any of them. Which in one sense is strange because their football / soccer philosophies are their opposites, surely there would be one of them I like more than the other?

In the show, I mocked Guardiola a bit, in a way that made rings on the water. I’ve got lots of mails and comments about this matter. As always, some think I have good point, some think I am a complete idiot. I find it amusing that is usually one way or the other, so in this post I am about to balance my opinion.

First of all, I have lots of respect for both Guardiola and Klopp. Of course they are both great football / soccer coaches. There is no doubt about that. Guardiola wouldn’t have won as many trophies as he had without being good in his man-management and Klopp is, by record, good at spotting talents and mold them into shape.

But (because there is always a but), I think they are too narrow-minded and that one big part of at least Guardiola’s success is spelled money.

I have a term I use to describe Guardiola (and many other coaches too of course, but he is target here) – “Philosophy Coach”. By that I mean he is a coach that has his own view of how football / soccer should be played and sticks to it, no matter what players he has in his squad.

When I studied football / soccer coaching, our teacher asked us if we thought Guardiola would change his tactics regarding his new material (he was announced new manager of Bayern München at the time). Most of said no, and we were right. Instead of adjusting his game idea according to his players abilities, he simply bought players that would fit into his philosophy. Of course there was some minor adjustments, but the big picture was the same as it was in Barcelona – A team that had a lot of ball possession.

The same thing happened in Manchester City. Did we really think he would change his approach into football / soccer just because he switched team and country? Of course not. He wanted his team to have a lot of possession and so he bought the players needed to complete that task.

I don’t say that Guardiola isn’t a good instructor or that he is poor in his social skills. It is absolutely necessary to be good at both, especially when you are dealing with super stars on a daily basis, but that doesn’t change the fact that the money got him the players he wanted in order to execute his ideas. He hasn’t really changed his philosophy, not in any major way at least, since he became coach in Barcelona. The only thing that has changed is the amount of trophies and his status.

For me, a good football / soccer coach understands that he needs to adjust his philosophy. Of all the teams I have managed, none has been the same. One of them had good short-passing players, one of the teams were good at positional defense and so on. They all had weaknesses too. I understood that I cannot squeeze the player into a box that doesn’t fit them. Instead, I needed to build a new box that was more accurate to their skills.

It would be interesting to see Guardiola in a less skilled team, with a club with less money than Barcelona, Bayern München and Manchester City. Imagine Guardiola in Frosinone, Huddersfield or Real Betis? Or why not a national team, where you can’t buy players, like Switzerland? That would be interesting, to see how he would tackle such a challenge. How his approach to football / soccer would change if he didn’t have the best players. I mean, how many times during the past ten years has his teams been since as the underdogs?

Really the same thing could be said about Jürgen Klopp, even though in lesser degree than Guardiola. He has his ideas about “gegenpressing” which all of his teams has used. The thing I like with Klopp though is that he rarely buys top of the line players. It is usually young players that he molds into shape. Guardiola does that to some degree too, but where Guardiola only does it because he can, for Klopp it is a necessity since he doesn’t have near as much money as him.

The same thing could be said about coaches like Lars Lagerbäck, Otto Rehhagel and José Mourinho. These three men are primarily known for their defensive tactics. They often have teams that are seen is underdogs and therefore they deploy a very defensive structure in order to get success on the pitch.

It would be interesting to see them in teams where they are supposed to have the ball more than their opponents. Mourinho didn’t exactly fail in his missions at Manchester United and Real Madrid, was no success story either when he had teams that was supposed to control the events of the game. He has always been at his best when he has managed teams who has nothing to lose. The same thing could be said about Lars Lagerbäck. Imagine him in a club like Barcelona. Would he play so defensively with such a great collection of footballers?

When I say that I am a football / soccer coach, I am often asked to describe my football / soccer philosophy. This is in many ways a dumb question. I haven’t meet a single coach that doesn’t want to have lots of ball possession, lots of short passing and a team that uses the “gegenpressing” technique.

All of us wants to do that.
My point is that isn’t always possible.

Maybe I don’t have the money, maybe I don’t have the patience from the board, maybe I have too old players. The list goes on.

A good coach is a coach who understands this and that can adjust his ideas to the players he or she has. Who have many tools in the box and can use many styles of playing football / soccer. The beauty in football / soccer is not about short passing, it is about using the right tool at the right time. Or as Bob Paisley, the legendary Liverpool Manager once said – “It is not about the short ball or the long ball, it is about the right ball”.

There is a lot of things to be said about Sir Alex Ferguson (no, I am not a Manchester United fan), but he was a coach that changed his philosophy through time. He didn’t have the same tactics from the 80’s to the 2010’s. He developed and understood that he needed to change in order to gain success. In that way, he was an excellent football manager.

Finally: 
Keep in mind that this is not a post about me disliking Manchester City or Liverpool.
It is about two managers who are too narrow-minded for my own taste.

Advertisements

Nu när vi är i sluttampen av hösten duggar matcherna tätt innan seriens säck skall knytas ihop. Igårkväll hade vi i BK Wobbler årets enda fredagsmatch, hemma på Överåsvallen dessutom, mot BK S:T Jakob. Ett lag som vi mötte för bara några veckor sedan, då borta på Ruddalen, och vann den matchen tämligen komfortabelt med 4-1. Det blev en ny repris på detta resultat – Även igår gick vi segrande ut med 4-1 och bröt därmed en fyra matcher lång förlustsvit.

Det är lätt hänt att ett lag säckar ihop lite på hösten, speciellt som i vårt fall där vi inte har någon möjlighet på de riktigt fina placeringarna och inte heller kan åka ur serien. Vi är i ett slags ingemansland och då är kan motivationen tryta. Därför är det extraviktigt att ta tillvara på de här tillfällen och våga prova nya grepp. Under en säsong brukar annars tiden vara en bristvara, men nu när vi kan spela matcher utan press på resultat har vi råd att testa saker som vi i vanliga fall kanske inte hade gjort. Nya övningar på träningar, ett annat spelsystem och liknande är saker som går att prova då resultathetsen är mindre. Då finns det också möjligheten att bygga något inför nästa säsong och därmed få ett litet försprång på 2016.

Gårdagens fokus, och även hela höstens koncentrationsområde, har legat på vår offensiv pressidé. Jag tror på en idé om att vi skall jobba med en direkt återerövring av bollen vid förlust på offensiv planhalva. Dels för att vi kan vinna bollen högt och därmed ställa om, dels för att vi på så vis kan stressa motståndarna till misstag och dels också för att vi kan förhindra eller fördröja en kontring genom en tidig press. Vi i svensk fotboll brukar annars bli upplärda att jobba mycket med indirekt återerövring, att först täcka upp ytor, markera motståndare och SEDAN sätta in pressen. Visst, på så vis undviker vi pinsamma kontringar, men det innebär också att vi återigen får starta våra anfall från egen planhalva istället för att kunna såra motståndarna i och runt deras straffområde.

På kontinenten är det betydligt vanligare med direkt återerövring (Barcelona, Borussia Dortmund under Jürgen Klopp och Marcelo Bielsas alla skapelser är utmärkta exempel på detta), men här i Sverige har vi valt en annan väg. Därför är också direkt återerövring något som är svårt att jobba med, många spelare måste lära om sig från grunden och jobba med nya beteenden. Det är lättare sagt än gjort, speciellt med seniorspelare som det gäller i detta fallet, och vi har haft vår beskärda del av diskussioner i ämnet. Men det blir bättre och bättre och detta ville vi givetvis dokumentera, för att påskina våra framsteg. Därför valde vi att filma matchen för att kunna göra en videoanalys, en metod som jag på sikt tror kommer bli vanligare och vanligare inom fotbollen. Det återstår att se hur mycket vi kan få ut av videon, men onekligen finns det ett intresse av spelarna att se sig själva “in action”. Det blir också tydligare för dem vad de gör rätt och vad de behöver förändra i sitt spel, de ser det svart på vitt istället för att höra på mig när jag tjatar.

Matchen då?

Ja, även om motivationen säkerligen var i varierande grad så satte vi ändå igång ett par anfall och tog tag i den berömda taktpinnen. Inom ett par minuter hade vi också gjort ledningsmålet och trummade på för mer. Det såg betryggande ut och det brukar ju vara då det smäller till därbak, vilket mycket riktigt hände. BK S:T Jakob har snabba spelare och de satsar mycket på sitt omställningsspel, vilket kan vara ett bra vapen då vi ofta står högt med vår backlinje som ett resultat av den intensiva pressen på offensiv planhalva. Vi har i regel mycket snabba backar och har inga problem i djupled, men vid just detta tillfälle small det till och det stod 1-1 på Överåsvallen. Plötsligt var det vi som var stirriga och motståndarna som skapade chanser. Det såg lite oroligt ut, minst sagt, och själv hoppades jag på halvtidsvilan där vi kunde samla ihop grabbarna. Vi skulle ju ta detta enkelt, speciellt sett till att motståndet spelar i de lägre delarna av vår serie.

Men sedan har vår egen interna skyttekungen en trevlig period. En boll som är på väg att rinna ut över vänsterkanten fångas upp och spelas in i straffområdet. Något turligt får anfallaren träff och vi leder med 2-1. Inte orättvist kanske, men långt ifrån logiskt då S:T Jakob skapat en del på slutet. De påföljande minuterna smäller han till två gånger till, vilket gör att han får till ett äkta hattrick.

4-1 i halvtid och matchen är så gott som död. Det märktes tydligt att vi mötte ett bottenlag här för de hade lite att hota med tillbaka. När en säsong gått emot så mycket som de gjort för dem är det svårt att resa sig, det blir en självuppfyllande profetia att det skiter sig för att det skiter sig och så var det i det här fallet. Jag ber vår defensiv mittfältare att städa upp i ytan framför backlinjen och att våra mittbackar skall vara beredda på djupledsbollar, vilket gör att vi stänger matchen helt i andra. Det blir aldrig spännande och vi vinner komfortabelt med 4-1, trots att vi får en utvisning emot oss i slutskedet, en repris på samma resultat som vi fick med oss från Ruddalen mot samma motstånd för några veckor sedan.

En vanlig dag på jobbet kanske, men ändå viktigt att bryta en fyra matcher lång förlustsvit och få till en bra avslutning. Vi har femteplatsen i vår egna händer och det skulle därmed bli klubbens bästa placering sedan 2012. Även om det inte ger uppflyttning så är det viktigt att avsluta en säsong snyggt och komma in i 2016 med en positiv känsla.

Om inte annat så kan ju en bra match alltid hamna på video.