En uppmärksam undertecknad blickar ut över Djupedals konstgräsplan i Mölnlycke.

En uppmärksam undertecknad blickar ut över Djupedals konstgräsplan i Mölnlycke.

Ibland kommer jag till en analys som i slutändan kan sammanfattas med om glaset är halvfullt eller halvtomt. Gårdagens storseger borta mot Sjövalla FK med hela 5-0 är en sådan match där jag har svårt att bestämma mig för om jag är nöjd eller mindre nöjd. Kanske ligger det i tränarsysslans natur att aldrig vara 100 % nöjd, kanske är det personligt, vad vet jag, men det fanns saker med matchen jag både gläds och är bekymrad över.

Å ena sidan håller vi vår andra raka nolla i insläppt kolumnen och gör fem mål framåt, å andra sidan tycker jag att vi “bara” gör en godkänd insats och kan så mycket bättre än vi visade på en regning konstgräsplan i Mölnlycke igårkväll.

Så dagens analys är lite tudelad, eller svart och vit om ni så vill.
Men vi kan ju för sakens skull börja med det halvfulla glaset.

Första 20-25 minuterna startar vi precis på det sättet jag vill och precis på det viset som vi pratade om att vi skulle göra när vi alla satt i omklädningsrummet. Vår första tredjedel av matchen mot Landala var stirrig, anspänd och nervös, så ville jag inte att vi skulle inleda matchen mot Sjövalla, utan kontrollerat och med beslutsamhet. Det gör vi också och istället för att panikrensa när inte ens en tillstymmelse till press från motståndarna finns så spelar vi oss genom lagdel för lagdel.

Det resulterar sig också på måltavlan.

Det märktes att det var klasskillnad mellan lagen och att vi har ett snabbare och mer precist passningsspel. Kanske var det också så att det blöta underlaget gynnade vårt kortpassningsspel och missgynnade dem då många av deras patenterade långbollar stack iväg i gräset, men efter en halvtimme stod det redan 3-0 till oss.

Så länge det var ljust ute var det oforskämt bra spel...

Så länge det var ljust ute var jag nöjd med spelet…

Tyvärr är det här glaset börjar bli halvtomt.

I och med att det blev tydligt att vi var ett mycket bättre lag än Sjövalla så börjar vi också bli på tok för nonchalanta. Helt plötsligt vill ALLA göra mål och briljera eftersom det gått så “lekande lätt” och vi glömmer bort HUR vi tog oss till dessa mål; genom kontrollerat och beslutsamt arbete från backen.

Istället för att hela laget faller ned på egen planhalva när motståndaren provade det långa alternativet så stod vi kvar på offensiv planhalva eller vid mittlinjen och deltog inte tillräckligt i försvarsspelet. Hemjobbet var lite lojt och även om vår backlinje ihop med målvakt löste problemet relativt lätt i slutändan (en nolla är alltid en nolla) så får vår inställning i det skedet inte var så pass dålig. Det gick mot Sjövalla, men det kommer att straffa sig mot de bättre lagen i tabellen.

Som ett resultat av att vi fick ett för långt lag så blev passarna därefter. Vi testade en del längre alternativ och när vi fick bollen ville vi hela tiden gå framåt och kontra. Det låter kanske som en bra sak, men vi värderade inte lägena tillräckligt bra. När vi borde gått bakåt gick vi framåt helt tankelöst, och när vi gick borde gått framåt så spelade vi bakåt. Inte hela tiden och inte jämt och ständigt, men tillräckligt för att våra sista 60 minuter inte skall bli lika bra som vår första halvtimme.

Som ett resultat av detta får Sjövalla lite lägen, men de känns mest som halvchanser och inget som på riktigt utmanade vår målvakt. Måste också säga att de rycker upp sig efter första halvtimmen, men framförallt gjorde vi dem onödigt bra.

I paus pratade vi mycket om att tidigt stänga matchen i andra för att inte ge dem luft att vädra. Det som var intressant i halvleksvilan var att killarna, trots 3-0-ledning, inte alls var nöjda med sin match hittills. Det vittnar om självinsikt och det gläder mig, även om det kanske var onödigt hetsigt och emotionellt där när vi borde varit sakliga och pratat om vår matchplan istället.

Här behöver jag ta ett större kommando än jag tog för att samla killarna istället för att alla pratar i mun på varandra, det måste jag bättra mig på betänkligt. Där borde jag satt ner foten för att få struktur på den andra halvleken. Mer kontroll där och jag tror andra halvlek hade varit bättre från vår sida, så där måste jag bättra mig väsentligt i fortsättningen.

Efter en dryg timme stänger vi matchen med 4-0, trots att avstånden återigen är sådär. Det blir bättre, om än knappt märkbart för prestationen. 5-0 kommer också på frispark, men mest baserad på slarv från motståndarnas målvakt som inte hade en bra dag. Han borde åtminstone tagit två av målen han får på sig. Minst.

Resterande delar av matchen blir lite sönderryckt då jag luftar hela bänken och är svåra att göra en analys på. Däremot är jag nöjd med att alla fick speltid och att de känner att de bidrar. Det kommer att behövas längre fram i höst då vi har ett tätt matchande framför oss.

... Men inte lika bra när mörkret kom över Mölnlycke. Godkänd insats, men vi kan mycket, mycket bättre!

… Men inte lika glad när mörkret kom över Mölnlycke. Godkänd insats, men vi kan mycket, mycket bättre!

Summa summarum så gör vi processen kort med ett betydligt sämre lag än oss, gör fem mål framåt och håller nollan bakåt. Det är en godkänd insats från vår sida, men samtidigt kan jag inte låta bli att störa mig på att vi kan göra detta så mycket bättre än vi gör.

Jag ogillar skarpt att vi blir nonchalanta i vårt spel och glömmer bort det hårda arbete som tagit oss dit vi är och istället börjar ta genvägar som vi inte skall ta. Jag har full förståelse för att man blir målkåt när man som synes gör tre snabba och enkla efter 30 minuter, men samtidigt måste man respektera att vårt försvar och målvakt spelar för andra saker. För dem är det lika viktigt om inte viktigare med en insläppt nolla än ett gjort mål för en anfallare. Det är DET de spelar för och det måste man ha respekt för och inte bara tänka på sig själv. Jag hade varit vansinnig om vi släppt ett mål på en sådan nonchalans och det tror jag försvaret också hade varit. Det hade varit slarv.

Men samtidigt så är vi inne i ett bra flow nu också, om vi skall vända på det (igen). 12-0 på de två senaste matcherna är gott att ha i ryggen nu när vi har fyra matcher på 13 dagar. Det är det klassiska mantrat; vi gör mycket rätt men mycket kan bli bättre. Nu har vi fått upp tempot i vårt spel, det gick så fort så motståndarna inte hängde med när vi spelade one touch-fotboll. När vi då dessutom sätter vårt press-spel som vi skall ihop med att falla vid rätt tidpunkt med HELA laget kommer BK Wobbler att vara ett fruktat lag nästa säsong.

Frågan är bara i vilken division, om det blir fem eller sex…

Fyra matcher på tretton dagar, som sagt. Först borta mot BK S:T JakobRuddalen på torsdag och sedan tre raka hemmamatcher mot toppkonkurrenter.

Vi är inne i en viktig och tuff matchperiod nu, men samtidigt är det ju detta varför man håller på med fotboll – Att spela matcher i allmänhet och matcher som betyder något i synnerhet.

Advertisements

Vilken panglördag det blev! Inte bara att BK Häcken återigen besegrade Malmö FF, inte bara att jag nådde min personliga måltid på Midnattsloppet, utan FRAMFÖRALLT för vår kross av Landala IF hemma på Överåsvallen. 7-0 slutade siffrorna till sist till BK Wobblers favör, vilket resulterade i årets första nolla (i seriespelet, skall tilläggas).

Men vi tar det, som vanligt, från början.

Landala huserar i de lägre delarna av tabellen, men vi visste efter vårens möte att de skulle vara tunga att möta. Vi kom undan med 4-2 den gången på bortaplan, men vi hade ständiga problem med deras fasta situationer där de var tuffa och fysiska. Därför visste vi att det var viktigt att inte ge dem onödiga fasta situationer på egen planhalva om det gick att undvika, men att vi för att uppnå det behövde ha bollen så mycket som möjligt.

Därför hade vi också press-spelet på offensiv planhalva som viktigaste punkt innan match, tillsammans med biten att vi skulle vara cyniska med bollen. Eftersom hela vår spelidé bygger på att vi skall ha bollen så mycket som möjligt så är det viktigt att vi använder alla sätt vi kan för att behålla den i vår ägo. Vi har haft en tendens att förlora boll i vår egen uppspelsfas för att vi förvisso använder ett kortpassningsspel, men också tar lite för stora risker där. Vi slår den korta på en markerad spelare när vi KAN spela ut den på motståndaren till inkast eller inspark.

Även om vår filosofi bottnar i ett kortpassningsspel så är det inte heller någon skam i att spela den långa bollen i ett trängt läge, vilket vi knappt gjort innan. Jag ville variera spelet i uppspelsfasen och lät en av anfallarna droppa ner medan den andra gick på djupet, så vi kunde kombinera kort- med långpassningsspel.

Hur gick det med dessa punkter då?

Ja, press-spelet blev inte alls som vi hade tänkt. Givetvis till stor del på grund av vädret. Det var 24 grader varmt igår med strålande sol mitt på dagen när vår avspark ägde rum. I och med att vi anammar ett aggressivt press-spel på offensiv planhalva och dessutom med endast tre avbytare blev därmed denna punkt lite loj. Spelarna sparade sin energi istället för att gå helhjärtat in i press samtidigt som några kände sig osäkra på om de skulle pressa eller inte. Vår metod kräver ju en omedelbar reaktion av samtliga spelare runt boll och att man VILL vinna boll högt upp i banan, men också att alla spelare känner tillit till varandra. Emellanåt har våra spelare fegat ur när det gäller pressen, just för att man “inte vill gå bort sig”, så då tar man det säkra före det osäkra och avvaktar. Och då faller följdaktligen hela konceptet, som ni säkert förstår.

Det är också detta som gör press-spel så svårt; Antingen måste ALLA anamma stilen eller så låter man bli. Ett mellanting är sällan bra där.

Så spelet såg alltså lite lojt ut i början på grund av värmen, men vi såg också onödigt stressade ut första halvtimmen. Även om spelarna i backlinjen fick min tillåtelse att slå den långa så var det alldeles för hög andel av den varan. Vi varierade inte utan slog den ofta långt, vilket gjorde att vi spelade förbi mittfältet snarare än i genom den. Det såg stressat ut och vi saknade lugn.

Jag skrev lite om fasta situationer innan och vi fick tidigt problem med dessa, bland annat hade de en boll inne men korrekt avblåst för offside. Mål där och det hade kanske blivit en annan match.

På grund av vädret blev det en vattenpaus och då fick jag samla killarna efter en halvtimme för att snacka i genom vår matchplan på nytt. Jag gav direktiv att lugna ned spelet och spela vårt kortpassningsspel, att långbollen endast görs om vi inte har alternativ.

Nu började spelet också se bättre ut och än bättre blev det när vi mycket riktigt får straff. Min nummer ett straffskytt sätter den säkert och redan där känns matchen död. Innan halvleken är slut maler vi ner Landala IF fullständigt och leder matchen i paus med 3-0. Med en sådan komfortabel ledning är det lätt att det blir lättja i laget, så jag påminde dem om att bibehåla fokuset och inte släppa in dem i matchen.

Tidigt i andra får vi möjligheten att punktera matchen med en ny straff. I samma stund vi får den tänker jag att jag skall byta straffskytt, för att få fler målskyttar men också för att inte jinxa läget. Dessvärre missar vår ordinarie straffskytt, vilket efter matchen grämde honom mer än de två målen han till sist gjorde. Landala får en liten nytändning av detta och kommer på några kontringar, vilket känns hanterbart men ändå lite obehagligt.

Taktiskt nog har jag vår snabbaste djupledforward på bänken, så jag stoppar in honom för att avgöra tillställningen. Han river sönder stora hål i deras backlinje och gör till sist fyra (!) baljor inom loppet av 20 minuter. Det går givetvis att fråga sig varför jag inte valde att starta med en sådan spelare, men svaret kom efter fjärde målet. Han var helt färdig redan då, så fysiken går verkligen att diskutera hos honom även om målsinnet är intakt. I mina ögon kan man inte vara en startspelare om man inte klarar mer än så, men samtidigt är det ju ett otroligt vapen att ta in från bänken i slutet av en match. Vilket visade sig med all önskvärd tydlighet igår. Samtidigt går det ju att diskutera om han verkligen hade gjort fyra mål om han startat matchen mot ett piggt försvar, eller får komma in fräsch mot ett tröttare sådant. Jag tror helt klart på det sistnämnda, tills hans kondis har blivit bättre vill säga.

Som ni förstod var det en defiliering på gång, men det handlade också om att hålla nollan. Otroligt nog hade vi inte gjort det tidigare i år i seriespelet (försäsongen hade vi ett par nollor), trots att vi haft många bra möjligheter till det. Jag gav direktiv till hela laget från sidlinjen att vara på rätt sida boll i försvar för att freda målet, då jag verkligen ville ge vår målvakt det självförtroendet det innebär att hålla nollan. Närmast att bräcka detta var en av våra egna spelare med ett självmål, men det klarade ju sig fint ändå till slut.

7-0 till slut och efter en knagglig första halvtimme, men där vi efter vattenpausen tar tag i det hela och spelar ut sista timmen. Det blir till sist aldrig något snack om det och ett styrkebesked från vår sida.

Angående min egen coachinginsats ger jag mig helt klart godkänt. Jag satsade på ett ett nytt mittbackspar som klarade biffen galant och roterade friskt på positioner för att spara på energi. Startelvan var således rätt och väldisponerad. Punkterna inför match var helt rätt, men tyvärr får vi inte ut press-spelet i praktiken vilket vi behöver jobba mer på i veckan som kommer. Mer övning på det så alla känner sig säkra på sina roller, så tror jag att det kommer att sitta som en smäck. Också bra att prata med varje lagdel innan match för att ge dem närmare direktiv om hur de skulle ta sig an matchen, vilket gjorde att de fick mer specifika instruktioner än allmänna.

Det finns saker vi kan förbättra, som att vårt press-spel behöver bli bättre på offensiv planhalva och att inte vara så stressade med boll. Det gäller att vara ödmjuk inför det och inte vara nöjd med att vi krossar ett bottenlag i Göteborgs division 6B.

Det kommer svårare utmaningar än så framöver.