Lagbild inför genrepet mot Österbro IF i Danmark.

Lagbild – 4 april 2015 – Mot Österbro IF – Ishöj, Danmark

Påsken har som bekant tillbringats i vår grannland i väster, Danmark, eller i Köpenhamn närmare bestämt. Vi i BK Wobbler har varit på träningsläger inför seriepremiären lördagen den 11 april mot Göteborgs SIF och gnuggat på detaljerna.

Summa summarum har det varit ett lyckat läger. Detta är ju mitt första läger som huvudtränare och lägret var redan bokat lång tid innan jag kom in i bilden så man får ta lite det som bjuds, men det har ändå på det stora hela blivit mycket lyckat.

Vi har bott på ett centralt vandrarhem, vilket kanske inte alltid har varit till belåtenhet för oss i tränarteamet men desto mer lyckat för spelarna. Det är lätt att glömma bort när jag är på andra sidan, men det sociala är minst lika viktigt för ett fotbollslag och vad passar då bättre än att göra det på ett läger? Jag tror att om vi mår bra tillsammans och trivs i varandras sällskap så växer lagsammanhållningen och på sikt kommer vi då att nå bra prestationer / insatser som i sin tur leder till bra resultat.

Men alldeles enkelt är det inte var man drar gränsen för vad som är OK eller inte på ett läger. I och med att många är med för det sociala så finns det alltid en uppenbar risk att spelare lägger sig alldeles för sent, speciellt när man övernattar i en så pass kulturrik stad som Köpenhamn, men jag tycker att spelarna höll sig på rätt sida gränsen, vilket gläder mig. Jag tror på frihet under ansvar och det tror jag dessutom är nödvändigt när vi har att göra med vuxna männsikor som gör detta på sin fritid. Det är inte min grej att stå med moralpekpinnar om det inte behövs och den här gruppen löser detta utan min inblandning. Dock har jag ingen aning om vad de hade för sig på inkilning för de nya killarna efter sista matchen och tur är väl det…

I genrepet mötte vi Österbro IF, en Köpenhamnbaserad förening med cirka 800 medlemmar. Deras A-lag spelar i motsvarande division 4, så det var en rejäl värdemätare för oss trots att de ställt upp med en reservbetonad trupp kryddad med stjärnorna från första uppställningen. Icke desto mindre ett bra fotbollslag, vilket vi skulle bli varse.

Detta var årets första match på riktigt naturgräs, något av en ovanlighet för oss Göteborgslag i de lägre serierna. Tyvärr förde det med sig allt som är dåligt med naturgräs; sliten, geggig och tung matta. Med andra ord inga goda förutsättningar för finlir, så ingången till matchen var att spela med breda marginaler och stor säkerhet. Att inte slarva i uppspelsfasen och hela tiden vara spelbara på egen planhalva för att inte försätta defensiv mittfältare eller backlinjen i onödigt trångmål.

Detta lyckades vi fint med. Vi använde vår smartness på rätt sätt och var laget som var mest bolltrygga oväntat nog, trots Österbros finare serietillhörighet. De chanser de grävde fram kom på kontring och det var där de var de var det största hotet. De hade ett par snabba killar på kanterna och kunde / borde fått med sig något mål, men vår backlinje spelade uppoffrande och vår målvakt gjorde försäsongens bästa match och höll tätt.

Vi hade å vår sida än fler chanser och lyckades till sist ro hem en stabil 3-0-seger inför premiären. Detta var tredje matchen i rad vi höll nollan och dessutom fick alla anfallare göra mål, vilket givetvis stärker självförtroendet. Ifjol gjorde vi inte ett enda mål på försäsongen, på årets åtta matcher har vi gjort 30. En stor skillnad och känslan är god inför säsongen. Även om vi inte ska tro att vi skall jogga hem serien utan vara ödmjuka så är inställningen att vi kan gå långt om allting klaffar.

Förhoppningsvis klaffar den redan från början på lördag.
Jag längtar!

Advertisements

… Till seriepremiären!

Det känns ju givetvis i magen. Den 11 april möter vi Göteborgs SIF på Guldheden Södra i det som blir min första seriematch som ansvarig huvudtränare på seniornivå.

Jag kan knappt bärga mig tills dess, men naturligtvis har vi spelat en del matcher redan nu för att testa olika formationer, konstellationer och spelare och har även en del kvar innan vi framme vid premiären i april.

I vår första träningsmatch mötte vi lokalrivalerna Olskrokens IFÖveråsvallen den 16 februari. En match mot ett lag som slutade trea i sin Division 5-serie förra året, förvisso utan ny tränare men onekligen ett vasst lag. Här luftade vi många spelare för att så många som möjligt skulle få speltid, vilket innebar två olika elvor per halvlek.

Den första elvan som gick ut för årets första träningsmatch mot Olskrokens IF

Den första elvan som gick ut för årets första träningsmatch mot Olskrokens IF

Vi börjar matchen bra och håller en del i bollen, men blir alldeles för stressade i uppspelsfasen när de pressar högt och har i ärlighetens namn inte mycket att komma med offensivt i första halvlek. Trots en i stort sett nykomponerad backlinje håller vi dock stången bra i en halvtimme, men därefter rasslar det till rejält. Inom loppet av tio minuter släpper vi in tre mål i slutet på halvleken. 0-3 precis innan paus känns surt.

I andra kommer en ny elva ut som ställer sig lite högre och innehar lite mer boll. Olskroken går ju givetvis inte för fullt då de redan har tre mål samt att de gör lite byten, men vi reser oss bra och i slutet gör vi en skön reducering. Vi vinner åtminstone andra halvlek och avslutar med en bra känsla.

Nästa match var min första i tävlingssammanhang för klubben, mot Partille IF FK från Division 4 i första gruppspelsmatchen i Östra Cupen. En mycket svår motståndare förstås, inte minst med tanke på att de har en uttalad målsättning att vara ett topplag i sin serie i år.

Men ärligt talat var jag inte imponerad, det kändes som att det var en klassisk underskattning från deras sida i första och även om de hade mest boll så hade vi vassare chanser till ledningsmålet. Vi hade en bra känsla inför andra och mycket riktigt stack vi upp i en omställning och trycker dit 1-0.

En skräll var i vardande och vi höll ihop bra i minuterna efter målet, men sedan händer samma sak som mot Olskrokens IF; Vi faller ihop som ett korthus.

Först sätter de 1-1 på ett fint anfall från deras sida, men 1-2 sker alldeles för enkelt då de bara vänder upp på vår defensiva mittfältare och prickar simpelt in ledningsmålet. Bara minuter senare får de också en straff då vi är alldeles för heta i eget straffområde.

Vi lyckas hämta oss något genom att reducera till 3-2 kort därefter, men kan inte mobilisera nog med kraft för att ta fixa ett oavgjort resultat. En bra insats mot ett på pappret betydligt starkare motstånd, men förstås bittert att förlora på att vi faller ihop så efter insläppta mål. Vi borde haft med oss en pinne härifrån.

I den avslutande gruppspelsmatchen i cupen mötte vi Angereds FC, ett topplag i sin Division 6-serie och med ambitioner att vara en av utmanarna till seriesegern. Ingen av lagen kunde gå vidare till nästa omgång, så allt handlade om placering.

Och första minuterna var en mardröm. Vi hänger inte alls med och inom loppet av fem minuter har de gjort 0-2 och har ett jätteläge till trean. Återigen korthussyndromet, men vi reser oss betänkligt och i resterande delar av matchen är det vi som har kontroll. Vi har bollinnehavet, vinner närkamper, kommer upp bra i press och har mängder av målchanser men saknar inledningsvis kylan i avsluten.

Det står 1-2 i halvtid och vi matar på i andra. I mitten av halvleken får vi till sist in kvitteringen och i slutet knorrar vi in 3-2 på en frispark. Vändningen är ett faktum.

Här blir vi lite panikslagna och börjar att rensa bollen sista minuterna istället för att lugnt och metodiskt dra ut på tiden, men vi fredar vårt mål och tar årets första seger på försäsongen. Att det dessutom var BK Wobblers första försäsongsseger sedan 2012 gjorde ju inte saken sämre, på det mot ett bra motstånd och en andraplats i en svår cupgrupp dessutom!

Lagbild efter första försäsongssegern sedan 2012!

Lagbild efter första försäsongssegern sedan 2012!

Efter det väntade beskedligare motstånd i form av Backatorps IF, vinnare av en Division 7-serie förra året, på vår hemmaplan Överåsvallen. De hade mycket frånvaro på nyckelspelare och det märktes. Trots att det stod 2-2 i halvtid kunde vi skruva upp växeln i andra och gå upp till 5-2 innan de gjorde ett tröstmål mot slutet. I denna match provade vi oss på en 3-2-3-2-formation istället för vår mer traditionella 4-4-2 med smal diamant på grund av backbrist, så sätt till det var ju vinsten ett styrkebesked även om vi givetvis inte skulle släppt in så billiga mål med en vanlig fyrbackslinje.

I lördags var tanken att vi skulle ha mött Bosna IF, ett mittenlag i sin Division 6-serie, uppe på Länsmangårdens IP i mina hemtrakter på Hisingen, men efter en knepig dubbelbokning valde vi att ha internmatch för att på nytt lufta spelare. Ett mycket lyckat event där jag fick se så gott som alla spelare på plan samtidigt som det givetvis var kul att kunna ha något annat än en vanlig träning när vår tänkta träningsmotståndare ställde in. Faktum är att laddningen från spelarna nästan blev bättre av detta, för vem vill förlora årets internmatch mot sina lagkamrater?

Internmatch 2015 - BK Wobbler - Skatås - Lördagen den 14 mars 2015

Internmatch 2015 – BK Wobbler – Skatås – Lördagen den 14 mars 2015

Nu är mer än halva försäsongen gjord och vi har inte mycket tid kvar innan seriepremiären den 11 april. Enligt mina beräkningar har vi endast åtta träningar (träningslägret i Köpenhamn inkluderat), tre träningsveckor samt tre matcher kvar innan dess, varav en av dem spelar vi ikväll mot Hovås / Billdals IF: s P16-lag.

Under den resterande tiden kommer vi att fokusera på att sätta vårt spelsystem samt anamma passningsspel med rörelse, att klara av att hålla i bollen och vara spelförande samt att ha ett proaktivt press-spel.

Vi ska vara ett lag som är offensivt lagda, som vill föra matcher och agera snarare än reagera. Vi kanske inte blir det i år, men innan jag är klar med BK Wobbler vill jag att det är sexans vassaste lag gällande passningsspelet. En hög målsättning förstås, men fullt rimlig enligt mig då vi har materialet för det. Utöver det behöver vi givetvis komma upp i rätt nivå konditionsmässigt för att orka föra spelet, men det är ett arbete som redan är igång och ger resultat för varje träning.

Under dessa två månader har jag lärt mig mycket som nybakad seniortränare. Många gånger får man uppfinna hjulet på nytt, men tack vare bra hjälp från en strukturerad ledarstab samt resonabel spelartrupp har det än så länge gått vägen. Det visar resultaten inte minst. Förhoppningsvis kommer jag snart finna tid till att skriva ett längre blogginlägg om mina reflektioner kring min egen utveckling, men än så länge får ni hålla till godo med mina kortare matchanalyser enligt ovan.

Med det sagt ska det bli intressant att fortsätta resan, såväl den yttre som den inre, och den fortsätter ikväll i de södra delarna av stan!